lita på vem |
jag litar inte på människor
alltid, vart jag än varit
såväl nära och kära
som de jag inte kände så bra
har alltid använt
det ni visste emot mig
jag skyddade mig själv
jag höll allt inom mig
när jag blev äldre
börja jag skriva dagbok
det skulle jag inte gjort
du hittade den
och tvekade inte en sekund
att använda den emot mig
jag satt så mycket i skiten
mer än vad jag klarade av
jag blev din slav ett tag
gjorde allt du sa åt mig
du gjorde mitt liv till
ett levande helvete
du gav mig posttraumatisk stress
jag kunde se på dig hur du njöt
du hade makten
och du visste om det
jag kommer ihåg dina hot
jag har kvar smsen
du hade ingen aning om
vad du gav dig in på
du tappade kontrollen
det gick över styr
du klandrar mig
för allt som hänt
du tycker att det var
mitt eget fel
jag satte mig själv i den sitsen
må så vara
men min dagbok
var inte menad för dig
den var min
menad för mig
och du hade ingen rätt att läsa den
du ville bli min vän
efter allt det där
du saknade mig
du ville ha mig vid din sida
igen
jag vägrade prata med dig
eller om dig
dina ord ekar fortfarande inom mig
"pratar du illa om mig så kommer jag garanterat förstöra ditt liv din jävla ****"
det har du nog glömt
vi det här laget
du gjorde allt för att nässla dig in
i mitt liv
och du kände dig nog
lite bortglömd
när jag aldrig nämnde dig
och totalt ignorerade dig
när du var i närheten
jag litar inte på dig
under en lång tid
var jag rädd för dig
det tog år innan mardrömmarna
försvann
min posttraumatisk stress har blivit bättre
jag har lärt mig leva med den
men ibland så triggas den igång
jag återupplever allt
jag kommer aldrig släppa in dig
i mitt liv
igen
|
|
|
|
