(m/m, (m/f) Med hjärtat i själen kap 23 |
Kapitel 23
Oliver Stone
Det hade aldrig känts så skönt att sträcka på leder och muskler som det gjorde när Oliver klev av bussen. Han gillade inte riktigt att sitta still så länge. Det fick hans ben att rosta i gångjärnen.
”Fy fan vad stel jag är” Han böjde sig åt alla håll han kunde för att få tillbaka rörligheten.
”Du kanske ska följa med mig hem så kan jag mjuka upp dig” Max log ett porrstjärnsleende och såg allmänt oemotståndlig ut. Porrstjärnsleende, om det nu kan ses som något positivt.
”Ja” Oliver kände att han svarade för snabbt och ett högt stön hördes från Brandon. Han skulle ha väntat lite med att svara, så att han inte verkade desperat. Egentligen var han inte desperat, mer sugen eller rent ut sagt kåt, det kanske var ett bättre ord att använda, han gick ju inte direkt emot den stereotypiska bögen när det kom till sex.
”Ska jag behöva lyssna på er genom väggen?” Brandon stönade högt igen. Vilket bekräftade allt Poppy berättat om hans stönanden.
”Jepp” Max log ännu sexigare och pressade sig mot Oliver som kände två händer klämma honom på rumpan.
”Alltså, ni behöver väl inte börja här?” Brandon lät inte så upprörd som han försökte vara. Det fanns hur många människor som helst som klämde på varandra mitt på Victoria Station. Det Max gjorde var i mildaste laget, jämfört med det par som stod ett par meter därifrån. Oliver kunde avgöra om de någon av dem skulle resa bort, eller om någon av dem precis kommit tillbaka. Det sistnämnda kändes mest realistiskt.
Poppy, Riley och Ruby, åkte hem, det var i alla fall vad Oliver tror de sa, när han stod pressad mot Max som distraherade honom mer än han ville erkänna.
Brandon Frost
Brandon tittade på det hoplänkade paret en stund, han ville inte riktigt dela på dem, men så småningom skulle han bli tvungen.
”Vi åker nu” Rubys röst ekade lite på den tomma plattformen. De behövde inte byta tunnelbana, tur för dem.
”Jag hade jätteroligt” Ruby gav Brandon något leende som hans hjärna inte kunde registrera. Därför nickade han och log han också, men det syntes antagligen inte bakom skägget, igen med det jävla skägget som han nu mera behöll för att Ruby sa att han skulle det.
”Hej då” Poppy också, helt plötsligt blev stämningen lite tryckt. Där stod Max och hånglade med Oliver med händerna innanför varandras kläder. Något som verkade vara deras nya grej. Poppy, som han råkat knulla med stod och sköt blixtar på Ruby som inte verkade märka annat än Brandon som stod och skiftade blicken mellan vad han såg.
”Hej då Poppy” Brandon gjorde sitt bästa för att låta genuin, men han misslyckades säkerligen. Han kände mest att han ville vara sådär modig som Max och häva ur sig att han kunde mjuka upp Rubys leder. För det första skulle han inte våga det och för det andra visste han mycket väl att han inte var kapabel till att mjuka upp några leder. Däremot kunde han utlova stelhet och träningsvärk, kanske inte den bästa egenskapen under kategorin sex. Nu verkade Poppy inte ha klagat det minsta, men hon verkade vara sådan som kunde sköta allt själv om det skulle behövas. Alla verkade ha bra egenskaper utom han, det var som vanligt, tur att han var van vid. Att han någonsin skulle göra något lyckat var få förunnat.
”Ska vi åka eller?” Brandon drog i armen på Max, om de ville, kunde väl han och Oliver stå kvar där. Men det kändes elakt att bara lämna dem där utan att säga något och helt ärligt ville han inte åka hem själv heller. Som tur var hade han inget emot Oliver, han gillade Oliver. Oliver behandlade honom som en vuxen och Brandon hade nog svårt att se sig själv som vuxen därför blev det inte bättre av alla andra såg honom lite som ett barn.
Max var såklart också ett undantag, men han kallade Brandon varken barn eller vuxen, bara Brandon och det var väl också okej.
”Ja vi kommer” Max släppte Oliver och gick därifrån med en drogad blick. Så som någon Brandon förmodade att en drogad person såg ut. Han hade bara sett Max på smärtstillande och det var ganska lik hur han såg ut nu.
Max Lowsley
Max stod och tittade på en karta över tunnelbanan, med en hand nedstoppad i Olivers bakficka. Det fanns så mycket att klämma på där. Det var mjukt och muskulös på samma gång.
”Vad tror ni går fortast” Max följde linjerna med ett finger och stannade på Monument.
”Här kan vi väl byta?” Max tittade på de andra för att se om det var en bra idé.
”Vi kan åka till Oxford Cirkus och ta den röda därifrån” Brandon studerade kartan han också.
”Alltså…” Oliver började prata och pekade på den gula linjen.
”… vi behöver inte ens byta, den gula linjen går till Liverpool Street”
Max insåg att Oliver var den smartaste personen i gänget just då. Men till hans försvar åkte han i stort sett bara den röda linjen, på sin höjd någon av de blå.
”Bara för att du är stammis i tunnelbanan” Sa han lite trotsig. Oliver log bara och skakade på huvudet.
”Tjusigt” Oliver släppte sin väska där han stod i dörren till Max rum.
”Tycker du?” Max kändes sig ganska likgiltig när det kom till rummet. Han använde det egentligen bara till två saker, sova och knulla. Det sa han såklart inte högt, men det var fortfarande sanningsenligt.
Max pappa hade hjälpt till att sätta upp fondtapeten på en vägg, medan hans mamma stod och pekade och tillrättavisade.
Det var en sån tapet över Londons som alla hade då. Just när Max bestämt sig för att tapetsera om var det modernt med skyskrapor på väggarna. Max brukade inte direkt vara någon som följde mode, men på den tiden, för ungefär ett och ett halvt år sedan, hade han tyckt att det var dödshäftigt. Nu skar den till och med mot de gråblå väggarna. Helt ärligt tyckte han att det var fult, men nu var han helt enkelt för lat att göra något åt det. När han ändå var där så sällan.
”Visst” Oliver lät inte helt övertygande ut men han såg ut att vara det. Max kunde inte förstå varför, egentligen hade det lika gärna kunnat vara ett sjukhusrum och ingen hade sett någon skillnad. Mer än att det kanske var en aning lyxigare, beroende på vilket sjukhus personen i fråga befann sig i.
|
|
|
|
