I hate (almost) everything about you- del 81 [m/m] |
här kommer då nästa kapitel. (och ikväll har datorn inte låtit som en orkan! :D)
(( och jag insåg precis att jag har exakt antal tecken man får ha i rubriken och jag vet inte än hur många kapitel det blir. Men blir det 100 blir det alltså problem med rubriken haha!))
_____________________________________________ ___________
- kapitel 81
Han var precis på väg att klicka på ´ring upp´ när han ångrade sig och istället började skriva ett meddelande. Det var lättare att säga nej genom sms och han ville ge honom den möjligheten. Kanske var det dumt av honom att ens skicka ett sådant också men.. han ville ju väldigt gärna.
[15:05 sänt meddelande] Hej, har du lust att ses nånting? (:
Han hade inte sett till honom i skolan så kansk- vem försökte han lura? Han hade visst sett honom i skolan men han hade inte kunnat få sig till att gå fram. I början hade det känts förvånansvärt lätt, dom hade ju till och med ätit tillsammans i matsalen några gånger – inte tillsammans med Liam givetvis men ändå. Nu hade det dock gått någon vecka utan att dom egentligen sagt någonting mer alls förutom något snabbt hej i korridoren ibland. Kanske var det så han ville ha det och då var Andy trots allt okej med det, fastän han så gärna ville fortsätta ha kontakt med honom, för det viktigaste var ändå att han mådde bra.
Kanske skulle han bara låtsas som att han inte sett sms:et för att han inte ville skriva nej rakt ut.
[15:30 nytt meddelande- Jens] Jättegärna :-) Vart vill du träffas?
”Hej Andy, kom in”, log Cathy och höll upp dörren.
”Jag ska typ iväg så.. kan du säga till Liam att komma ut?” undrade han och kastade en snabb blick på sina skor, han orkade verkligen inte börja snöra upp dom igen.
”Tja”, log Liam när han kom ut i hallen en liten stund senare. ”Gissa vad jag höll på med?”
Han såg lite fundersamt på honom. ”Skrev på en låt..?”
”Jag hade föredragit det”, flinade han och kom ut på trappen innan han stängde dörren efter sig. ”Matten. Jag har varit på väg att kasta iväg den jävla boken ett antal gånger men.. jag har gjort några tal i alla fall.”
”Åh vad bra!” log han stort. ”Säg till om du behöver hjälp bara, men jag tror faktiskt att det börjat lossna för dig nu.”
”Tack”, log han snett. ”Men bra att du kom, jag tackar inte nej till en paus.”
”Jo fast..”, började han och bet sig i läppen samtidigt som han lutade sig mot trappräcket. ”Jag tänkte liksom.. träffa Jens. Det var det jag skulle säga eller fråga eller.. jag menar, är det okej med dig..?”
Liam såg ut att komma av sig lite men nickade sedan och hade fått tillbaks leendet på läpparna. ”Självklart. Alltså du behöver ju inte fråga mig om sånt förstår du väl. Jag tänker inte bli den där pojkvännen man måste fråga om lov för saker.”
Andy nickade, både lite nervös och lättad. ”Okej. Jag tänkte bara att.. jag ville i alla fall höra med dig, för jag fattar ju om det känns konstigt. Men han är ju fortfarande min kompis..”
”Det är helt okej, jag lovar. Ska du iväg på en gång?”
”Jaa.. in till stan. Vi ses senare va? Ikväll?”
”Absolut.”
När Andy gått ner för trappen och på väg ut från gården sa Liam hans namn.
”Tack att du sa det ändå.”
Helt plötsligt ville dom där talen inte samarbeta överhuvudtaget längre. Det som nyss varit ganska så logiskt kändes återigen helt obegripligt. Det behövdes ingen längre betänketid för att förstå vad som var orsaken till det. Han hade absolut menat vad han sa; att Andy inte behövde fråga om lov och att det var helt okej för honom att han skulle träffa Nörden. Men var det fel av honom att ändå tycka att det kändes lite jobbigt? Fastän det var han och Andy som var tillsammans och han inte tvivlade det minsta på vare sig sina eller Andys känslor så kändes det fortfarande som att han behövde tävla mot den där Jens, och det kändes fortfarande som att han låg i underläge. Han hade kanske känt Andy längre och dom delade något som Nörden inte var en del av men.. Han kunde bocka av betydligt fler boxar än vad Liam kunde.
Ordentlig – check
Överdrivet jävla bra betyg – check
Stabil, lugn och säkert ett betydligt jämnare humör – check
Öppet gay och inga problem med att visa sig tillsammans med Andy – check, check, check
Säkert sjukt bra på att kyssas – check. Det kunde i och för sig Liam också checka av om han fick säga det själv.
Lätt för att visa och prata känslor – säkert en check på den också.
Aldrig sårat Andy – check
Aldrig mobbat Andy – check
Förmodligen aldrig övergett sin bästa kompis i sjätte klass – check.
Han hade greppat pennan så hårt att det började göra ont i handflatan.
”Tj.. oj vad deppar du över?” frågade Jake så fort han kommit in i rummet.
”Jag deppar inte.”
”Okej ursäkta; vad tjurar du över?” flinade hans brunhåriga kompis innan han slängde sig ner i andra änden av sängen.
”Ge mig en anledning till att Andy inte skulle vilja vara med Jens istället? Killen har ju allt för i helvete, och Andy är med honom nu och.. vad fan gör jag om han plötsligt ångrar sig och inser att han vill vara med honom igen?”
”Okej vänta, vänta. Är Andy med Jens nu?”
”Ja, dom är i stan eller något. Han berättade att han skulle träffa honom och det är klart att jag tycker det är okej men.. fan, jag vill inte att han ska ångra sig.”
Jake andades ut innan han satte sig upp och lutade bakhuvudet mot väggen istället. ”Okej den där första frågan du ställde, en anledning till att Andy inte skulle vilja vara med Jens istället? En väldigt stor anledning är att han är med dig. Kallar sig Andy Jens pojkvän liksom?”
”Nej men..”
”Killen kanske är rätt felfri, eller inte vet jag men okej han är kanske bättre än dig på några sätt..”
”Tack som fan Jake, det är ju precis vad jag vill höra..”, muttrade han och tog tag i ena kudden innan han drämde den mot honom.
”Hey jag är inte klar!” flinade han och hann precis ta tag i kudden. ”Det jag skulle säga var att han kanske är bättre än dig på vissa sätt, men det är du som har något som gör att Andy lämnade Jens, som gör att han kallar sig för din pojkvän och som gör att han lyser varenda gång han är i närheten av dig.”
Liam såg skeptiskt på honom.
”Du lyser också så du behöver inte vara avundsjuk”, retades han. ”Nej men seriöst, han tycker väl om Jens men det är dig han är kär i. Om jag hade en brud som var kär i mig skulle jag inte bry mig i vilka killkompisar hon hängde med. Inte om jag hade en kille som var kär i mig heller för den delen.”
”Har du ens varit kär i en kille någon gång?”
”Ja det har.. Liam, det hör inte ens hit. Grejen är att du inte borde bry dig. Han blev väl dessutom tillsammans med Jens efter att ni brutit upp? Det kanske var en reboundgrej bara?”
”Andy är inte sån.”
Jake ryckte på axlarna. ”Kanske inte. Men Jens är i alla fall inte Liam och i det här fallet är det någonting väldigt bra, för Andy är tänd på Liam och inte på Jens. Förstår Liam eller ska Jake förklara en gång till?”
Liam flinade till och skakade roat på huvudet. ”Fan vad dryg du är.”
Dom hade bestämt sig för att träffas på ett utav cafèerna i gamla stan och det var där innanför dörren som Andy såg sig lite omkring. Var Jens redan där och hade tagit plats eller hade han inte kommit än? Han behövde inte fundera särskilt länge innan han hörde en bekant röst bakom sig.
”Hej”, log Andy tillbaks och det blev några långa, åtminstone kändes dom det, obekväma sekunder då ingen utav dom riktigt visste om dom skulle kramas eller om det räckte med ett hej och ett leende. Till sist flinade Andy till och gav honom en snabb kram. Det skulle bli mer konstigt att inte göra det.
”Förlåt att du fick vänta, jag blev stannad av några turister som ville veta vart slottet låg.”
”Nej det är ingen fara jag kom alldeles nyss, och jag var dessutom tidig så.”
Jens hade på sig en ljusgrå enkel kavaj som Andy inte sett tidigare och en vit tunn t-shirt till ett par svarta jeans. Andys egna jeans matchade Jens men hans överdel bestod utav en lilasvartrutig skjorta med uppkavlade ärmar. Liam hade sagt en gång att han tyckte att det lila fick hans blåa ögon att förstärkas ännu mer. I samma stund som han tänkt Liams namn kände han sig elak mot Jens och han skyndade sig att öppna munnen igen.
”Det såg ut att finnas rätt många lediga bord ute så vi kan väl köpa på en gång?”
”Slutade ni också tidigt idag?” frågade Andy och smakade försiktigt på den varma chokladen. Det var kanske inte vad dom flesta valde i dryckesväg när det var så pass varmt att man kunde sitta ute utan jacka men han visste att han skulle ha ångrat sig ifall han nu suttit där med en cola framför sig.
”Ja vi fick gå hem redan efter lunch för svenskan blev inställd.”
”Men oj, jag som tyckte det var tidigt att sluta två”, flinade han tillbaks.
Det kändes inte så himla stelt ändå, det var ju ändå Jens som satt där och dom visste uppenbarligen fortfarande hur man pratade med varandra.
”Är det bra mellan dig och Liam då?”
Jo just ja, ´det kändes inte så himla stelt ändå´. Jens såg dock inte besvärad ut, förvånande nog.
”Jadå”, sa han enkelt och tog upp sin bulle.
”Säkert?” frågade han och såg upp med sina snälla ögon.
”Ja..” Han tvekade och kände sig sedan alldeles skyldig när han fortsatte. ”.. det är jättebra..” Han var jättejättekär, det kändes hur bra som helst med Liam och han kunde fortfarande få ett fånigt leende på läpparna när han tänkte på att Liam inte bara var den där killen som han tyckte väldigt mycket om och pussades med utan att han faktiskt var hans pojkvän också. Men det kändes ändå fel att säga att allt var jättebra till Jens när han inte alls visste om hans känslor för honom själv hade svalnat. ”Men jag tyckte allt var bra med dig också, det var fint och bra och allt sånt. Jag bara.. Det..”
”Är du lycklig?” avbröt Jens.
Han nickade och kände sig än en gång alldeles känslokall innan han tyst sa ”Ja.”
”Andy.. Jag vet inte exakt vad du tänker på nu men du behöver inte se så skyldig ut, jag är glad att du är glad, okej? Jag frågade för att jag ville veta och jag hoppades att du skulle svara ja, att allt är bra och så som du ville att det skulle bli.”
”Ibland vore det bara lättare om du hatade mig..” suckade han tyst. ”Fast då skulle jag i och för sig sakna dig.”
Jens skrattade lågt och rörde runt med sugröret i sitt colaglas. ”Tur, då slipper jag alltså hata dig?”
Andy nickade med ett flin på läpparna samtidigt som han kikade upp på honom under luggen, tacksam över att stämningen verkade ha lättat igen. ”Är allt bra med dig?”
”Ja absolut, förutom att det är så lugnt i skolan att jag nästan blir stressad över det. Hur sjukt är inte det?”
Andy skrattade och drog undan luggen. ”Jag kände lite så i tvåan, men det fick jag igen tusen gånger om första terminen i trean.”
Stockholm hade verkligen förvandlats på bara några få veckor, ibland kändes det nästan som dagar. Dom tidigare mörka och oftast regnvåta gatorna lystes nu istället upp av solen så att dom kullerstenslagda kringelvägarna återfick sin charm. Istället för dom lika mörkt klädda personerna som stressade uppför gatorna med uppdragna huvor eller paraplyer var det nu istället barnfamiljer som letade efter det perfekta glasstället, eller bara första bästa så att ungarna skulle bli nöjda, det var äldre par som nu tyckte att det var betydligt trevligare att ta en promenad och som faktiskt stannade upp och tittade på olika statyer och gamla skyltar ovanför butiker som yngre personer inte alls la märke till, det var glada kompisgäng som slutat skolan och tagit en vända ner till stan för att sedan kanske gå vidare till någon park, det var skratt och liv och rörelse och det var Stockholmsfödda stadsbor, inflyttade sedan flera år och det var turister, alla i en härlig blandning.
”Men gud, såg du mannen som gick förbi?” sa Jens och lutade sig bakåt på stolen för att kunna se längre bort på gatan bland allt folk.
”Nej vadå?”
”Han hade värsta capen och svart hög hatt, och en käpp eller vad man kallar det, alltså inte en sån som gamlingar har utan.. såg du inte?”
Andy skakade flinande på huvudet. ”Eller hade en väska också? Typ en gammaldags medicinväska?”
”Jag vet inte, jo det hade han nog! Gud han såg ut att komma från något gammaldags England eller något.. hur visste du det förresten? Att han hade väska?”
”Jag tror att du såg en av guiderna till en spökvandring dom brukar ha här i gamla stan.”
Jens såg förvånat på honom. ”Shiet är det sant? Har du varit på den?”
Han nickade och grimaserade lite vid minnet. ”Alltså det var något år sen, det var när jag skulle se en konsert på Debaser och så blev den inställd. Jag hade satt fram emot den aslänge fastän jag inte ens fått med mig någon kompis som ville se, och ja sen fick vi veta att den blivit inställd typ en halvtimme innan insläppet.”
”Nej? På riktigt?” sa Jens och la ifrån sig servetten han suttit och vikt.
”Ja tyvärr. Och jag var skitsur och ville inte åka hem på en gång, och så fick jag syn på en sån där guidad spökvandring som precis skulle börja och hängde med på den istället. Det var typ om Stockholms blodbad, spöken på slottet, pesten och massa grejer.”
”Åh vad kul!” utbrast Jens. ”Alltså intressant liksom.”
”Jag var livrädd hela vägen hem”, erkände han med ett ironiskt leende. ”Smög runt varje hörn typ ifall det skulle stå någon gammal pestdoktor där.”
Först såg Jens lite medlidande ut men i nästa sekund brast han ut i skratt. ”Men stackars! Åh jag kan verkligen se framför mig hur du skyndade dig fram här i gränderna, typ nerhukad och allt.”
Andy himlade med ögonen men skrattade sedan han också. ”Det var faktiskt precis så. Kanske lite värre till och med.”
”Det var kul att ses”, log Jens när dom var framme vid tunnelbanespärren och skulle åt olika håll. ”Alltså mer än snabbt i skolan bara.”
”Tycker jag med”, sa Andy leende och kramade tillbaks när Jens la armarna om honom.
Det var inte lika långa kramar som det hade varit tidigare, innan dom ens varit tillsammans, men det kändes åtminstone inte främmande som han hade varit så orolig över den där första tiden efter att dom gjort slut. Med tanke på vilken bra eftermiddag det hade blivit så ångrade han sig inte alls att han skickat det där sms:et.
”Vad är det?!” ropade han när Cathy knackade på dörren och bytte samtidigt låt på mobilen där han låg på rygg i sängen. När dörren sekunden senare öppnades var det inte alls hans mamma som stod där.
”Men tja, jag trodde det var morsan”, flinade han när Andy kom in.
”Jag antog det”, log han tillbaks och stängde dörren efter sig innan han kastade något mot honom som han inte hann uppfatta vad det var innan han fångat det.
”Men.. är dom här till mig?” log han stort då det visade sig vara en godispåse med hans favoritlakrits.
”Japp, jag fick akut chokladbehov och var in på pressbyrån lite snabbt”, sa han och ryckte oskyldigt på axlarna innan han satte sig ner bredvid honom. ”Visst är det dom där du tycker så mycket om?”
”Ja det är det, tack!” Han strök mjukt fingrarna över hans hand innan han kramade om den. ”Hade ni kul?”
Den svarthårige nickade innan han vände på handen för att fläta ihop fingrarna med Liams. ”Det var jättekul. Vi tittade mest på roligt folk som gick förbi. Vet du vad jag mer fick för akut behov på vägen hem?”
Liam skakade på huvudet.
”Liam-behov.” Ett litet snett leende letade sig fram i Andys högra mungipa innan den lediga handen strök undan luggen.
Hur hade han ens kunnat oroa sig? Det var han och Andy och ingen kunde ändra på det nu. Han tyckte så fruktansvärt himla mycket om den där pojken. Bara något så enkelt som att hålla i hans hand var något så underbart att det knappt gick att beskriva.
”Jasså? Vilken tajming för jag har haft stort Andy-behov den senaste timmen”, log han snett tillbaks innan han verkligen tog sig tid till att titta in i dom där kajalinramade ögonen.
”Och nu försöker du hypnotisera mig..?”
”Nah, jag tycker om dina ögon väldigt mycket bara.”
Inte helt oväntat slog Andy något generat ner just den där fina blicken. ”Tack.”
”Ska vi spela något?”
”Jaa viss.. eller hur mycket är klockan?”
”Snart halv sex”, sa Liam efter att ha kollat på mobilen. ”Du har inte träning va?”
”Nej men jag ska gå över och hjälpa mamma med maten tänkte jag..” Han reste sig upp och när Liam gjorde detsamma dök det upp i huvudet igen; det som han tänkt på flera gånger sedan han kommit hem från stan men inte kunnat få ut mellan läpparna.
”Du förresten.. har du frågat någon om balen? Eller jag menar.. du kanske redan har bestämt med någon?”
Det såg ut som att frågan förvånade Liam men det dröjde inte länge för honom att svara. ”Nej det har jag inte, men.. det löser sig. Du då?”
”Nej jag tänkte..” Han tystnade och svalde ner besvikelsen. Han hade väl ändå tänkt tanken? Att han skulle vilja? Andy kunde ha sagt någonting just där och då; att han i alla fall hade önskat att dom hade kunnat gå, att han förstod att det inte var ett alternativ för Liam men att tanken var mysig. Och så hade dom kunnat prata och planera för en framtida bal, en alternativ bal; kanske på något egentligen alldeles för fint och lyxigt ställe för dom, men dit dom hade kunnat gå ändå så att dom hade kunnat ha kostym, där dom hade kunnat dansa och låtsats att det var deras egna lilla bal. Men istället lät han tystnaden sprida sig och omsluta dom en kort stund men som ändå var alldeles för lång innan han log och sa att han skulle gå över till sig för att hjälpa till med den där maten.
Kanske skulle Liam fundera över det. Kanske, kanske skulle han.. Nej det skulle han inte. Andy ville inte vara sur, han visste ju hur det låg till och han hade gått med på det, men han var sur över att Liam inte sagt att han hade velat gå med honom, att han så nonchalant sagt att det skulle ordna sig.. Barnsligt kanske, men fick man inte vara det ibland då? Om det kändes lite bättre för stunden?
[19:02 nytt meddelande- A] Mamma har hyrt någon film hon gärna ville ha sällskap till så jag stannar här ett tag.
[19:04 sänt meddelande] okej (:
[21:45 nytt meddelande- A] Du jag sover nog hemma ikväll, känner mig inte så bra och sådär.
[21:52 sänt meddelande] jag har inte gjort något fel va?..
[21:58 nytt meddelande- A] Nej självklart inte, vad skulle det vara? Jag känner mig bara inget bra, men vi ses imorgon.
[21:59 sänt meddelande] Okej.. hoppas det känns bättre imorgon, sov gott <3
[22:02 nytt meddelande- A] godnatt
vill som vanligt jättegärna höra vad ni tycker om kapitlet - och ännu hellre Vad ni gillade/inte gillade med det.
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 26 okt 14 - 02:42 | | Jens. Alltså. Jag är så otroligt kär i Jens! Han är nog min absoluta favorit, bland alla dina karaktärer! Jag vet att jag inte borde få tycka så, så fina som de är allihopa, men han är verkligen det. Om jag fick träffa någon, då skulle det vara Jens. Och Liam som kämpar på med matten! Stoltheten, igen! Och de är ju så fina! Andy som vill kolla om det är okej, eftersom han och Jens ändå har varit tillsammans, Liam som säger att det är okej och implicit menar att han litar på Andy och som ändå stoppar honom för att säga att han uppskattar att han frågade. Och Liams mentala checklista över perfektionen som är Jens! Stackars liten, att behöva känna sig så i underläge! Liten! Och hur Liam öppnar upp sig för Jake, att han fråga varför Andy inte skulle vilja vara med Jens istället – alltså, jag gillar delarna du väljer att ta upp, hur du målar upp förhållanden genom konversationer. Det är magiskt. Och Jakes bild av Andy som lyser när han är runt Liam. SÅ VACKERT. Och Andy som känner att han sårar Jens bara genom att tänka på Liam… alltså, hur fin får man vara? Och JENS ÄR PERFEK. Alltså seriöst?! Jag älskar den killen. Jag har sagt det tusen gånger bara i den här korta kommentaren. Men alltså. (det här är ett tecken på att jag borde sluta skriva och gå och sova) Jag älskar hur det flyter på när Jens och Andy pratar – de känns så väldigt lika och på så lika nivå. Det har jag nog alltid älskat med dem två. Och Andy och Liam pratar bal! Trots att det inte blir sådär jättemycket sagt… men det hänger liksom där i luften. Och jag gillar inte hur kort Andy är i smsen. Jag fattar att han är upprörd över att Liam inte frågade om han ville gå på balen men alltså… det sista Liam borde göra är att oroa sig! Speciellt nu när Andy precis träffat Jens och och och… nej. Ingen oro. | | loversarelonley - 11 okt 14 - 06:13 | | Åh, nu vill jag veta vem kille Jake har vart kär i!! | | ilenna - 26 aug 14 - 13:17 | taack :´D Vad glad jag blir över dina ord!! (särskilt att du gillade gamla stan-beskrivningen då jag inte vet Hur många gånger jag skrev om det där haha)
Och jaa.. andy ljuger inte ofta men det här var ett sånt tillfälle :( |
|
|
|
