Genom himmel och helvete |
Visst är det svårt att se den man älskar göra misstag,
att veta att det är fel från början men man kan
inget säga för man vill inte att det vackra leendet ska försvinna.
Visst är det hemskt att man inte kan sluta oroa sig att det inte är som de har sagt,
att personen man älskar ska behöva inse att hen har gjort bort sig,
hen har låtit sig luras.
Visst är det hemskt när man slits mellan viljan att dra in den man älskar i sina armar och aldrig släppa,
skydda personen mot besvikelsen i världen medan den andra delen av dig själv vill vara den som stöttar och uppmuntrar.
Visst vill man finnas där för personen i vått och torrt,
genom eld och vatten,
men när ska man då tro på att personen man älskar klarar att göra rätt val och om inte kunna tro att hen överlever en besvikelse.
För visst har ingen dött, det är "bara" en besvikelse.
Visst är det en fånig tanke men den tanken finns i mitt huvud, någonstans där inne frodas den,
växer den sig större. Ingen tror mer på honom mer än jag,
jag skulle gå genom himlen och helvete för den mannen.
Just därför vill jag skydda honom, en överlevnads instinkt antar jag,
för jag ser ingen framtid utan hans kärlek.
Men visst är det svårt, allt är svårt, ingenting är så enkelt som alla sa när man var mindre.
Men föralldel, visst ska det kännas att man lever annars kan man lika gärna vara död.
©Ebba Norén
|
|
|
|
