kontraster och fantasier |
- Inspirerad av utställningen "Surrealism och Duchamp" på Moderna Museet i Stockholm.
Ett. Två. Tre.
Kroppsdelar. Metall. Lukten av blod. Känslan av verklighet.
Hon sparkar en sten framför sig, siktar på något osynligt, något som finns längre bort, längre fram, längre in.
I hennes huvud dansar schackpjäser på svartvit film till svartvit musik. Hon snurrar runt och blir en av dem. En av de färglösa som styrs av andra.
Vågor sköljer över hennes huvud, vatten klistrar fast luggen mot pannan, salt skaver mot huden.
Sjunker. Sandbotten. Lukten av tång. Känslan av hemligheter.
Hon målar i sanden. Känner sig konstnärlig, kreativ, klok, konstig. It makes no sense, men vem bryr sig?
Om hon bara kunde flyga.
Upp. Ner. Vart som helst och snabbtsnabbtsnabbt. Kall vind i ansiktet. Känslan av odödlighet.
Hon känner sig bortkopplad, instängd, bortglömd. Som en tidigare vacker fågel, nu med tråkiga vingar, fast i gråskalans intetsägande värld. Ett sönderblåst paraply.
Ironiskt.
Livet passerar på andra sidan av ett skitigt plexiglas.
Louise Bourgeois, Max Ernst, Wifredo Lam. Kunde de skapa en egen verklighet kan jag också. Tro inget annat.
Hon sluter ögonen, gömmer sig i ett rum med magiska ting och snurrar tallrikar. Sänder en tanke till hon vars man dog i förtid.
Vitt möter trä. Långa korridorer. Så underbart perfekt för ensamhet. Njutning.
Fotsteg. Förvåning. Besvikelse.
Hon går rakryggad därifrån. Vill inte mer just nu, har tröttnat på kaos och cykelhjul. Återvänder till sitt Narnia, detta underbara Nangijala i hennes huvud, en annan gång. Nu ska hon förslavas av de verkliga saker som omger henne.
Och den moderna tiden.
|
Kommentarer | Safir - 3 okt 14 - 17:00 | Den får mig att le =D | martobicat - 10 aug 14 - 22:58 | Fint!!!! |
|
|
|