Skrev det i den tomma luften. Skrev den i vinden. För en droppe når ner till stigen som fick mig att känna frihet. Tiden somnar men jag kan inte stilla mitt sinne. Vinden är så ren och öm att jag blomma upp. Framför mig så sätter sig en fågel och titta nyfiket på mig. Hon går tillbaka in i huset. Och bli gripen av tystnaden som syns när man tittar ut i trädgården.
