Jag krossa hennes hjärta. Nu får jag betala. |
Min första kärlek.
Jag minns att det var hon som fiska upp mig.
En lång vacker tjej med gröna ögon och brunt hår, en matchande röst med perfekt formade lår. Hon var månen för mitt hjärta, hon fick den att hoppa ut och in. Hon var drömtjejen någon hade plockat ut för mig från en film.
Vårt förhållande blommade och allt var perfekt.
Att stå framför henne, för mig, var som att vara helt komplett näck. Hon förstod mina känslor och kunde läsa mina tankar utan problem. Inte konstigt att i slutändan blev allting helt och hållet mitt fel.
Jag såg inte vad jag hade och kunde inte läsa varje sida. Inte visste jag att i verkligheten fick jag henne att lida.
Mina ord borrade igenom henne som skott från en pistol. När jag märkte det framför mina vänner så var jag inte så cool. När jag fick all denna information uppkörd i min skalle, det var så jag insåg att jag skulle förlora det perfekta liv jag hade. Jag kommer ihåg hur jag ringde henne och sa att jag älskar henne.
Jag hörde på hennes röst att det redan var försent, det var gjort och det fanns inget jag kunde göra mer.
En vecka efter träffades vi båda upp vid Gustavs Adolfs torg. Den händelsen kallar jag för Gustaf Adolfs sorg.
Hur vi båda satt på bänken och brast ut i tårar, det kändes som om alla bara stod runt omkring mig och jag blev hånad.
Det slutade med en kyss och jag gick i tystnad min egna väg.
Det var då jag gick iväg utan en stor del av min viktiga själ.
Det går inte en dag då jag inte tänker på henne.
Maj den femtonde, min livs värsta händelse.
|
|
|
|
