Exploderar snart |
Jag exploderar snart, förgörs. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill klättra på väggarna. Men något säger nej, nej, inte nu. När? Aldrig någonsin!
Försöker bara fokusera, men ögonen går i kors, men jag försöker. Försöker andas, men luften verkar ha tagit slut. Men det blåser svala vindar från fönstret och jag tycker det är skönt. Det är fuktig värme, eller om man ska kalla det kyla såhär mitt i sommaren. Känner att jag blir genomsvettig av att bara sitta upp utan att röra mig. Men det fläktar skönt.
Hör mobilen vibrera, men orkar inte förstå varför. Varför jag fick ett meddelande från FaceBook eller vart det nu kom ifrån.
Det blir ett enda dis i min hjärna, jag kan inte tänka. Det tar stopp och jag försvinner bort i alla tankar, hör inte, ser inte. För jag inne i mig själv nu, medan fingrarna smattrar mot tangenterna. Jag är inne i flow nu, alla ord bara sprutar ut, de som behövde komma ut igår. Men som aldrig kom.
Tittar på FaceBook, gråter nästan när jag ser allas ”lyckliga” liv. Vill också vara en av dem, en såndär lycklig människa. Men jag tror inte på det, tror inte att alla kan vara så fruktansvärt lyckliga som det står. Jag vill ha verkligheten, det folk verkligen känner!
En man skriker på gatan, högt och ljudligt. Jag vill skrika tillbaka och hålla för öronen på en och samma gång. Men det blir inte så, jag sitter tyst vid datorn och försvinner i skärmens blåa ljus. Det ljuset som lurar hjärnan att tro att det är morgon fast det egentligen är kväll.
Sirener från en ambulans, jag blir kallsvettig även fast jag vet att jag inte har något med saken att göra. Men jag blir ledsen, rädd och orolig för den ambulansen är till för. Tänker på vad som kan ha hänt, vad som är fel om personen ens kommer överleva! Egentligen har jag nog för mycket empati för människor jag inte ens känner eller har träffat. Visst det är bra med empati, men min går till överdrift ibland.
Mitt röda hår blir aldrig lockigt inte ens av fukt, jag önskar att jag kunde ha sådär naturliga små korkskruvslockar, men skulle antagligen avsky det om jag hade det. Så kanske lika bra att jag aldrig fick det. Men mitt hår är platt, alldeles för platt och jag avskyr det! Men vem vill inte ändra sitt utseende? Vem vill inte vara någon annan än sig själv? Någon gång i alla fall!
Just nu önskar jag dock att ingen någonsin behöver bli jag.
|
| Kommentarer | | Sockerina - 24 aug 14 - 19:36 | mimo_xD:
tack så mycket :) | | nimo_xD - 24 aug 14 - 00:19 | | Berör mycket! | | Sockerina - 2 aug 14 - 03:48 | | tack :) | | martobicat - 2 aug 14 - 03:19 | | Du berör och skriver bra! |
|
|
|
