På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Hans och Hennes [del 16]

Jag gick ut i köket och öppnade kylskåpet och började rota fram smör och ost och liknande pålägg.
Plötsligt kände jag ett par händer runt mina höfter.
Jag vänder mig om och möter Mattes ögon.
- jag kan inte låta bli dej, du gör mig galen! Han kysser mig.
jag vänder mig om och ler mot honom, snälla fina Matte.
Plötsligt får jag en känsla av att känna mig vilsen. Jag tittar bort och vänder mig mot honom och börjar rota i kylskåpet.
Tio minuter senare kommer Markus in gående i kalsonger i köket.
- morron. Säger han trött och sätter sig brevid mig i soffan i köket.
- Morgon på dej med, var du trött igår eller? Jag flinar åt honom
- Ja det var jag, pröva själv att inte sova på en natt så ska du se att du är ganska trött du med. Svarar han retsamt.
- Tss, skyll på det. Jag puffar till han i sidan så att han sätter juicen i halsen.
- Försöker du ta död på mig kvinna! Hostar han fram
- Nej då! Förlåt. Jag ler lite till honom
- Jaja du är förlåten. Säger han och brer en macka.
Jag reser mig från borden och jag känner hur Matte följer mig med blicken.
Plötsligt blir jag så himmla förvirrad, Vill jag verkligen ha Matte?
Jag saknar Peter, men det finns ingen tillbaka väg till honom.
Och om jag tog tillbaka Peter skulle jag aldrig någonsin kunna lita på honom.
Jag gick in på toan och sätter mig ner mot väggen och lutar huvet mot väggen.
Tårar kommer fram ur ögonen på mig. Hur ska jag göra? Vad vill jag?
Älskar jag fortfarande Peter? Och vill jag ha Matte?
Jag kände mig förut så tom men nu är allt bara förvirrat.
Jag går ut från toan tar på mig mina skor och tar på mig min ytterjacka och går ut ur lägenheten och springer ner fort för trapporna.
- Elena!? Elena?! Hör jag Mattes röst ropa. Jag hör hur han springer ner för trapporna efter mig. Precis när jag ska gå ut genom trapphus dörren tar han tag i min axel.
- Vart ska du? Han ser förvånat på mig och tårarna som rullar ner för mitt ansikte.
- Förlåt Matte, men jag är så förvirrad. Tårarna blir bara fler och fler och nu rinner de ner som stört floder ner för kinderna.
- Men du. Han lägger armarna runt mig och kramar mig.
Hans varma famn sluts om mig.
- vi kan ta det lugnt om du vill, om du vill tänka lite på oss. Säger han sedan ansträngt men ändå lugnt.
Åh snälla fina förstående Matte, tack!
- tack. Viskar jag fram. Sedan vänder jag mig om går genom ytter dörren och lämnar Matte som står där i mysbyxor och strumpor i en kall trappuppgång.

- Men vad tänker du göra då? Hör jag Miriells förvånade röst i luren.
- jag vet inte. Säger jag och suckar.
- Men vi får prata mer i morron gumman mamma har sagt till mej sju gånger nu att sluta prata i telefon och jag har på känn att nu måste jag verkligen sluta innan hon får damp på mig. Miriell suckar högt i telefon
- Okej syns i morron, älskar dej.
- Detsamma. Och så lägegr hon på.
Jag ligger och lyssar på tonen som uppstår i telefonen.
Jag lägger mig på rygg i sängen. Vad ska jag göra? Jag saknar Peter , men jag vill ha Matte, men jag vill på något sätt inte ha honom ialla fall, för han var som en bror för mig.
Vad skulle jag göra?

[fortsättning följer]

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

ajda_tina - 14 aug 08 - 14:51

tre ord skit skit bra;)!!!!

Jossann_ - 18 aug 06 - 08:29

så himla bra :P

Tuvalover - 22 jul 06 - 05:42

skitbra asså.. du äger verkligen

vattendroppe - 9 jul 06 - 01:44- Betyg: