Udda & Utsatt |
Prolog
(Aaron)
År 2001
Aaron inser att slutet är nära.
Hans storebror kommer att dö! Benen viker sig under Jimmy medan hans händer förtvivlat drar och sliter i Lasses.
Lasses händer, vilka har ett hårt struptag kring Jimmys hals. Jimmys ansiktsfärg har långsamt börjat skifta och blivit blek som ett lakan. Jimmys och Lasses gestalter tornar upp sig framför Aaron likt två jättar.
Rädslan har satt sig som ett skruvstäd i Aarons bröst. Han måste göra något!
Det är som om någon gör tusen nålar över hela hans kropp, det sticker.
Precis som om miljontals myror löper amok inom honom. Han är fast, men gör ändå ett försök.
Rummet skakar till.
Pappa försöker strypa Jimmy, man dör om någon gör så. Jag måste säga till honom att sluta!, tänker Aaron förtvivlat. Parkettgolvet är svalt, men smått klibbigt av all intorkad alkohol.
Aaron börjar rycka och dra. Ingen reaktion. Han måste släppa!
Aaron rätar på sig och hans muskler får börja arbeta mer än vad de någonsin gjort förut. Ganska snart känner Aaron att hans armar börjar värka. Hans slit uppbådar inte det resultat han önskar.
- Släpp honom! Snälla pappa, han dör. Du dödar honom! Släpp honom! Släpp ...
Först en brännande smärta i ansiktet och där efter i ryggen.
Slaget med öppen handflata får Aaron att falla baklänges och slå i ett av teve-bordets vassa hörn, vilket får myrorna att börja sprida sig till varenda vrå i hans späda kropp.
Jimmy har hamnat i jämnhöjd med Aaron, nedsjunken på knä en bit bort.
Aaron tycker han andas konstigt, liksom väsande och läskigt.
- Du säger inte åt mig vad jag ska göra, Aaron. Fattar du det!, ryter Lasse.
Aaron kryper ihop, sällskapar motvilligt golvets alla dammtussar. Det blir blött och varmt på hans kinder när han börjar snyfta.
Nu låter pappa så där läskig igen! Jag är rädd!, tänker han. Om jag ligger still så kanske han blir snäll …
En liten stund av rädsla passerar innan Jimmy stapplar fram till Aaron, och hans armar blir som fastkedjade kring sin brors darriga kropp, Aaron tycker det är obehagligt att inte kunna ha kontroll över sina rörelser.
Åh, nej! Nu dricker pappa av den där drickan igen som gör honom så arg och farlig!, tänker han, fylld till bredden av panik. Kommer han aldrig att bli snäll igen?
|
|
|
|
