Kärlekstörst |
Under månens klara sken, mellan hjärta, märg och ben
Där lögner fogas samman, till rädsla stöpt i sten
Hon kämpar för sitt liv, i bojor, bakom galler
Murarna har rasat, och gränserna dom faller
Mitt liv är en dimma, jag trevar mig fram
I en värld full av längtan, fruktan och skam
Ta mig härifrån, till trygghet, till kraft
Ge mig den kärlek jag aldrig nånsin haft
|
| Kommentarer | | HermanSvensson - 18 jul 14 - 11:15 | | Vackert men sorgligt. Övermåttan sorgligt. | | martobicat - 18 jul 14 - 05:48 | | jättefint! |
|
|
|
