I hate (almost) everything about you- del 74 [m/m] |
jag vet, det här kapitlet är kanske för långt? men jag har redan delat av det ursprungliga till två delar och tre hade nog istället blivit tjatigt, så jag hoppas att det inte hinner bli långtråkigt ;)
__________________________________________________ _______
- kapitel 74
”Har vi varit sådär små?” Pontus nickade roat mot andra sidan cafeterian där några ettor satt med böckerna utspridda på ett utav borden.
”Möjligtvis i sjuan men inte på gymnasiet, dom ser på riktigt yngre ut för varje år.” Liam drack upp det sista ur sin Loka-flaska och skruvade sedan på korken.
”Men jäklar vad man spanade på treorna dom där första veckorna i ettan”, sa Chrille med ett skratt. ”Kommer ni inte ihåg hon den där som alltid hade ashöga klackar?”
”Jo just ja!” flinade Liam när han mindes. ”Och när vi väntade på skolkatalogen för att se vad hon hette. Fan vad pinsamt.”
”Var det inte du som försökte få hennes nummer på en av gymnasiefesterna sen Liam? När hon dissade dig totalt”, sa Pontus retsamt och fick genast en snabb spark under bordet.
”Håll käften, jag gjorde inte mitt bästa, hade jag gjort det hade det inte varit några som helst problem.” Liam själv flinade också. Han tyckte om dom här stunderna; då dom kunde sitta och småjävlas lite med varandra och bara snacka och allt kändes väldigt okej.
”Fan vart är ens Jake? Det är ju han som är på tur att mobbas nu”, sa Chrille och såg sig omkring.
”Han gör ju omprovet på engelskan”, svarade Liam. ”Och där lär han väl bli kvar och flirta med Linda ett tag.” Engelskaläraren som han fortfarande hade sin crush på – trots Sarah.
[13:56 nytt meddelande- A] Har du slutat än?
[14:02 sänt meddelande] Yes, precis nu. Är du hemma? (:
[14:03 nytt meddelande- A] Japp, kommer du hit på en gång? Jag har ett förslag till helgen :)
[14:03 sänt meddelande] Vadå för något?
Han ville inte erkänna det, han ville egentligen bara bli glad och undra vad det var för kul idèe Andy hade, men det var en liten oro som kröp sig på – oro över att Andy skulle föreslå något som Liam ändå skulle vara för feg och patetisk för att vilja gå med på. Jag är orolig för att någon ska se oss tillsammans och fatta.. Han var livrädd över vad konsekvensen utav ett nej skulle ge. Nu när allt var så bra. När dom knappt var i skolan samtidigt längre eftersom bådas kurser börjat ta slut och det var alltmer slappa skoldagar. Nu när dom faktiskt gjort saker med varandra som inneburit att dom varit utanför deras hem – även om det hade varit på rätt trygga platser.
[14:04 nytt meddelande- A] Jag berättar när du kommer hit, men det blir jättekul! :D
[14:04 sänt meddelande] Okej (:
”Tja snygging.” Liam klev in i Andys rum efter att ha knackat på dörren och kunde inte ens hålla sig tills att Andy svarat. ”Jag har fått tatueringstiden nu!”
”Va?” sken Andy upp och kom fram till honom.
”Ja jag ringde på vägen hem, tack vare att jag kände dig skulle han fixa in mig redan om två veckor.”
Andy hade gjort klart skissen förra veckan och den var sinnessjukt snygg så trots nervositeten kunde han knappt vänta tills den skulle sitta på armen.
”Gud vad bra! Det kommer bli asbra.”
”Ja jag försöker tänka mig fram till att den redan är klar och att jag redan gått igenom det där värsta”, flinade han och lutade sig sedan ner för att ge honom en kyss. ”Vad hade du för förslag till helgen?”
Andy gav honom ett snabbt leende. ”Det ska tydligen fortsätta vara fint väder imorgon så jag och Simon tänkte åka till hans familjs stuga, bada lite och så. Under dagen bara. Vill du följa med?”
”Simon..?” sa Liam och kunde inte dölja tveksamheten. Vad skulle den killen vilja ha med honom att göra? Dom hade ju aldrig ens snackat med varandra, men med tanke på att Liams kompisar aldrig gillat Andy så hade väl Andys kompisar aldrig gillat honom. Han var inte så säker på att det hade ändrats bara för att han och Andy fått känslor för varandra. Simon kanske tyckte Andy var helt dum i huvudet som utsatte sig för att vara med Liam.
”Han vet ju allt”, sa Andy enkelt.
”Och han måste hata mig..”
”Nej det gör han inte. Det blir kul, snälla. Jag vill ju att du ska få träffa mina kompisar och jag har känt Simon längst.”
”Okej..” Han andades ut i litet skratt mest för att han blev så förvånad själv. ”Då hänger jag väl med då.”
Den svarthåriges leende blev större. ”Yey. Tror du att Jake vill följa med?”
Han ville ju väldigt gärna kunna göra grejer med Andy som innebar annat än att sitta på någons rum, och det här lät ändå som en väldigt bra idèe även om den också gjorde honom nervös. Om Jake skulle tycka det lät kul hade han ingen aning om, men han brukade sällan vara omöjlig och dom hade ju faktiskt umgåtts alla tre. En enda eftermiddag i skejthallen men ändå.
”Jag kan fråga.”
”Du behöver inte om du inte vill.. alltså det var bara en idèe, jag tyckte det lät mysigt..”, sa Andy med en axelryckning och Liam fick genast dåligt samvete.
”Jag tycker också det! Du..” Han la armarna om honom och drog honom intill sig. ”Förlåt, på riktigt. Jag tycker det låter jättekul, jag blev bara överraskad och.. jag är komplicerad. Och sjukt jävla jobbig emellanåt.”
”´Emellan åt´? Jämt tycker jag.” Han kunde känna Andys flin mot sin bröstkorg. ”Men jag tror också det blir kul. Stugan ligger typ en timme bort så det är inte jättelångt. Vi var där ganska mycket i ettan några stycken ur klassen, men nu var det länge sen.”
”Något vibrerar mot mitt lår”, flinade plötsligt Liam mot honom där dom satt uppkrupna i sängen och tittade på film.
”Oj.” Andy skrattade till och drog snabbt fram mobilen som han själv inte känt ur sin jeansficka. ”Hallå?”
”Hej! Du jag vet inte hur det blir med utflykten imorgon..”
”Varför då?” frågade han förvånat och fick en suck till svar.
”Vår bil har pajat, pappa har försökt få igång den ett tag nu men det verkar som att den måste iväg till verkstan.”
”Nej är det sant? Mamma ska bort imorgon men jag kan fråga Liam, vänta.”
Liam vände sig frågande om vid sitt namn.
”Simons bil har gått sönder, jobbar din mamma imorgon?”
”Uhm..” Han bet sig fundersamt i läppen men såg sedan ut att minnas något. ”Just ja, jo hon sa det igår att hon för en gångs skull jobbar dag en lördag och inte natt. Sorry.”
”Nej Liams mamma jobb..”
”Vänta, jag kan fråga Jake! Han har egen bil”, avbröt Liam och hade redan tagit fram sin egen mobil. ”Den är typ som en livsfarlig trampbil men..”, fortsatte han mest för sig själv och höll sedan telefonen mot örat. ”Tja mannen.”
”Vad ska jag packa för något då.. Det kan inte behövas så mycket?”
Andy såg förvånat upp på Liam – plötsligt väldigt klarvaken. ”Gjorde du inte det igår när du var över till dig senare på kvällen? Du sa ju att du skulle det?”
”Jag hittade inte bagen och.. äh jag tänkte att jag kunde göra det idag istället.”
Andy höjde misstroget på ögonbrynen. ”Du är fruktansvärt dålig på att planera. Jag trodde vi kunde ligga kvar här tills Jake plingade på dörren typ.”
”Det kan vi..”, log Liam snett och letade upp hans hals med läpparna.
”Inte du”, flinade Andy tillbaks och tryckte honom mot kanten av sängen, när inte det hjälpte drog han åt sig täcket så att Liam blev utan.
”Du är hemsk.” Han reste sig upp med ett stön och Andy kunde inte låta bli att syna hans halvnakna kropp; från den fasta bröstkorgen ned till magen och slutligen höftbenen som precis skymtade ovanför kanten på hans svarta boxers. Han visste att han fick titta men på något sätt kändes det fortfarande lite förbjudet ibland. När Liam vände sig om för att sedan böja sig ner och ta upp jeansen från golvet fanns det absolut ingenting som kunde hindra hans blick från att glida nedåt.
”Spanar du in min rumpa Ask?” Den blonde såg sig plötsligt om över axeln och hade ett snett, retsamt leende som fick Andy att rodna. Kanske ännu mer för att han hade använt hans efternamn. Han visste inte varför men det hade bara låtit.. sexigt. Det var väl en bedrift i sig att kunna få hans efternamn att låta hett.
”Gå och packa”, flinade han tillbaks och drog automatiskt ned luggen lite i ögonen – som att det skulle kunna dölja dom rosiga kinderna.
”Okej, okej. Badshorts, en tröja, kallingar, handduk.. något mer?” Han drog tröjan över huvudet och rufsade sedan till håret lite med handen.
Andy skakade på huvudet. ”Det räcker nog. Pastasalladen har vi ju här.”
”Kommer snart då.”
”Vänta”, sa Andy innan Liam hunnit ut från rummet. ”Kan du inte ta med gitarren? Till stugan alltså.”
”Vadå ska vi ha lägereld eller?” flinade han.
”Nej men..”
”Jag skojar, jag tar med den.”
Han kunde inte förneka att det kändes lite obekvämt men det betydde inte att han ångrade sig – det skulle säkert bli jättebra när dom väl kommit fram och hunnit prata lite mer under bilresan. Hittills hade det mest varit han och Jake som pratat med varandra i framsätet och Andy och Simon där bak. Han visste att det var han själv som behövde försöka slappna av och sluta tänka på att han tidigare haft två ganska så olika sidor mot Jake och Simon och Andy – han skulle bara vara sig själv nu och så skulle resten flyta på.
”Vart ska jag nu?” frågade Jake och kastade en blick över axeln.
”Fortsätt rakt fram i rondellen bara, det är i princip rakt hela vägen”, svarade Simon.
Liam hade blivit förvånad över hur glad Simon hade sett ut när dom hämtade upp honom med bilen trots att han själv satt där i. Självklart måste den vitblonderade killen gått med på Andys idèe men han hade ändå väntat sig någon missnöjd min eller ett höjt ögonbryn – men det hade bara kommit ett vänligt hej innan han slängt in väskan i bagageluckan. Efter det hade dom förvisso inte pratat så mycket och Liam tyckte som sagt att stämningen kändes lite obekväm, men det var åtminstone skönt att veta att Simon inte hatade honom fullt lika mycket som han med största säkerhet hade gjort tidigare.
”Har ni båt och sånt där också?” Liam vände sig halvt om i sätet efter att ha dragit upp ärmarna på sin svarta cardigan. Utan att överdriva kändes det som att man skulle kunna bli stekt genom bilrutorna.
”Vid stugan har vi en liten eka bara, men vi har en större båt också, fast i skärgården. Det är mer en villa än en stuga.”
”Vilka jävla lyxare”, flinade Jake och ökade hastigheten lite för att köra om en bil. Liam gav honom genast en blick vilket fick Jake att fortsätta. ”Alltså inget illa! Men det är ju lyxigt.”
Simon verkade dock inte ha tagit illa upp på något sätt. ”Det är inte bara vårat ställe, vi har det ihop med båda mina fastrar och farmor och farfar. Fast ärligt talat tycker jag det är mysigare vid stugan, man slipper åtminstone se alla skrytsnobbar.”
”Typ sånna där som putsar mer på sina båtar än att åka med dom?” skämtade Liam och fick med Andy också.
”Och som klipper gräset tre gånger per dag för att vara säker på att det absolut inte ser längre ut än grannens?”
”Exakt!” flinade Simon innan skratten spred sig i den trånga bilen.
Plötsligt kände han hur en hand letade sig fram vid sidan av sätet, närmast fönstret, och ett töntigt leende trädde fram på Liams läppar innan han fattade tag om dom smala fingrarna för att krama dom.
”Åh jag hade glömt hur mysigt det var här”, log Andy efter att ha släppt ner sin tygväska på trappen upp till stugan. Den var blåmålad med vita knutar och fönstren var rundade, lite som en fiskebod fast i stugformat. Stranden var ganska smal och bestod utav stenar och gråvit sand och på höger sida fanns en väderbiten brygga där ekan som Simon nämnt guppade i det blåa vattnet. Andy tyckte att det var hur charmigt som helst.
”Ja det var fint faktiskt”, höll Liam med och drog en hand genom håret innan han flinande tillade ”Men jag kan beundra utsikten mer efter att vi har badat.”
Dom bestämde sig för att vänta med den medpackade lunchen en stund då alla var av samma åsikt: att ett dopp var ytterst nödvändigt.
”Men vad fan, hade du badshorts under? Varför tänkte inte jag på det”, suckade Liam när Jake redan var klar och han själv sjönk ner på huk för att plocka fram sina och Andys handdukar och badkläder ur bagen.
”För att du, eller ja ingen utav er två, hade kunnat få plats med ett par badshorts under dom där tighta brallorna”, flinade Jake och la ut sin handduk på gräset. ”Tur att några kan klä sig lite mer sommaraktigt här”, fortsatte han med ett snett leende mot Simon som till och med hade åkt i badshorts.
Andy blev stående en liten stund och märkte först knappt att Liam räckte honom dom lilasvarta badbyxorna. Det var precis som att två världar hade träffat på varandra. Liam och Jake liksom – kändisar i skolan efter 2:a veckan. Och så han och Simon – emokillarna. För bara några månader sedan så hade han aldrig ens kunnat tänka sig att han och Liam skulle prata med varandra igen, än mindre bli kära i varandra, han hade heller aldrig i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att Simon och Jake skulle snacka med varandra som vilka som helst. Att dom fyra skulle åka iväg på en trip. Det kändes lite konstigt när han tillät sig att verkligen studera det ur det perspektivet, men samtidigt kändes det väldigt bra.
”Andy..?”
”Oj, tack”, flinade han till när Liam viftade med badkläderna framför honom.
”Trodde att du var på väg att samla mod till att erkänna att du brukar nudistbada.”
”Ha ha.”
Andy kunde inte rå för att osäkerheten letade sig fram när han en stund senare kom ut från stugan endast iklädd badshorts. Liam hade såklart sett honom i mindre kläder än så ett flertal gånger, men det var i helt andra situationer än det här, och dessutom var Jake där. Han kände sig bara väldigt naken och extra medveten om hur smal han var. Han var inte mager men han hade själv inte haft något emot att gå upp något kilo.
”Hallå sisten i eller?” ropade Jake men stannade sedan till mitt i ett steg. ”Shiet, är det en riktig tatuering Andy?”
”Nej han har gnuggat på sådana där stora fejktatueringar, vad tror du?” hörde han plötsligt Liam roat fråga och när han vände sig om var han som alltid nära att tappa andan lite grann. Det borde egentligen vara olagligt att ha en sån där snygg kropp. Liam hade ett par svarta halvlånga badshorts som satt precis så lågt ner att Andy kunde skymta dom där jobbiga höftbenen och runt halsen hängde ett halsband bestående av ett svart smalt band och ett silverkors som vilade mot den vältränade bröstkorgen. Precis som vanligt var håret stylat fast personen ifråga mycket väl varit medveten om att det skulle förstöras ganska snabbt efter att dom badat – ändå fanns det något charmigt över det; att han var så himla noga med det där håret även om det bara skulle vara för en kort stund. Med visst besvär lyckades han vända sig tillbaks mot Jake och nickade leende.
”Ja den är rätt ny.”
”Jävligt snygg. Men okej sisten i!”
Simon blev först med att kasta sig ner i vattnet och det var också hans flämtande som blev högst.
”Herregu-hud vad kallt!”
”Nej tycker du?” Liam pressade fram ett leende från läppar som var nära att börja darra men tog sedan ett djupt andetag och dök ner under ytan.
I nästa stund kände han någon gripa tag om hans fot och en sekund senare kom Andy flinande upp ovanför vattenytan.
”Vad söt du är”, flinade Liam och rufsade till det svarta håret med båda händerna. ”Du ser ut som en säl eller något.”
”Du ser inte så mycket bättre ut själv”, svarade han retsamt och tog sedan några steg längre ut på den långgrunda bottnen.
”Seriöst? Tredje gången!” flinade Liam när Jake råkat skjuta ner fotbollen i vattnet ännu en gång.
”Vi borde kanske byta plats på målen”, föreslog Simon skämtsamt medans Jake sprang ner mot bryggan.
Tveksamheten över hur dagen skulle bli hade gett med sig redan efter att dom badat och ärligt talat hade han själv förvånats över hur kul det hade blivit. Matlådorna som fortfarande låg kvar nedanför trappen vittnade om den tidigare lunchen och Andys röda näsa om hur mycket solen hunnit ta under dagen. När dom nu spelade fotboll på skoj så kändes det nästan helt normalt – som att dom där två tidigare världarna blivit, åtminstone för tillfället, en enda istället.
”Liam!”
Han hade precis tagit ner bollen med foten som Jake kastat när Andy ropade hans namn.
”Jag tänker inte passa dig..?”, sa han med höjda ögonbryn
”Var värt ett försök”, svarade Andy med en axelryckning och ett lekande leende över läpparna som fick Liam att vilja kyssa dom helst på en gång.
”Oj, vet ni vad klockan är?” ropade plötsligt Simon från andra sidan med mobilen i handen. ”Halv 6.”
”Va? På riktigt? Shiet vad fort det gått”, sa Jake och tog emot passningen från Liam innan han försökte få upp bollen på ovansidan av foten.
När Liam tittade efter stod faktiskt solen en aning lägre än tidigare men så ljust som det var hade klockan lika gärna kunnat vara halv tre på eftermiddagen. Uppenbarligen hade dom haft roligt.
”Ska vi inte stanna kvar och grilla eller något då? Känns ju tråkigt att åka hem nu?” sa Simon och fick medhåll från dom andra. Det kändes inte alls lockande att avsluta sommarkvällen redan. ”Någon kan ju åka och köpa kött bara. Jag är värdelös på att grilla men jag vet vart vi har en grill i alla fall..”, fortsatte han med ett lite oskyldigare leende.
”Liam är bra på att grilla”, sa Jake genast. ”Och att tända igång grillar. Jag kan åka och handla. Följer du med Andy?”
Andy var inte riktigt beredd på frågan men nickade snabbt. ”Absolut.” Han kastade en blick mot Liam och kunde trots allt inte låta bli att känna en liten oro över att dom två skulle bli kvar själva där. Dom hade haft roligt alla fyra under dagen, absolut, men han visste inte hur mycket Liam och Simon faktiskt pratat med varandra. Dom var så totalt olika. Sluta oroa dig, Liam kan ta hand om sig själv. Och uppföra sig. Simon med för den delen.
”Jag ska hämta min tröja bara”, sa Jake och skyndade upp mot stugan. ”Vad vill ni ha förresten?!” ropade han över axeln.
”Så du är grillmästare alltså? Det har du aldrig nämnt”, log Andy och la armarna om Liams midja bakifrån.
”Tjena..” Liam vände sig leende om och la ner mobilen i fickan innan han gav honom en hastig puss som precis som alltid fick det att fladdra till i Andys mage. ”En alkoholpåverkad Jake brukar tycka det, så jag vet inte hur mycket det är att gå på”, flinade han.
”Jag tror du är bra. Vad vill du ha till? Potatissallad?”
”Det blir jättebra. Vet du vad jag mer skulle vilja ha?”
”Nej? Säg vad bara så kollar jag. Simon sa att det ska ligga ett litet Ica typ en kvart bort så dom har nog en del i alla fa..”
”Fem minuter med dig ensam.”
”.. va?” Han bet tag i läppen efter att ett litet skratt, mer som en utandning, lämnat hans läppar. ”Vill du..?”
”Helst en timme, men fem minuter skulle räcka.”
”Då är du inte särskilt uthållig”, sa han retsamt i hans öra efter att ha ställt sig på tå.
Liam höjde ena ögonbrynet något och skrattade sedan till innan han drog handen genom håret. ”Gud. Så det är sånt du tänker på alltså..?”
Det sneda retsamma leendet fick Andy att först stelna till och sedan börja rodna. ”Jag.. vadå menade du inte.. Jag trodde du..”
”Det skulle jag i och för sig också vilja men jag menade bara.. lite oskyldig ensamtid, en lång kyss..” Dom gröna ögonen lyste alldeles roade och fick Andy att boxa till honom på armen, vilket i sin tur bara fick Liam att flina ännu mer. ”Du är jävligt söt när du rodnar, och den här gången skötte du det på helt egen hand till och med.”
”Sluta. Jag tänker åka och handla nu. Hejdå.” Han stack ut tungan men skakade sedan själv roat på huvudet innan han började gå bort mot Jakes bil.
”Då drar vi då”, sa Jake efter att ha dragit igen bildörren och började backa längs den grusade vägen.
”Vi skulle ta till vänster två gånger, sen bara rakt sa Simon.”
Andy tittade ut genom fönstret när dom kommit upp på den asfalterade vägen och drog samtidigt undan den fortfarande fuktiga luggen ur ögonen.
”Så, hur känns det att ha förstört för Liam?”
Han vände sig snabbt om mot Jake och blinkade till. ”Va..? Vad menar du? Jag har inte..” Den tidigare varma kroppen kändes med ens alldeles nedkyld inifrån. Det hade inte funnits ett enda spår av vänlighet i Jakes röst.
”Ja men hans tidigare mål att leva livet ut som player..” Den brunhårige började le och när blicken kastades över mot Andy glimmade det till i rådjursögonen. ”Förlåt, jag skämtar med dig. Du såg helt spänd ut, gud vad hemsk jag är”, sa han och skrattade lågt till. ”Nej men seriöst, det är bara konstigt, jag har aldrig sett honom så.. kär. Inte ens när han var med E.. han har berättat om Emma va?”
”Lite grann, jag vet att dom var tillsammans ett tag.”
”Han betedde sig inte i närheten av hur han gör nu.”
Andy log lite försiktigt. ”Är det.. bra?”
”Det är konstigt! Alltså det var det redan när ni var.. tillsammans? där för ett tag sen. Men ja klart som fan att det är bra. Ni är ju asfina ihop”, tillade han med ett snett leende.
”Äh.. tack eller något”, sa han en aning generat nu. Han hade inte väntat sig att snacka känslor med Jake.
”Ni lyser ju som några jävla julgranskulor”, fortsatte han roat.
”Hur går det själv, med Sarah?”
Han hade inte vågat hoppas, men Jake såg faktiskt ut att komma av sig lite och det fick Andy att le nöjt.
”Så det har du koll på alltså?” sa han till sist och kliade sig i nacken.
”Yes.”
”Den där skvallerkärringen alltså, han är verkligen inte så macho som han vill tro att han är.”
”Nu försöker du komma ifrån ämnet”, svarade Andy retsamt och sträckte sig sedan fram för att vinkla bort fläkten en aning från sig.
”Dig hade man ju inte behövt säga förlåt till, du är inte alls så blyg bakom den där luggen va? Äh det går bra, vi.. är kanske lite på det där stadiet ni två var förut, men inte lika extremt. Vi jävlas mest med varandra men jag vet att hon vill ha mig och hon vet att jag vill ha henne.”
Ännu något han inte hade väntat sig; att Jake faktiskt skulle berätta när han i själva verket bara hade velat retats tillbaks med honom. Men han gillade Jake. Det hade han gjort sedan den där kvällen när han hjälpt honom hem ifrån stan och dessutom tagit med honom hem till sig själv när Andy vägrat att gå in i sitt eget hus. Även om han hade hatat honom för att han tagit dit Liam.
”Gud jag hade glömt hur tung den här var”, stönade Simon när dom bar ut grillen ifrån det närliggande förrådet.
”Äh det här var väl inget.” Egentligen var det den tyngsta grill han någonsin burit men det behövde ju verkligen inte Simon veta.
”Eller hur.” Tyvärr såg killen inte helt övertygad ut. ”Ska vi flytta ner bordet från altanen kanske? Det är väl mysigare att sitta helt ute, eller blir det för kallt tror du?”
”Äh ni har väl säkert några filtar isåfall? Det är ju skönt nu i alla fall. ”
”Det har du rätt i.” Dom ställde ner grillen innan Simon gick in för att leta på tändstickor och Liam på jakt efter tallrikar och bestick.
”Ska du ha?” Liam räckte det svarta ciggpaketet mot Simon som satt på trappen medans han själv stod vid grillen med tändvätskan i den andra handen.
”Nejtack.”
”Är du sån där straight edge:are eller?”
”Nej det är jag inte”, svarade han med en lätt suck. ”Jag tycker bara det är jävligt äckligt med rökare.”
Liam drog lite roat på munnen innan han tog ett bloss. ”Tur för dig att jag inte har lätt för att känna mig förolämpad.”
”Ingen risk att jag skulle tro det.”
Andy och Jake hade uppenbarligen varit bidragande faktorer till att det tidigare varit väldigt trevligt. Han kunde helt enkelt inte hjälpa att han så lätt föll tillbaks till sin vanliga roll, den Liam han alltid varit i skolan, och det var tydligt att inte heller Simon tyckte det var överdrivet kul att spendera tid med bara Liam. Vad skulle dom snacka om liksom? Det enda dom förmodligen hade gemensamt var att dom tyckte om Andy väldigt mycket. Just nu skulle det bara kännas väldigt skönt om han och Jake kunde komma tillbaks.
”Har du spelat länge..?” frågade Simon en stund senare och Liam vände tillbaks blicken mot honom för att sedan inse att han menade gitarren som stod lutad mot dörrkarmen.
”Sen jag var 14.” Han kunde inte avgöra om han frågade för att han verkligen undrade eller om han bara hade tröttnat på tystnaden. Det spelade inte särskilt stor roll för Liam.
”Oj då lär du vara rätt bra då.”
”Jävligt bra”, sa han med en axelryckning men drog sedan på munnen. ”Jag tycker det är väldigt kul bara. Vad lyssnar du på för musik?” Han svalde ner kommentaren om att han säkert var ett av alla dom där Håkan Hellström-fansen och att resten av banden han lyssnade på säkerligen var sånt som Liam skulle ha ratat vid bara namnet. Det vore kanske dumt att sabba stämningen igen.
”Det mesta förutom pop och jazz egentligen, men jag dras väl mest till det alternativa. AFI, Papa roach, Get scared, The Used..”
”Lyssnar du på The Used?” avbröt han och höjde förvånat ena ögonbrynet.
”Sedan jag var 13 ungefär. Jag antar att du inte gillar dom då?”
Det tog nästan emot att hålla med Simon, eller mest att erkänna för sig själv att han haft totalt fel med sina fördomar om att killen skulle ha kass musiksmak. ”Jo jag älskar dom”, sa han och fimpade ciggen mot sulan av sin sko. ”Har du varit på någon spelning?”
När dom äntligen körde in på grusvägen till stugan igen hade det börjat skymma ute. Det hade gått snabbt att handla och någon trafik hade det absolut inte varit, däremot hade dom båda två lyckats missa den högra avfarten och fått köra en bra bit bort för att kunna vända. Andys hungrande mage hade klagat hela vägen och till sist hade dom bara skrattat.
Först såg han bara till Simon och antog direkt det värsta; att Liam dragit därifrån av någon anledning, men precis när han slog igen bildörren kom den blonde ut ifrån stugan och fick direkt ett leende på läpparna när han fick syn på dom.
”Vad fint ni gjort det”, sa Andy glatt när han såg dom små lyktorna som var utplacerade på bordet dom flyttat ner till gräsmattan.
”Mm jättefint, men kan vi grilla det här nu? Håller inte ni också på att hungra ihjäl?” frågade Jake och plockade upp köttförpackningen från kassen och räckte till Liam.
”Jo, det slog bara till från en sekund till den andra. Helt sjukt”, höll Simon med.
”Vi köpte dom här också”, sa Andy och gick ner till Liam som stod vid grillen och visade förpackningen med majskolvar. ”Ska jag lägga på dom på en gång?”
”Ja gör det”, log han och strök hastigt handen över nederdelen av hans rygg innan han vände på köttet. Han hade tagit på sig en vit fiskartröja över t-shirten medans han och Jake varit borta och det fick honom plötsligt att se så mysig ut. Inte bara snygg som han alltid var utan.. mysig.
”Vad är det?” frågade Liam nyfiket men också en aning skeptiskt. ”Du tittar på mig..”
”För att du är fin”, sa Andy enkelt. ”Särskilt i den där tröjan, jag har inte sett den förut.”
”Den här? Den är väl ingen speciell. Fryser inte du förresten?”
Andy skakade på huvudet. ”Inte här vid grillen i alla fall, så jag stannar ett tag med dig.”
”Det låter bra”, log han och såg sedan hur den svarthåriges blick hade vänts tillbaks mot grillen. ”Andy..”
”Mm?” Den blåa blicken vändes genast tillbaks mot honom.
”Jag älskar dig.” Det kändes fortfarande nytt att säga men samtidigt så himla bra. Det var ju vad han hade gjort under så lång tid.
Leendet som han också älskade så himla mycket spred sig över Andys läppar innan han sträckte sig upp för att snabbt pussa honom. ”Jag älskar dig med.”
tack för era fina kommentarer, det betyder så mycket. Jättesnällt om ni även vill låta mig få veta vad ni tyckte om den här delen =)
|
| Kommentarer | | JennnyJ - 2 aug 14 - 12:30 | | Tusen år senare får du kommentarer jag lovade för en livstid sedan. Jag tycker om att läsa om Pontus och deras grupp, jag tycker om hur man påminns om hela gruppdynamiken och hur Pontus ändå är en del av Liams liv och någon som han faktiskt umgås med. Och återigen, jag fullkomligt älskar hur du tar oss tillbaka till skolmiljöerna! Jag är bombsäker på att många i de åldrarna skulle kunna läsa och känna igen sig och det är så galet bra gjort Hela den här delen och upplägget är väldigt bra och mysigt, tycker jag. Hur Andy vill att de ska kunna umgås med fler än bara dem, hur han liksom vill kunna ta allting ett steg till. Det känns som en naturlig och självklar utveckling på den här historien och som vanligt gör du alla deras inre förändringar så trovärdiga. (Något vibrerar mot mitt lår. Underbar liten bit som liksom fastnade, kändes helt rätt där!) Jag gillar också hur bilen inte går att köra, hur de försöker lösa det och Liam kommer på att Jake har en bil som de kan ta – det är återigen en sådan där sak som faktiskt händer i verkligheten och som gör att den här historien känns än verkligare och lättare att ta till sig. Och Liams och hans ”spanar du in min rumpa, Ask?” Alltså. Åh. Han måste börja använda Andys efternamn mycket oftare, jag håller med Andy om hur sexigt det lät! Haha. Jag älskar att läsa om dem i sällskap med andra, hur man liksom får se hur dynamiken förändras lite, lite – hur de ändå försöker. Hur de gör plats för varandra i varandras liv, det är så fint. Och det är så härligt att se hur du ändå håller dig till deras personligheter, hur de agerar precis som man förväntat sig i olika situationer. Hela den här delen vara bara massa, massa mys och jag älskar att de bara liksom… hänger. Hur de spelar fotboll, hur de vill dra ut på kvällen och äta där också. Sen att de delar upp sig så som de gör, alltså ditt lilla geni! Jag hade jättegärna läst mer om vad som händer med Liam och Simon, ifall de blir lite vänner över det delade musikintresset men alltså åh. Ja, helt rätt beslut! Och Liam och Andy och deras ensamtid och åh. Tycker om Jake så väldigt, väldigt mycket – han känns så vettig. Och det känns att han är glad för dem två. Åh. Jake. Tycker om hur stelt det är mellan Liam och Simon ändå, att de liksom har sina olika bilder av varandra – jag har en känsla av att de ändå kommer vara förstående för varandra, om det ges lite tid. De kommer ju alltid ha Andy som de tycker om och som kan ena dem. Älskar att Liam ser mysig ut. Att Andy säger att han är fin. Det känns så väldigt.. intimt? Nästan intimare än deras ”Jag älskar dig.” Allt med Andy och Liam är fint. | | poetensvilkor - 18 jul 14 - 13:06 | | I like, I like. Dock så dras the glada ut och det är väll mysigt, men kan vi inte snabbspola fram tills Liam står up för sig själv inför pontus? Jag vill ha mer bråk med pontus helt enkelt |
|
|
|
