The Forbidden Kiss -66- Tårar |
Om detta kommer som en chock ber jag lite om ursäkt för att ha varit otydlig i förra delen. Jag bli väldigt "taggad" av ideen jag fick så skrivandet gick lite väl fort xD Men det är ju en skiss bara och jag vet en hel del som ska ändras sen :)
~Raija~
Jag trodde aldrig det skulle sluta såhär, inte så här illa. Jag ville skrika tills lungorna exploderade och gråta tills ögonen trillade ut. Spike hade tagit emot kniven, han hade … han … Jetro lade armarna runt mig och jag klagade inte. Jag behövde någon som höll mig samman så jag inte föll isär. Jag hade sett henne bli ett offer för hunger, suttit inlåst, riskerat sitt liv … Hon blev vampyr mot sin vilja för att kunna hjälpa till, hon hade gjort allt för att skydda oss och nu! Fick jag se henne dö! Han hade sagt, låt henne dö som sig själv. Låt henne dö bland sina vänner. Han hade gjort det, för hon bad honom. Han hade tagit emot kniven. Han hade tagit hennes liv. När hjärtat slutade att slå, slutade vinden vina kring alla i byggnaden. Väggarna hade slutat spricka men bråket, det lilla kriget, som hade startats fortsatte utan vetskapen om att hon inte längre fanns. Hon var död. Spike hade stirrat på sina händer länge och det tog hårt på honom. Men omgivningen, bråket hindrade honom från att faktiskt gråta. Hans berömda kontroll över ilska hade faktiskt spruckit och han gjorde det Cassandra hade påbörjat. Han samlade sin energi innan han drog sin chockvåg genom allt och alla, neutraliserade alla förmågor. När tystnade lade sig, när allt var tyst och blickarna lyftes från deras dumhet såg de, de såg Cassandra och den blodiga kniven. Lynn föll ihop och stirrade på Cassandras livlösa kropp. Lorentz satte en hand på hennes axel.
”Du måste vara stark en kort stund, Lyndia”, sade han lågt och hon reste sig upp. Hon gick fram till Cassandras kropp, tog halsbandets berlock och drog loss den med ett ryck. Hon pekade runt i salen.
”Återvänd till era hem! Jag kommer meddela efter städningen av er röra är klar vad som kommer att hända!” Hon pekade sedan på de som hade startat hela bråket. ”Och ni behöver inte återvända. Jag upprepa Cassandras ord; Packa och dra!” Hon vände sig om, lät tårarna rinna under tystnad.
Spike tog det hårdast och han satt flera dagar med att titta på sina händer. Jag bad att han inte skulle ta på sig skulden. Jag ville bara stänga in mig på mitt rum, gråta tills jag somnade och inte öppna dörren igen. Jetro hade svårt att ta in att hon hade retat honom innan hon dog. Hon hade dragit upp det med att Jetro och Spike var som bröder, att han hade ett hjärta trotts hans beteende. Hon hade jävlats med honom, hon hade lett mot oss. Fast hon var rädd. Hon hade gett oss ett leende. Jetro lade armen om mina axlar.
”Kom tillbaka till den riktiga världen nu Raija”, sade han och skakade mig lät. ”Jag vet att det bara gått fem dagar sedan hon försvann, men du måste börja sluta med att låsa in dig så.” Jag nickade sakta.
”Jag vet, det är bara så svårt att släppa det …” Han log svagt.
”Jag förstår …” Han hade också problem med det faktum att hon hade retat …
”Raija”, suckade han. Jag blinkade till.
”Förlåt.” Jag tittade på honom. ”Jag hann inte berätta om vem jag verkligen var”, svarade jag. Han knuffade lätt till mig.
”Om?”
”Ja men du vet, att jag egentligen bor i en herrgård och vad vi egentligen gör. Varför vi har kretsen som kontakt och varför jag sällan hjälper till fast jag egentligen kan”, förtydligade jag.
”Aha, du menar din lilla hemlighet”, bekräftade han.
”Vi alla har hemligheter”, sade Joanna som dök upp. Jag skrek till och satte handen över hjärtat.
”Herregud, sluta med det där!” Hon log lite.
”Föråt, Ryze letar efter dig Jetro”, sade hon och försvann igen. Jag suckade och knuffade honom vänligt.
”Gå du.” Han lämnade rummet och jag lade mig ner på soffan. För två dagar sedan hade jägarna börjat röra på sig igen och vi behövde hjälp av Joanna för att kunna gömma oss. Hela kretsen var utsprid för att göra det så svårt som möjligt, dessutom visste vi att de skulle gå efter mig då jag redan var ett av deras mål. Spike hade fått arbeta dygnet runt för att kunna säkerställa vår säkerhet. Cassandras föräldrar hade fått reda på om hennes död och förbered begravningen. Hennes dödsorsak var en vanlig händelse i trakterna vi befann oss i så det blev ingen större utredning. Allt fortsatte som det brukade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 14 jul 14 - 16:01- Betyg:  | Neej, inte Cass. Varför skulle hon just dö för?, inte okej.
Nu kommer inte delarna bli detsamma utan henne. Den här delen
var dock riktigt bra, förutom att hon inte kommer finnas mer.
Hoppas på att fortsättningen dyker upp snart. |
|
|
|
