The forbidden kiss - 65- Battle of Regrets |
Här kommer ny del och ber om ursäkt för både delen och den långa tiden. Det tog ett tag innan den blev som jag tänkte mig.
Del 65 - Te Battle of Regrets
-
Efter vårt lilla besök av gamla klasskompisar var planen att återvända till shoppingen, men min telefon ringde och jag fick en konstig känsla i magen. När jag svarade så saktade jag ner ju längre samtalet pågick, tills jag stod stilla och de andra vände sig om för att kolla efter vad som försiggick. Min andning hade ökat och jag släppte min mobil när jag började springa. Mina vänner tittade efter mig innan de följde efter. Jag struntade i blickarna jag fick eller att jag bröt mot flertal regler. Det var bara att ta sig dit så fort som möjligt till Vampyr Festen, det hade blivit rivalitet hos Kretsen och några andra. Lynn hade sagt åt mig att skynda mig om vi skulle slippa ett blodbad. Så det vad var jag gjorde, jag sprang och hoppades att jag skulle ta mig dit i tid. Hela min plan var ruiner. En normal dag, det kunde jag inte ens få. Gatorna som såg så fridfulla ut hade också något mörkt över sig, det kändes som om någon skrattade åt mig eller rent av hånade mig. Man kan väl sammanfatta hela dagen med att jag hade tappat humöret avsevärt.
När jag kom fram så gick jag raka vägen in, förbi portvakten som hälsade men kollade sedan märkligt på mig. Jag hörde svagt att mina vänner hade kommit ikapp. Innanför, det jag en gång trodde var dansgolvet, var det slagsmål till döden. Det var Kretsen men några utomstående som bråkade högljutt och slogs våldsamt. Jag var så förbannad, så arg att jag nästan ville gråta. Jag blundade inte ens för att samla energi utan jag gick på ren känsla. Slog ifrån golvet så jag for upp så jag kunde hoppa över folkmassan. Jag drog till mig uppmärksamhet och innan de som slogs såg mig var det försent. Jag slog mellan dem och sköt iväg dem all världens väg åskådare, vänner, människor och fienden. Jag pekade på samlingen som låg utsprida över hela rummet. Mot väggarna, på varandra och i högar. Raija som fick hjälp av Jetro upp kollade förfärat på mig som en spegel av flertal andras rädsla.
”Ni förväntar er att jag ska visa mig som en riktig jävla ledare och detta är vad ni ger mig! Jag är trött på ert tjafs hela tiden! Är detta vad ni kalla professionellt?! Är detta vad ni kallar förebild?! Är detta vad ni kallar en Mäktig krets?! Ni kan ta och stoppa upp er stolthet där solen inte lyser!” skrek jag. ”Förvänta er inte att jag ska ge er vad ni önskar! Detta är inte acceptabelt!” Jag snurrade runt så jag kunde peka direkt på huvudpersonerna i händelsen. ”Ni kan packa och dra! Ni är inte längre välkomna hit!” De reste sig upp med häpnad. En av dem tre pekade på mig, den som antagligen hade startat det med tanken på hans kaxighet.
”Ta det lugnt bruden, vi bara …”
”Ni Bara? Jag säger detta Bara en gång till. Packa och dra!” Han skrattade.
”Annars?” Jag gick fram till honom med snabba steg.
”Jag är den som kan ge dig expressen till helvetet och det är inte smärtfritt”, varnade jag giftigt. Han svalde och backade sagt. Jag kände hur omgivningen var laddad omkring mig, hur min manipulationsförmåga hade skapat rena ovädret där inne. Men jag hade följt efter honom, tog tag i hans skjorta och drog honom hotfullt närmare mig. ”Så hur blir det?” Han höjde händerna och jag sköt undan honom vårdslöst. ”Någon mer som har klagomål?” frågade jag vände mig om och alla backade några steg, även mina vänner. Jag såg hur Spike nästan suckade innan han började närma sig mig.
”Är du klar nu?” frågade han. Flera väntade spänt på en våldsam reaktion från mig men jag ryckte bara på axlarna.
”Det beror helt på dem” svarade jag fortfarande väldigt upprörd. Han stod tillslut framför mig och lade huvudet lite på sned.
”Inte helt, lite är på vad du gör med det du ser”, sade han. Jag pekade på honom.
”Nu är inte den rätta tiden för lektioner Daniel”, sade jag. Han skrattade utan humor.
”Jag har lagt märket till att du använder mitt tilltalsnamn när du är arg”, sade han och log sorgset.
”Dålig vana”, klippte jag av och han suckade lite hopplöst. Han sträckte fram sin hand för att röra vid min kind, vilket antagligen hade lugnat mig lite men problemet är att han aldrig hann. Hans hand stelnade till och hans blick var bakom mig, och den blicken betydde bara en sak. Idiot. Jag hörde hur folksamlingen nästan drog ett andetag synkroniserat. Jag vände mig om, slog bort kniven med min manipulation och drog ett steg framåt. Satte handen i magen på honom och sköt iväg honom då hans ögon växte avsevärt. Han slog rakt igenom första dörren som ledde till min del av byggnaden. De tre rummen. Tystnade var kortvarig och något hände. De andra två som var i sällskap med den kaxiga mannen jag hade skjutit iväg, de tog sats för att slå till mig vilket slutade med ett litet inbördeskrig. Alla slogs, alla skrek och alla siktade för dödsfall. Jag blundade samtidigt som jag skakade kraftigt av ren ilska.
Alla runt omkring mig var i kaos och ingen gick att stoppa. Lynn försökte få ordning på allt bråk, Jetro skyddade Raija från att bli en måltavla och Spike var på gränsen till att tappa sitt humör också. Men Joannas röst och Ryzes ekade genom salen. Spike tittade förvirrat på de båda, en magiker och en vampyr som verkade sammarbeta. De skrek högt efter mig och när jag hörde mitt namn var det försent. Urladdningen som hade växt kring mig hade redan kommit till sin gräns och explosionen var oundviklig. Joanna skrek samtidigt som hon riktade sin hand mot mig och för första gången någonsin fick jag se Spikes ögon bli till lysande rubinögon då han använde sin fulla manipulationsförmåga som jag aldrig verkligen fick se. Flertal trillade och uppmärksamheten var total. Väggarna sprack och hotade att kollapsa. Och även om det som Joanna och Spike gjorde försvagade effekten av min urladdning så åkte flertal iväg och en del även in i väggarna. Stora bitar av väggarna föll och jag kände vad som höll på att hända. Jag började tappa kontrollen. Inte bara av min manipulation, utan mitt psyke. Jag hade tappat förståndet, inte av galenskap. Men jag kunde inte kontrollera min förmåga som åt upp all min styrka av självbehärskning. Och skulle detta hända, skulle jag bli det jag befarade. Jag skulle bli ett monster som bara törstade efter blodet som jag undvek. Jag tvingade mig själv att hamna på golvet. Kaoset omkring mig fortsatte men Raija bröt igenom min lilla barriär som jag hade skapat runt mig. Hon grät, hon verkligen grät.
”Jag visste, jag visste …!” Hon kunde inte få fram mer. ”Jag såg … flera dagar sedan. Jag visste!” Jag log men vågade inte säga något, vågade inte röra mig. Rädd för att monstret skulle göra något jag inte kunde leva med. Jetro lyckades ta sig fram han också, han drog iväg min vän och jag nickade tacksamt.
”Du vet vad som kommer hända”, påpekade han. Men hon fortsatte att kämpa mot honom.
”Hon får inte lämna oss!” skrek hon.
”Låt henne dö som sig själv”, sade Spike som hade gjort dem sällskap. Jag ville skratta, låtsas som det var ett elakt skämt och krama honom. ”Jag förstod ganska så tidigt att något inte stämde, men jag hoppades …” Han blundade. Jag såg kniven som jag tidigare hade skjutit iväg. Jag reste mig upp och Jetro reagerade med en gång, ställde sig framför Raija och hindrade henne från att springa fram till mig. Jag plockade upp den och slog upp blicken. Raija föll till marken och fick Jetro att snurra runt.
”Snälla, gör det inte!” grät hon. Jetro som nu förstod vände sig förvånat till mig. Men jag såg även hans tårar. Jag skakade på huvudet.
”Jag kan inte”, mumlade jag och skakade ju mer jag kämpade emot min egen manipulation innan jag slog upp blicken. Spike nickade och gick fram. ”Inga ord, ingeting. Hey Jet!” ropade jag. Han snurrade runt. ”Så även du har ett hjärta vet du vad det betyder?” frågade jag. Han skakade på huvudet förvirrat. ”Ni är verkligen bröder.” Hans blick var överraskad innan han faktiskt tittade bort.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 16 jul 14 - 13:16- Betyg:  | Det märks att scenen verkligen legat o grott till sig.
Gillar mycket, men bäst är Spikes kommentarer, att han tidigt märkt att något var fel.
Den här kommer jag läsa om! | | mizzkitty - 13 jul 14 - 01:45- Betyg: | Riktigt bra del, skönt att hon kunde återgå till shoppingen.
Men lite synd att den inte varade så länge förrns det här
hände. Men tur att hon kom dit innan allt det stora började.
Lite synd att hon inte dricker blod, för då hade det säkert
underlättat en hel del för henne. Men hon lyckades hjälpa dem
i alla fall och det var huvudsaken. Det skulle vara riktigt
trevligt att läsa en till del som bara handlade om henne och
Spike. Hoppas att fortsättningen ligger ute snart. |
|
|
|
