Tack |
Ibland varför kan man undra och fråga sig varför en del saker gör så fruktansvärt ont att man knappt vet hur man ska hitta tillbaka till den där vanliga pulsen man hade precis innan. När man väl har hittat tillbaka till den vanliga andningen så knäpper man händerna och tillbe min fader. Och när man har bett så känner man ett lugn som gör att man vet att man aldrig är själv oavsett. Att min fader alltid stå och vaka vid min sida. Eller att man be i tankarna.
Jag lyfter mina händer jämt när det finns nåt att glädjas åt och nåt att förundras över.
Men jag vet att du fader är med mig genom allt och det är jag tacksam för varje dag
|
|
|
|
