Ett hjärta i sommargruset på ett pendeltågsgolv |
När man känner ett minne, så väl att det stramar om själen,
så väl att det känns som att faktiskt vara där igen.
Som att balansera en ögonfrans i vinden,
stilla stilla blundande minnen.
Doften på tåget är du nu, här,
jag kliver inte av, där jag ska när tåget stannat.
Just nu, så känns den doften som du,
som dina steg i min trappa.
För en stund så balanserar du på en nålspets i mitt hjärta, nära nog att jag tapp-ar and-an.
Jag kan känna ditt hår kittla mitt ansikte och ditt du, millisekunden då mitt hjärta kastar ankar.
Jag sitter fast i min position och kliver av när tåget vänt tillbaka,
Jag älskar dig så fruktansvärt att varje närhets stund är värd all den tid det tar, att bejaka.
För din doft eller drömska närvaro kan mitt tåg få vända på Stockholms sista bit utav räls,
Så länge jag minns och känner, så länge jag slipper åka hela vägen, själv..
|
| Kommentarer | | nattblick - 22 jun 14 - 01:19 | | Väldigt bra! |
|
|
|
