Slutet av Resan |
Av all den glädje som jag har.
Blir den resande vägen ganska trång.
För i slutet av denna livsresa.
Blev jag ju belyst av ljuset.
Jag stod ju på kanten.
Av döden, hatet och det vilda havet.
Varför ska jag då fortsätta falla ner i ensamheten?
Då jag hade funnit dig!
Mina fotsteg!
De inbjuder andra att kunna överleva.
Det är därför som jag är här!
Har lärt mig att konkurrera med äran i behåll.
Då jag såg dig!
Så stred jag för det finaste jag någonsin mött.
Du är min, även om jag öppnat mig likt en bok.
Det förgångna är ju i himmelen.
Solen designar mig en ny framtid.
Jag säger till dig!
Jag är sanningen eller slutet!
Min älskade!
Så kommer jag aldrig att lämna dig.
Strider och dör för sin skull.
Allt offer är du förtjänad av.
För i slutet av denna resa, kommer vi att leva tillsammans.
Allt är en ny marsch, marsch till livet eller döden.
|
|
|
|
