The Forbidden Kiss -63- Känslor |
Nu så är jag tillbaka med skrivandet, skolan över och mer fritid till noveller/böcker
Så här kommer del 63, ursäkta den lilla röran i slutet. Är lite rostig nu efter den långa pausen. Remember, det är en skiss :)
Tack för ert tålamod och stöd <3
Del 63 - Känslor
Han skrattade innan han släppte ner mig på golvet och han satte sin hand mot min kind.
”Ta det lugnt”, sade han. ”Jag retas bara med dig.” Jag lade armarna i kors.
”Retades? Jag tror nästan på det”, sade jag. Han blinkade.
”Du får gärna gör mig sällskap” sade han då han började gå iväg mot duschen. Jag pekade på hans ryggtavla.
”Trodde inte du vågade släppa mig ur siktet!” ropade jag efter honom.
”Som jag sagt så många gånger kära du”, sade han milt och sneglade bak på mig. ”Jag behöver inte se dig för att hålla koll på dig.” Sedan försvann han bakom väggen. Hmm kunde det vara så at han faktiskt visste att jag skulle ta tröjan? Men det var en fråga jag aldrig skulle få svar på … om jag inte gjorde det igen … Han försvann och jag smög efter. Han satte handen på handtaget och vände sig om.
”Vad nu?” frågade han roat och skakade på huvudet åt mig.
”Visste du?” svarade jag med. Han rynkade pannan.
”Visste vad?”
”Att jag skulle ta din tröja?” Han skakade på huvudet och log roat. Men svarade inte på min fråga. Så det enda sättet var verkligen att ta den en annan dag. Jag suckade och vände mig om. Han skrattade lågt och försvann bakom dörren. Jag letade mig till vardagsrummet och den ensamma soffan som hade flyttat in. Jag tittade på en lika ensam mörk tv. Jag kliade mig på huvudet. Så jag skulle flytta in hit? Det kändes ovanligt och lite otrovärdigt. Så som jag har kämpat med att hålla avstånd från alla och nu … Skulle jag bo med Spike. Ja, det skulle bli intressant att se de andras reaktion på den här vändningen. Från undvikande till inflyttning.
”Ser att du fortfarande är kvar” påpekade en ny duschad Spike. Jag log utan att titta på honom. Han hamnade bredvid mig. ”Vad tänker du på?”
”Har du verkligen inga foton som du kan sätta upp på väggen?” Han sneglade på mig.
”Nja, har väl några hos Raija då jag mest är där”, svarade han. Jag nickade.
”Det behövs mer färg, någon hylla eller bokhylla kanske. En matta är ett måste”, sade jag och pekade på honom. Han kisade mot mig. ”Kuddar och någon filt i soffan. Ett soffbord med skålar och ljus.”
”Du har planer ser jag”, sade han och satte armarna på ryggstödet.
”Om jag ska stanna så är det inredning som gäller”, sade jag bestämt. Han log och tog ner sin ena arm för att peka på mig.
”Och om du vill ha hjälp med den biten så delar vi sovrum”, bestämde han. Jag sneglade misstänksamt på honom.
”Ehm … varför?”
”Varför inte? Vi har redan delat säng innan.”
”Kanske …”
”Jag vet att du kommer sticka några gånger, du driver ju Kretsen så det vet jag redan.”
”Nej alltså, jag kan ta soffan.”
”Och varför i hela fridens namn ska du sova på soffan?!” utbrast han och vände sig helt mot mig. Jag kände mig liten där jag satt.
”Alltså … mh …” Han tog min haka mellan sitt pekfinger och sin tumme för att tvinga mig möta hans blick.
”Svara ärligt. Är du osäker på vart du har mig?” Jag blinkade till.
”Vad?!” Jag ville pausa, ta en time out, bara stanna allt. Jag var inte bered att han skulle ta upp ett ämne som detta. Jag kunde inte gömma mig, jag kunde inte skjuta upp det. Utan där satt jag med Spike som antagligen skulle förtydliga något jag inte hade funderat kring alls. Våra känslor för varandra. Jag ville skaka på huvudet och bara springa iväg som jag alltid hade gjort. Det var enklare förr, med allt. Med vänner och med pojkvänner. Det blev för mycket samtidigt. ”Är det därför du tvekar?” Jag rynkade pannan innan jag tog ett andetag.
”Nej, jag bara … det är så mycket hela tiden. Jag känner mig sällan som människa eller som mig själv. Hur ska jag då veta vad jag tycker om andra i min omgivning?” svarade jag. Han kisade lite med fortsatte att lyssna. ”Jag ogillar inte dig, det är antagligen uppenbart. Det är bara så att jag … inte vet längre vad jag själv vill …” Jag tystnade osäkert på om det verkligen var sant … Det kanske var så att jag helt enkelt var rädd för det faktum att jag faktiskt gillade honom.
”Jag hör ett outtalat men här”, sade han. Jag nickade lite.
”Men jag vill inte bara ignorera dig … Alltså jag vet inte, nu känns det mer som jag är den som talar i gåtor jag inte själv förstår”, svarade jag och slog ner blicken. Jag ville inte skjuta honom ifrån mig men jag var rädd att dela mitt liv med honom. Fast å andra sidan gör vi redan det.
”Du vet vad jag känner, hoppas jag för annars har jag verkligen misslyckats”, skrattade han lite obekvämt.
”Nej, det är mer jag som inte vill förstå”, kläckte jag ur mig.
”Så jag får?” frågade han och log stort. Jag rynkade pannan.
”Får vad då?” Han himlade med ögonen innan han tyst tittade på mig en stund.
”Kalla dig min flickvän?” Jag lirkade min hand i hans med den han höll min haka med. Han följde min rörelse med nyfikenhet.
”Det kommer ta ett tag innan jag vänjer mig vid det”, sade jag fundersamt.
”Vad ska det betyda?” frågade han lite frånvarande då han tittade på min nervösa han.
”Först är du min mentor, tydligen, sedan så är du min fängelsevakt till min livvakt och nu pojkvän … Känn ingen press.” Han skrattade och lyfte lät min haka lite för att få upp min blick.
”Du glömde sambo”, sade han och kysste mig. Men jag rynkade pannan. Han släppte mig och slog ut med händerna.
”Är inte pojkvän samma som sambo?” Han skakade på huvudet.
”Nope, sambo är den du bor med”, svarade han. Jag ryckte på axlarna.
”Okej, Sambo.” Han log roat. ”Imorgon drar vi alla ut och skipar hela livvakts-, mentor- och fängelsevaktsgrejen. Inget hokus pokus och inga vampyrer”, sade jag. Han nickade.
”Som du vill, bara en helt vanlig dag med vänner och på kvällen blir det bara du och jag”, svarade han. Jag sneglade på honom.
”Visst, bara jag får inreda lägenheten sen”, bestämde jag. Han log.
”Inga problem.” Han pekade på mig. ”Men först, ska vi sova”, sade han och nickade mot sovrummet.
”Du kunde inte låta bli, eller hur?” Han skrattade.
”Vänj dig.” Jag hummade och reste mig upp ur soffan, sneglade mot fönstret och såg mörkret växa sig på gatorna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 22 jun 14 - 11:16- Betyg:  | Ombytta roller. Hon är verkligen förvirrad :-).
Kul att se nya delar här igen! | | mizzkitty - 18 jun 14 - 14:52- Betyg: | Åh, verkligen en riktigt bra del. Nu kan dem ägna sig bara
åt varandra utan att dem andra kommer och stör hela tiden.
Hoppas fortsättningen dyker upp snart. |
|
|
|
