Kärlek- kapabel till vad som helst. |
Jag har alltid undrat hur det känns att vara kär. Jag undrar om den där pirriga känslan existerar på riktigt och inte bara i filmerna som går på tv.
Jag undrar hur det känns att älska och att bli älskad, att känna sig viktig och betydelsefull. Att känna att man tillhör någon och att veta att det finns någon som tänker på en.
Ibland brukar jag vakna mitt i natten av att min kudde är blöt utav mina egna tårar. Jag har sådana fruktanvärda mardrömmar, tänk om det fanns någon att se när man vaknar mitt i natten. Någon som inte skulle ställa massor av frågor utan bara hålla om en till man somnar om igen.
Jag har ju såklart en person i mina tankar, han som jag tänker på hela tiden. Han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar, och allt där i mellan.
Men att veta han inte älskar mig tillbaka, att han inte ens tittat eller ens funderat på min existens gör så fruktansvärt ont. I alla fall inte på det sättet jag hade hoppats. Det gör ont i vartenda ben i min kropp och varenda hjärncell i min hjärna.
Faktum är att han som jag är kär i kallar mig för ”oduglig”. Och jag känner mig så fruktansvärt dum och korkad. Hur kan jag vara kär i honom när han kallar mig för oduglig och att alla skulle må bättre om jag inte skulle finnas
Kanske har han rätt? Vem behöver mig egentligen, ingen har någonsin sagt till mig hur mycket jag betyder med min existens.
Nu mera vaknar jag mitt i natten av att min kudde är blöt, jag har slutat att hoppats på att någon ska hålla om mig när jag vaknar.
Ända skillnaden emot förut är att tårarna har bytts ut mot blod.
Snart känner jag mig älskad, för snart finns jag inte mer.
- Denise Karlsson
|
|
|
|
