Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Kärleksdikter

Saknad man inte kan känna.

Din mungipa flirtar med mig,
Dina ögon sliter i alla mina nervtrådar.
Du sätter gnister i mig, jag tar eld,
Mina alla svar finns i det du själv frågar.

Du kittlar i min mage som att jag föll handlöst,
Du tvingar mig till kanten, jag står och vinglar, framföst.
Utav inte ett ord, bara dina andetag och doft.
Jag drömde mig nöjd, men hade en svag förnimmelse om oss.

Jag vaknade som ett skott, som ett barn på julaftons morgon,
Du väckte mer än jag, gastkramande, omfamnade du, innan hemgång.
Så fruktansvärt intensiv, så alldeles för mycket, bara alltpåengång.
Men jag skulle bära dig i mina armar som mitt ädlaste allt,
ingen sträcka skulle vara för lång.

Kryptiska svala siffror och ringlande orangegul hjärtsvikt.
Varje fingertoppssnudd, rörelse och var endaste snäv blick.
Du fuktade mina rostande rötter och slog rot i mitt bröst,
För en natt, för en kväll, gav din underbara närvaro,
ett så ivrigt älskande sinne, tröst.

Din värme, ditt käkbens konturer, din hakspets och örsnibbar,
Din röst, din sovande melodi, ditt busiga leende och dina näsvingar.
Ditt rörelsemönster och din granskande försiktighet,
Kommer att klia mig emellan hjärnhalvorna längre än vad någon vet.

En enda gång, men vi bor i samma stad, vandrar samma gator,
Bara i olika takt, vid olika tider och efter olika kartor.

Ödet är inte alltid en vän att hålla i handen,
Ibland är det bäst att glömma och låta vissa stunder,
rinna ut i sanden.

Men du var dendär diamanten.

Som fastnade i halsen på mitt timglas och förlängde de sju sekunder,
som jag bär om halsen.
Bara den natten, i en tid som inte fanns, gjorde du mig obeskrivligt lycklig,
om vi hade väntat, så kanske fanns den.
Chansen.

För att få visa dig,
mer än vad du hann ta in under en tid som stod stilla för mig.
En kopp kaffe, en promenad, en tillflykt undan regn.
Nuet som var då är förbi. För att aldrig komma tillbaka igen.

Vi hörs nog aldrig mer, ses nog aldrig sen.
Men jag vill tacka för att du fick mig att känna,
det var fantastiskt, att få ta eld. Igen, Igen.
Främmande vackra du, främmande vackra Jennifer.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
Micael62 - 4 jun 14 - 13:29- Betyg:
Otroligt bra skrivet!
Theonewhosmiled - 4 jun 14 - 11:23- Betyg:
Alltså herregud vad bra. Gillar något otroligt! <3

Skriven av
philia
4 jun 14 - 06:39
(Har blivit läst 207 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord