mitt hjärta står i kö till ditt |
De digitala siffrorna slår om till hundrasextiotre och du upprepar det i tal, siffran, talet.
Sätter ord som punkt på min sista väntan, när du ropar ut min plats i salen.
Men det är väl just min tur, jag visar upp min grodformade lapp som någon slags biljett i min rädsla för att bli misstrodd.
Allt du begär på nytt utav mig i luckan är saker som jag ivrigt hävdar att jag visst redan gjort.
Du ger mig formulär att fylla i med en penna som sitter ihopkedjad med någon slags klumpig ställning,
små silvriga pärlor pryder deras sammanhållning och jag tappar fokus och blir underligt känslig.
Du tar min hand och säger förlåt, vi sätter oss i soffan igen,
du håller om mig och viskar om och om, att vi måste bort, för att hitta hem.
|
| Kommentarer | | nattblick - 29 maj 14 - 17:13 | | Gillar slutet extra mycket! <33 |
|
|
|
