Skräcken i att älska |
"Ibland" viskade hon och vände sig mot honom,
"Ibland önskar jag att du inte existerade". Orden lade sig som ett täcke över rummet och han öppnade ögonen, tittade frågande på henne.
"Vad menar du?" Det var en svag viskning. Knappt hörbar. Hon låg tyst och stirrade upp i taket. Vinden från det öppna fönstret tog tag i de vita gardinerna.
"Jag vet inte" svarade hon. Sedan tystnade hon, som om hon sökte ord.
"Jag tror jag älskar dig så mycket att det har blivit farligt". De låg orörliga i sängen, naken hud mot naken hud. Hon andades häftigt, som om hela världen låg på hennes bröstkorg.
"Jag vet liksom inte hur man…" Orden tappade styrkan och hon tog ett djupt andetag.
"Jag vet inte hur man lever ett liv utan dig, och det skrämmer mig. För jag har ingen kontroll och på något sätt sliter du isär varje trygghet jag bygger upp, och för det hatar jag dig. Och älskar dig. Jag vet inte hur man lever ett liv utan dig och därför önskar jag att du inte existerade, för du får aldrig lämna mig. Och det vet jag att du, någon dag, kommer göra. För döden står alltid vid vår sida, tålmodigt väntande. En dag tar han dig, och jag vet inte hur man lever ett liv utan dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jared_rock-you - 31 maj 14 - 23:55- Betyg:  | | Såå djupt o helt enkelt sååå fantastiskt vackert!! | | Tiggarflikkan - 24 maj 14 - 11:10 | | Synnerligen vackert skrivet. Så mycket känsla i det hela. | | martobicat - 24 maj 14 - 01:26 | | Fin!!!! |
|
|
|
