Den röda tråden som försvann |
Jag försöker enbart att andas nu, att le och se normal ut. För normal vill väl alla vara? Onormal är inget som ser bra ut. Försöker stå ut i mellan skriken, de höga skriken från korridoren. Inte jag utan de, de som skriker och jag som är tyst.
I samma ställning har jag suttit, i dagar, kanske månader eller år? Jag vet inte, tiden står liksom stilla.
Jag famlar efter lyckan, som om lycka gick att ta på. Som ett träd, ja där står lyckan. Lyckan är ett träd eller en sten kanske? Men jag famlar runt i mörker, får lyckan glider ur mina händer och det blir svart.
Kanske någon släckte lampan? För det hördes som ett klickande ljud som om någon tryckte på en lysknapp. Att se med egna ögon, hur händer dras fram och trycker på knappen som kan släckas. På knappen som styr mitt liv och mina tankar. Men vem styr mina tankar nu? Är det du, är det jag?
Jag kan inte svara, för att svara är som en saga. Att bara rabbla ord ur munnen som inte blir till något vettigt alls. Den röda tråden ja den saknas. Men jag vill inte sakna livet, jag vill leva nu!
Jag vill inte se hur livet försvinner, tunnas ut och sen bara poff är borta! Jag vill leva livet, med alla dess dagar så som du. Men att leva är lika med smärta och hantera smärta är jag usel på. Men konsekvenser, ja alla dessa konsekvenser. Försöker tänka så som alla säger, konsekvenstänkande tills jag spricker. Tänk att det var så mycket enklare förr, när konsekvenser inte fanns i mitt huvud.
Bara gjorde för att försvinna. Men försvinna är inte lätt. Det är svårare än vad man tror.
|
| Kommentarer | | Sockerina - 20 maj 14 - 01:09 | nattblick:
Tack så mycket! | | nattblick - 20 maj 14 - 01:08 | | Åh, jag blir verkligen berörd när jag läser den här texten <3 Igenkänningsfaktorn är stor! Du beskriver känslor så bra tycker jag. Det här är enkelt men med inlevelse. | | Sockerina - 19 maj 14 - 23:07 | | Eldorado: Tack så hemskt mycket :D |
|
|
|
