minnen av en fragmentarisk natt |
Tomma tankar trängde undan allt
och tystnaden livnärde sig på min rädsla
jag önskade mig tvåsamhet, eller mindre ensamhet
så jag slog tystnaden på fingrarna
tvingade telefonen att tala
det slog mig att den hade varit tyst
tyst ett tag
gav mig ut och av
dansade som om det skulle hjälpa
hjälpte döden på traven
drack, som om det skulle hjälpa
men mängderna var kopiösa, monstruösa
liksom lögnerna
och jag glömde
glömde han som gav sig av
glömde, men mindes sorgen
kom hem
gick upp
värmde sängen
grät i kudden
tomt
meningslöst
Jag gör ju allt för din skull
kapten
kapten, min kapten
|
|
|
|
