The forbidden kiss 61 - En fånig tanke |
Ledsen men denna delen är ganska lång men jag tror ni kommer gilla den
Trevlig läsning och tack för era kommentarer, de får mig alltid att le :D
-
Min fåniga tanke
-
Jag låg på gräsmattan och suckade irriterar. Jetro skrattade som åskådare precis som Ryze gjorde. Raija var mer orolig över att jag skulle skada mig. Jag reste mig upp och låste blicken på Spike som slog ut med händerna. Jag gjorde min rusning och jag uppfattade att han himlade med ögonen, men jag snurrade runt och fick ett träd i synfältet för några sekunder innan jag tog sikte för att slå ner honom. Det var han inte beredd på, men han var oavsett snabbare än vad jag var och jag hamnade med ryggen mot marken igen. Jag var helt slut. Det gick inte att träffa honom, helt omöjligt. Han var för snabb. Han kom för att titta ner på mig.
”Hur går det?” Jag ville räcka ut tungan men behöll den för mig själv. ”Vill du veta varför det inte går så bra”
”Du fuskar”, sade jag. Han skakade på huvudet och hukade sig ner.
”Nej, gissa igen.” Jag slog ut med händerna där jag låg och tittade surt på honom. ”Blod”, sade han och knackade lätt med pekfingret mot min panna. ”Det är därför du inte kan fokusera och faktiskt slå ner mig”, sade han och jag rynkade på pannan.
”Vad har blodet med det att göra?” Han suckade.
”Vampyrer har blod som källa till näring.”
”Men vi kan äta vanlig mat”, påpekade jag. Han nickade.
”Det är sant, men blodet absorberar vi och använder som energi. Vi behöver blodet för att leva men också för att kunna använda manipulationsförmågan, samtidigt som vi absorberar det när vi måste slåss eller liknande. Du har inget att absorbera, för då tar din kropp stryk.” Jag suckade.
”Det gör ingen nytta, för jag kan ändå inte slå till dig”, muttrade jag och hävde upp mig till sittandes. Han log och sträckte ner sig hand.
”En dag så kommer du”, sade han och hjälpte mig upp på fötterna.
”Så hela grejen med det här var bra för att?”
”Man måste inse själv för att förstå”, sade han. ”Folk kan inte alltid berätta vad du ska göra utan man måste hitta det på egen hand”, fortsatte han. Jag viftade undan det.
”Ja ja jag fattar snillet”, sade jag och gick förbi honom. Jetro som skrattade ikapp med Ryze märkte först inte att vi lämnade området.
Spike tyckte vi skulle separera oss från resten av gänget tills imorgon, mest för han visste hur obekväm jag var av att alla visste vad jag skulle göra och vad han hade gjort. Så vi gick bort till hans nya lägenhet han nästan aldrig befann sig i men som han ändå hade. När dörren stängde sig fick jag en vis beslutsamhet. Spike hade dock lämnat hallen och jag fann honom i soffan framför den svarta tv:n. Det var inte så mycket i lägenheten. Soffa och tv. Säng och garderob. Toalett och handdukar. Sedan var det för övrigt tomt. Jag lutade mig mot ryggstödet.
”Okej, jag ska gå all in”, sade jag och han sneglade upp på mig.
”I vilket sammanhang?”
”Jag ska ge det en chans och jag ska försöka om du kan lova mig en sak”, sade jag och fortsatte att hänga på soffan. Gömde min nervösa fot.
”Som är?” frågade han nyfiket och vred sig så han slapp vrida nacken.
”Var förstående”, sade jag och reste mig lite obekvämt. Han nickade.
”Självklart Cazz, jag vet redan att det är tufft för dig”, sade han och log med ögonen.
”Okej”, sade jag lågt och stålsatte mig. Jag sträckte ganska långsamt ut fingrarna innan jag trummade lite på hans axel. ”Trodde aldrig jag skulle fråga en sådan bisarr sak”, skrattade jag. Men han väntade på min fråga och jag tog ett andetag. ”Får jag ta blod från dig?” Han var lite ställd av att jag faktiskt hade frågat honom, men när han återvände från chocken log han.
”Alltid.” Jag skakade åt ironin och han vinkade mig att komma runt soffan. Så det gjorde jag och satte mig bredvid. ”Håll huvudet tomt eller med en positiv tanke, vad som helst i princip. Och resten sköter du”, sade han. Jag skrattade lite åt mina tankar som började skena lite väl vilt. Jag tog ett andetag och försökte tömma mitt huvud på ord.
”Ska försöka”, svarade jag och bet mig lite osäkert i läppen. Han tog min haka och drog mig mot sig, snudda vid min kind och jag log. Det mest bisarra var att jag faktiskt ville göra det. Så jag lät för första gången mina läppar röra vid hans hud, mellan axeln och halsen. Han rörde min arm, uppmanade mig att göra det. Så jag slog ut tänderna och förvånades över den mjuka känslan av att låta tänderna punktera huden och en skör åder. Jag höll huvudet tomt och fokuserade på honom. Jag var överraskad av den puls han faktiskt hade men som jag aldrig uppfattade. Tydlig, stark och lite snabbare än vanligt. Känslan av att få sätta tänderna genom hans hud var underbar och jag fortsatte. Jag drog tillbaka tänderna och kände den varma, pulserande vätskan strömma in och jag gjorde det enda jag borde. Höll mina tankar fria och svalde. Jag märkte av en obehaglig sak och det var att det kom nytt blod väldigt fort. Muskeln nära ådern spändes innan den slappnade av igen och ju längre jag hade kontakten desto mer ökade pulsen, ju mer pulsen ökade desto mer blod svalde jag. Till slut kunde jag inte hålla mina tankar rena och rörde med tungan mot de två punkterna för att läka samman såret. Jag vred mig snabbt därifrån och kramade om huvudet i väntan på mina bilder. Men Spike tog tag i min arm.
”Nej, ge inte upp nu. Töm huvudet”, sade han snabbt och försökte vände mig mot sig. ”Slappna av och …”
”Erkänn”, sade jag och det gick upp för mig vad Ryze menade. Jag satte handen för munnen och tittade genant på Spike som rynkade pannan åt mig. ”Jag mår bra”, mumlade jag och slog bort blicken.
”Är du säker?” frågade han misstänksamt.
”Inga bilder”, sade jag försiktigt, rädd för att de skulle komma.
”Så det funkade med andra ord.” Jag nickade och log sedan roat.
”Det känns konstigt”, sade jag och rullade lite med axlarna.
”Ett plötsligt intag av rent blod kan ge en effekt av berusning”, förklarade han och kisade mot mig. Jag skakade på huvudet.
”Jag har varit full innan och det är jag inte nu”, sade jag bestämt. ”Men jag kan inte kontrollera mina tankar”, fnittrade jag åt min egen vilda fantasi. Jag satte händerna för ögonen.
”Hur menar du?”
”Det vill du inte veta”, sade jag och kikade mellan fingrarna. Han skakade på huvudet men log sedan.
”Vad är jag delaktig i dem eller?” sade han halvt på skämt. Men jag skrattade generat och bet mig i läppen.
”Kanske det du”, svarade jag och brast i skratt. ”Detta är ju rubbat!” Jag lade mig ner i soffan och skakade på huvudet. Låste inne alla tankarna för mig själv, vågade inte dela med mig av dem. Han kunde inte hålla sig för skratt.
”Nu gör du mig nyfiken”, varnade han och försökte få mig att sätta mig upp.
”Antagligen.” Ju fler mina tankar blev desto sjukare kändes det. ”Sinnesjukt!” skrattade jag och vågade knappt kika mellan fingrarna. Jag hörde hur soffan knarrade då han reste sig upp.
Han drog i mina ben så jag hamnade raklång och jag skrek till men fortsatte att skratta. Han satte sin hand i min mage vilket fick mig att kisa mot honom.
”Jag tänker gå på en vild gissning”, sade han och trummade lite med sina fingrar. Jag skakade på huvudet för jag visste att han skulle gissa rätt, han var inte så lätt att lura. Jag tog bort mina händer och han släppte min mage, han ställde sig vid mitt huvud och drog ett finger vid min hals. ”Det har inget med bitandet att göra eller så, det vet jag säkert”, började han och drog upp min haka. Samtidigt som jag ville att han skulle göra något, så ville jag att han inte skulle lista ut mina tankar. Jag var kluven i mitt beslut. Men jag kom aldrig längre än så för han kysste mig på pannan och tystade ner mina tankar. ”Lite värme, men inte så mycket.” Jag log undertiden han hukade sig ner. ”Kläderna, ja de ska vara på men händerna behöver inte lyda den regeln”, fortsatte han och jag sneglade lite på honom. ”Är jag nära än?” frågade han. Jag höll munnen stängd för att retas med honom, för första gången visste han inte vad jag tänkte på. ”Inte det …” Han sträckte sig över mig och lät bara fåra läppar nudda varandra. Men han tänkte försöka sig på att läsa av min blick och tittade länge på mig. Gjorde cirklar vid min tinning. Min tanke var så fånig att han aldrig skulle lista ut den. ”Okej jag ger upp berätta?” Jag log retsamt och skrattade generat.
”Det är jättefånigt”, sade jag. Han ryckte på axlarna.
”Struntar jag i, berätta nu.” Så jag började fnittra igen och gömde ansiktet.
”Min fåniga tanke är …” började jag och började rulla in mot soffryggen. ”Jag fattar inte att jag säger det!” Han satte en förvirrad hand på min axel. ”Okej men alltså jag fick en lust att …” jag skrattade. ”… ta av dig tröjan och springa ut.” Mina kinder brände så dumt det lät.
”Du vill göra vadå?” skrattade han.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aprikos - 20 maj 14 - 16:42- Betyg:  | Älskar ditt sätt att skriva på ,flitigt och man vill alltid läsa nästa del.
Bra styckeindelning, älskar slutet på delen btw.
Har nog ingen konstruktiv kritik, tummen upp :) | | Fribergska - 16 maj 14 - 23:15- Betyg: | Ju längre delar desto bättre ;)
Gillade avslutet. Hon vill retas med Spike. Sött.
Å han är som vanligt tålamodet själv...
Topp! | | mizzkitty - 16 maj 14 - 14:26- Betyg: | Alltså, åhh :). Helt magiskt att läsa den här delen, du
lyckas alltid med att få till den där röda tråden som löper
igenom hela texten. Och det är alltid lika spännande att
läsa om Cazz och Spike. Hoppas fortsättningen kommer upp
snart. |
|
|
|
