Dansa med älvorna på ängen |
Jag är yr, så yr, men där världen slutar finns även du.
Vi dansade en natt för länge sedan, en natt för månader sedan, en natt när månen vad vår och stjärnorna mina. Försöker förklara, beskriva, men allt blir en oigenkänlig sörja av ord och meningar som inte ens hör ihop.
Du nyps, jag skrattar, ler försöker att andas. Men en tjuvnyp har väl ingen dött av?
Jag ser på dig och hela ansiktet bara skiner, av lycka, av sorg av alla de känslor ett känsloregister kan ha.
Avlägsna skratt får oss att skyggt gömma oss, bakom trädet, eken, stenen där på vägen. Men egentligen skrattar vi högre än dem. Det blir en maktkamp mellan två världar där vi möts och ses. För älvorna dansar över ängen, de är så vackra, skira, ömtåliga. Och du försöker gömma dig, så att de inte ska se, så att du ska dem men inte de dig. Jag står kvar med skrattande mun, men med gråten i halsen och andetag likt frusna istappar i mina lungor.
Att fly, att fäkta, att andas en kärleksvisa är vårt motto. Vår flykt där på ängen med älvorna. För älvorna leker tafatt med varandra, med och med mig och vi är en del av flocken.
Skratta men le, men inte ens det. För sorgen lägger sig tungt över världen. Men vi skrattar och leker, lever, existerar i världen av faror.
Gömma sig för dig, men inte för mig är som att leka med älvorna där borta på ängen. Men vi leker på fullaste allvar med livet och döden som insats till världen. För att leva är en gåva av kärlek till oss, som vi måste ta vara på nu. Jag andas på dig, med iskalla andetag, men du ryggar inte tillbaka av kölden från mig för du älvornas konnung.
|
| Kommentarer | | nattblick - 16 maj 14 - 21:55 | | Underbart!! <333 | | martobicat - 16 maj 14 - 01:39 | | Fint! |
|
|
|
