I månens sken - del 3 |
Senare när Elias skulle iväg hade solen precis börjat gå ner. Aliya satt inne i ett av de möblerade rummen i huset, som låg till höger från hallen, i en soffa. Rummet användes som vardagsrum och var inrett därefter. Gick man åt vänster i hallen istället kom man till en stor matsal och sedan ett kök. Matsalen och köket användes sällan men hölls möblerade för synskull.
"Du stannar här medans jag kör Elias och rör inte gardinerna, förstår du?" sade Thor och svepte halsduken om sig. Han hade alltid höga kragar eller halsdukar för att dölja märket på halsen, han hade även alltid långärmat för att dölja märkena på armarna.
Aliya nickade "Jag vet" mumlade hon med blicken i boken.
"Det är viktigt Aliya du måste förstå det. Jag måste handla lite... städerskan påpekade att allt verkade vara slut" fortsatte Thor.
En fasad byggde på småsaker så som att få det att verka att de behövde äta... De som hjälpte till med huset, eftersom Thor inte gillade att städa själv, var vanliga människor, inte som dom. Elias kom i samma stund ner för den ena trappan och klädde på sig ytterkläderna vid dörren.
"Aliya, har du förstått vad jag sagt?" sade Thor när Elias precis gick ut genom dörren.
"Jaja, inte röra gardinerna" sade Aliya avfärdande och viftade med ena handen åt honom. Thor suckade och följde Elias ut till bilen.
Det dröjde inte länge innan solen var nere och Aliya stängde boken och lade den på det mörka soffbordet i trä framför sig. Hon reste sig upp och hade någon sett henne skulle de nog beskrivit henne som hypnotiserad. Aliya gick fram till det ena av de stora fönstren och drog undan den svarta mörkläggningsgardinen. Månen lyste upp hennes ansikte, dess mystiska dragningskraft verkade omsluta henne inuti. Som i trans släppte hon gardinen och lät den falla tillbaks innan hon gick till ytterdörren och tryckte ner handtaget. Dörren rörde sig inte och Aliya vred om låset innan hon åter tryckte ner handtaget, utan ett ljud gled den ena av dubbeldörrarna upp och Aliya klev ut i natten. Hon stannade utanför dörrarna och såg upp på himlen. Luvan som annars brukade vara uppdragen över hennes huvud hängde ner över ryggen. Hon slöt ögonen och lät månen tala till hennes innersta, Aliya öppnade sakta ögonen. Hungrig, plötsligt kände hon sig hungrig.
Thor kom i samma stund upp från uppfarten där han parkerat bilen.
"Aliya! Vad tusan håller du på med?!" han småsprang fram sista biten till henne. Hon hade sänkt huvudet och såg på honom med tom blick innan han drog in henne i huset. Han stängde dörren bakom dom samtidigt som han släppte påsen med varor på golvet. Hennes bruna ögon såg närmast svarta ut när hon stadigt höll blicken på honom.
"Hungrig" sade hon med spelad ynklig stämma.
"Hungrig... du är inte hungrig, det är månen som får dig att tro att du är hungrig" svarade Thor och började leda henne upp till hennes rum. Aliya försökte slita sig loss men Thors grepp hårdnade om hennes arm i stället. "Du glömmer att jag är både äldre och starkare Aliya" han öppnade dörren till hennes rum och föste in henne innan han låste. Rummet var sparsamt inrett med en säng, en bokhylla och ett skrivbord med en stol. Fönstret var väl det mer underliga, han hade låtit sätta galler på utsidan av det. Som förklaring hade han sagt att Aliya var paranoid och behövde ha fönstret inbrottsäkert och kunna låsa sin dörr ordentligt för att känna sig trygg. Sanningen var att det var säkerhetsberedelser eftersom hon inte kunde motstå frestelsen av natten.
Thor stod utanför och gnuggade sin panna medan han hörde hennes ilskna tjut från andra sidan dörren. Dörren och väggarna, likaså insidan i gallret hade han låtit förstärka med silver. Eftersom inte hela väggarna behövde vara i silver behövde de inte kosta för mycket även om pengar inte var något problem.
På senaste tiden hade han inte behövt stänga in henne så, det var stor skillnad från när han precis hittat henne. Det dröjde år innan hon ens kunde testa att följa med bland folk. Nu fick hon utbrott bara när hon drogs till månen. Det inget svårt att hålla de alla tre nöjda vad gällde blod, två till tre liter i veckan räckte men när hon påverkades av månen skulle hon kunna sätta i sig i princip hur mycket som helst.
Thor gick ner och packade upp varorna i köket innan han återvände upp för trappan och fram till Aliyas dörr. Han kunde fortfarande höra henne där inne när han satte sig på golvet med ryggen mot dörren. Han kunde inte förmå sig att lämna henne så. Själv var det länge sedan han upplevt sådan dragning av månen som hon hade, men på hans tid visste de knappt vad de själva var. Thor var en av de första vad han visste. Till skillnad mot de nyare hade han inte blivit biten av en annan vampyr utan av en insekt. Han hade sedan blivit sjuk, hans fru och barn trodde att han skulle dö, vilket Thor själv också trott. Egentligen gjorde han väl det, hjärtat slutade slå och andning blev överflödigt. Sedan kom hatet och den brännande smärtan och hungern. Hans fru och barn hade blivit hans första offer. Hur han ens skulle omvandlat dom visste han inte då och i det skedet så fanns inte ens det i hans tankar. Thors förvandling skedde under en molnfri fullmåne vilket gjort reaktionen starkare. I flera års tid hade han varje natt upplevt smärtan och hungern innan han ens mötte någon av sina egna. De hade tillsammans dödat om nätterna tills de började bli fler. Hur han fick reda på hur han kunde förvandla någon kom han inte ihåg, inte heller när de började lära sig motstå månen. Men nog mindes han den hunger och smärta som Aliya upplevde när hon lät natten ta över.
När Elias kom hem några timmar senare var det tyst i huset. Han hängde av sig ytterkläderna och började gå upp för trappan. Han visste att Thor skulle skälla på honom för att han druckit, som vampyr behövde han mer alkohol för att bli påverkad men det tog även längre tid för alkoholen att lämna kroppen.
Elias såg snabbt att dörren till Aliyas rum stod öppen och såg in i rummet när han kommit upp för trappan. Thor satt på golvet bredvid Aliyas säng med armarna om henne. Tröstade och lugnade henne.
"Vad har hänt?" frågade Elias med avslöjande hes röst från alkoholen och lutade sig mot dörrkarmen.
"Hon påverkades av månen" svarade Thor lågt och klappade henne över huvudet. "Och du har druckit" fortsatte Thor nu med skärpt blick på Elias som strök handen genom sitt eget hår.
"Jo.. jag har ju det... Men inte så mycket jag vet hur mycket jag kan dricka"
"Jag kan inte vakta er båda som små barn, ni måste börja växa upp. Du vet vad som hände förra gången du drack för mycket"
"Jo men... jag dricker inte så mycket igen.... Men ska jag kunna komma in i grupperna i klassen måste jag gå lite efter grupptrycket, att dricka på en fest är en ganska stor sak då" försvarade sig Elias samtidigt som han gick in i rummet och satte sig bredvid bokhyllan, mitt emot Thor och Aliya.
"Dina tänder syns" muttrade Thor.
Elias förde ena handen till munnen och kände på den ena av de två spetsiga tänderna. "Oj... men det har nog ingen märkt". Tändernas funktion liknande en katts klor. De hade möjlighet att dra in och ut de två huggtänderna. Men vid påverkan av alkohol kunde kroppen ha svårt att kontrollera allt.
Aliya snyftade till i Thors famn och Thor fortsatte klappa henne över håret. Det verkade som hon hade somnat. Elias var fascinerad av det, det var år sedan han hade sovit på riktigt senast men när Aliya påverkats av månen gjorde hon sig själv så utmattad att kroppen faktiskt lät henne sova. Med drömmar och allt hade Elias fått förklarat för sig. Det Elias numera kallade sömn för sig själv var mer ett sätt att trycka på paus. Kroppen stängde ner och hjärnan likaså, om det faktiskt var sömn för honom var svårt att säga. Han hade inga drömmar och kunde välja att vakna när som helst, men tiden tycktes i alla fall gå snabbare.
De satt där ett tag tills Aliya verkade tillräckligt lugn för att Thor skulle kunna lämna henne själv. Han lade henne på sängen innan både han och Elias lämnade rummet.
”Kommer du ihåg hur det var att drömma?” frågade Elias uppriktigt nyfiken.
Thor tittade förbryllat på honom, ”Jag kommer knappt ihåg hur gammal jag själv är så nej. Hur det var att drömma har jag ingen aning om” Thor tyckte Elias fascination av sömn var rätt onödig. Enligt honom var det mest slöseri som kunde läggas på annat.
|
| Kommentarer | | martobicat - 14 maj 14 - 23:19 | | Du skriver bra! |
|
|
|
