I hate (almost) everything about you- del 58 [m/m] |
okej guys, nu händer det saker ;D
__________________________________________________ ____
- kapitel 58
”Hej Andy! Det måste vara år sen jag såg dig, vad lång du blivit.”
”Oj tack, det har jag aldrig fått höra”, flinade han mot Magdas väninna.
Hans mamma skulle ha hem flera stycken kompisar för någon slags ´tjejkväll´, för ja tydligen hade även mammor sådana. Det var också en av anledningarna till att han frågat Jens redan för några dagar sedan ifall dom skulle hitta på någonting på lördagkväll. Att sitta hemma och lyssna på deras fnissande var inte direkt något som lockade.
”Ska du inte stanna och äta först då? Det gör oss absolut ingenting”, sa hans mamma för säkert tredje gången sedan i eftermiddags och han skakade leende på huvudet.
”Nej det är lugnt, vi skulle laga något tillsammans.”
”Är det en flickvän du ska till?” log Samantha.
”Pojkvän hade det varit isåfall, men nej en kompis, vi ska ut”, sa han med en axelryckning och drack sedan upp det sista ur sitt bålglas. ”Ha det så kul här hemma.” Med ännu ett leende lämnade han dom i köket för att gå och göra sig själv klar.
”Jag skulle ta halsduken om jag var du, helt ärligt”, flinade Andy när dom stod i hallen och var på väg att gå till bussen. ”Det kändes som höst ute när jag gick hit och nu är klockan typ.. halv elva?”
”Åh jag vill ha sommar”, sa Jens besviket men virade faktiskt den röda halsduken om halsen. ”Vill du låna en du med?” tillade han sedan roat.
”Visst, om du har en till så.”
Andy drog av sig skinnjackan igen och hade där under en tight svartvitrandig långärmad tröja med en smal svart slips löst om halsen, dom jeansklädda höfterna pryddes av ett nitskärp och för en gångs skull kände han sig ganska nöjd med över hur han såg ut. Till och med håret hade varit ovanligt samarbetsvilligt när han tuperat upp det något baktill och plattat resten. Självklart var även kajalen på plats.
”Oj vi måste springa nu!” sa Jens plötsligt, innan Andy ens hunnit dra på sig jackan igen. ”Klockan är 34.”
Skrattandes och med händer som drog i varandras armar omvartannat hann dom precis fram till hållplatsen innan bussen svängde in och dom sjönk flämtande ner vid första bästa säten.
”Och du tyckte det var nödvändigt med halsduk”, flinade Jens och drog ner sin en aning.
”Jag räknade inte med löpning när jag sa det!” försvarade sig Andy men kunde inte hålla tillbaks skrattet.
Kycklinggrytan dom hade gjort tidigare hade blivit helt underbar och efter sista tuggan hade Andy inte trott att dom skulle kunna åka iväg utan bli tvungna att lägga sig ner och sova resten utav kvällen. Han var ändå glad över att matkoman hade gett med sig då det kändes som att natten skulle bli minst lika bra. Även det var nog något han inte kunnat tänka sig för ett par veckor sedan; att han skulle känna för att planera en utekväll då helgkvällar tidigare alltid hade spenderats med Liam. I det stora hela var det här mycket bättre. Egentligen.
Knappt tio minuter senare klev dom av i stan och skyndade sig mot en av alla nattklubbar.
”Men du hackar ju tänder!” utbrast Jens och fick ett oskyldigt, något skallrande, leende till svar ifrån Andy. ”Påminn mig att du ska få min halsduk med när vi ska hem”, sa han flinande men snart hade en arm lagts om hans rygg som att han faktiskt tyckte synd om Andy, som ju egentligen bara var töntig som lyckades med fenomenet att hacka tänder i maj.
”Jag vet inte, är dom här drinkarna verkligen så gayiga?”
”Va hur kan du tro något sådant?” Dom började båda flina när Andy ställde ner dom rosa paraplyförsedda glasen på bordet emellan dom.
Klubben hörde till en av dom populäraste och det märktes särskilt ikväll på folkmängden, hade dom kommit en halvtimme senare skulle dom kanske inte ens ha kommit in.
”Det var förresten en tjej vid baren som undrade om jag hade varit med i paradise hotel! Hon var helt seriös och trodde inte ens på mig när jag sa att jag hette Andy och inte Linus.”
”Va?” skrattade Jens. ”Jag har inte följt någon säsong så jag vet inte om du är lik han, men gud vad knäppt .”
”Jaa! Och det är verkligen det sista programmet jag skulle vara med i. Det och big brother.”
”Fast vi hade kanske varit en jättebra duo i big brother du och jag, du vet; föra in lite klass.” Jens flinade innan han smakade på drinken.
Andy skakade roat på huvudet. ”Du hade utan tvekan blivit favorit, både tjejer och killar skulle älska dig, men jag skulle få tusentals haters. Folk älskar att störa sig på emos.” Det kändes ändå väldigt skönt att hans mest osäkra tid var över. Han var lite lätt överkänslig ibland; ja, men han var inte osäker på samma sätt som han hade varit när han var yngre. Då hade andras blickar och kommentarer påverkat honom så mycket mer, till den grad att han börjat fundera på att klä sig som ´alla andra´, hålla med om sådant man ´borde´ hålla med om enligt dom ´coola´ och helt enkelt bara följa den opersonliga strömmen. Han var ändå stolt över sig själv att han lyckats komma ur det, till mesta del tack vare sig själv; även om dom underbara vänner han kommit att lära känna såklart också hade gjort honom starkare. Nu kunde han liksom sitta där och skämta om att han var emo.
”Nej nu tycker jag att vi ska dansa”, sa Jens leende efter att ha ställt ner det tomma glaset. Paraplyet hade tidigare satts i håret på Andy som flinande hade kastat tillbaks det.
”Tur för dig att jag håller med.”
Han visste inte varför men han hade haft känslan av att Jens skulle vara bra på att dansa, och det visade sig mycket väl stämma när dom tagit sig in bland alla varma, dansande kroppar och han börjat röra sig till musiken tillsammans med Andy. I klädväg hade Jens lämnat flugan och den stickade tröjan hemma i utbyte till en vit lite slapp t-shirt med en svart kavaj utanpå, och mörka smala jeans till det. Jens skulle antingen passa som en stylist eller bibliotekarie. Vitt skilda yrken men Andy kunde absolut se honom höra hemma på båda ställen.
”Nej..”
Andy mer såg än hörde vad Jens sa men behövde bara ge honom en frågande blick för att få förklaringen.
”Joel är här..! Mitt ex du vet.” Han såg över axeln på Andy och var sedan snabb att flytta ett litet steg för att skymma sig själv. ”Jag vill verkligen, verkligen inte prata med honom. Varför ska han vara just här?”
Andy kunde inte låta bli att kasta en hastig blick över axeln själv men lyckades inte uppfatta vem Joel var. Han hade trots allt bara sett en mobilbild på honom.
”Jag tror han kommer hitåt..”, fortsatte Jens.
Han tänkte inte riktigt igenom det utan gick mer på impuls när han la handen om Jens nacke för att dra honom alldeles nära sitt eget ansikte.
”Nu kommer han nog inte fram..”, sa han med ett lite busigt leende och efter att Jens först blinkat till besvarade han leendet utan att dra sig undan.
”Så du kan tänka dig att stanna såhär nära ett tag till?” frågade han och bara det att han inte behövde skrika fram orden gjorde det tydligt exakt hur nära varandra dom var. Även han log roat nu.
”Absolut.”
Dom fortsatte röra sig till musiken och Jens händer hade flyttats till hans höfter medans hans egen hand fortfarande vilade mot nacken och dom bruna lockarna.
”Jag ser honom inte längre nu..”, informerade Jens men trots det var det ingen utav dom som drog sig ifrån. Som att båda insett att det faktiskt var mycket trevligare att dansa på det här sättet än med luften som tidigare varit emellan dom.
Självklart gick det inte att dansa så pass intimt när man var två killar utan att någon skulle kommentera eller ge en sned blick, men det stannade vid endast en kommentar och två blickar som Andy märkte och det var först när temperaturen i folkhavet blivit alldeles för påfrestande som dom drog sig ifrån varandra med lekande leenden på läpparna.
Han ville inte påstå att Jens var full. Men lite småberusad kanske. Antingen så var drinkarna inte lika utspädda som i vanliga fall eller så var Jens precis som Andy sådan som inte behövde så himla mycket för att bli påverkad. Nu såg han på Andy med något oklar blick och lutade sig fram en aning över det runda bordet.
”Vet du.. jag tänker berätta något nu.”
”Jasså?” flinade han nyfiket. ”Vadå?”
”Jo.. vet du, jag tyckte om dig från början, när vi först träffades. Alltså nu.. jag tycker om dig.”
Ett leende spred ut sig över Andys läppar, kanske något småberusad han också. ”Aw jag tycker om dig med, det vet du väl.”
Jens skakade på huvudet och log åt något som bara han själv verkade förstå. ”Men inte så fattar du väl, jag tycker om dig Andy.”
Hans ögonbryn höjdes något. ”Gör du?”
Jens nickade med ett leende och drack sedan upp det sista i sitt glas. ”Skål på det?”
”Du drack ju precis upp ditt”, flinade Andy och ett lågt skratt lämnade hans läppar.
”Men jag kanske får smaka av dig då?” frågade han och lyckades hålla sig seriös i ungefär två sekunder innan flinet hade letat sig tillbaks. ”Jag menar det alltså, jag tycker om dig Andy. Jättemycket. Du är fin.”
”Visst är jag? Jag känner mig fin idag!”
Andy hackade tänder trots att dragkedjan till skinnjackan var uppdragen hela vägen och att han hade både sin egen, lånade, halsduk och Jens. Dom hade hunnit nyktra till båda två men förutom skallrandet från Andys tänder så var det väldigt tyst. Mycket tystare än det hade varit under kvällen mellan dom. Tankar hade börjat röra sig runt i hans huvud och det hade sin belägenhet att få honom att bli tyst, snarare än att babbla på om en massa annat som en del andra verkade göra. Det hade varit en rolig kväll - väldigt rolig för att vara noga. Hade det inte varit för att nattklubben stängt hade dom förmodligen stannat där tills att solen börjat gå upp igen. Nu var dom allt glesare gatlamporna det enda som höll mörkret borta.
Fingrarna rörde sig lite försiktigt fram och tillbaka, tvekade och ville, ångrade sig och ångrade sig igen. När dom av någon anledning, som säkerligen ingen utav dom visste, svängt ner på en av dom mindre gatorna i stan för att så småningom ta sig till t-centralen och gatlamporna därmed var helt frånvarande snuddade han försiktigt vid den andres fingrar.
Jens hand ryckte lätt till, som att han skulle fått en stöt, innan blicken vändes mot honom.
”Andy, jag menade inte.. när jag sa det där menade jag inte att pressa dig när det inte är så länge sedan du och Liam.. det är för tidigt och jag förstår det.”
Dom blåa ögonen sökte sig till Jens samtidigt som fingrarna än en gång rörde sig på det nervösa men ändå längtande sättet.
”Det är okej. Om det är det för dig?”
Han hade misstänkt det tidigare, för ganska länge sedan faktiskt, av den där sortens blickar han känt av emellanåt. Att Jens kanske.. ändå hade han i det avseendet varit för osäker på sig själv för att helt tro på det. Kanske hade han skrämts utav det om han insett tidigare. Inte som nu då det kändes..
Den här gången var det dom bruna ögonen som sökte sig till Andys i mörkret och ena mungipan drogs försiktigt upp till ett leende. Ett svagt sådant; som att det tvekade precis som Andys fingrar gjorde. Han nickade sedan.
Den svarthårige tog försiktigt tag om Jens hand och deras fingrar gled automatiskt in till en slags fläta vilket fick snabba leenden att utbytas.
.. Inte som nu då det kändes bra.
”Vi kan väl ses imorgon..?” log Andy när tåget började sakta in och det var dags för Jens att gå av.
Den brunhårige skakade dock på huvudet och Andy rynkade förvånat pannan. Det hade såklart varit en fråga men han hade nästan tyckt att det känts som en sådan som inte behövde ett svar.
”Eller jag menar såklart att vi kan göra det men jag följer med till din station först.”
”Va.. varför då?”
Jens lutade sig närmare honom. ”Gubben snett till höger, han där mittemot, han har stirrat på oss sedan vi klev på. Jag tänker inte.. riskera något.”
Det förvånade uttrycket höll sig kvar men fick strax sällskap av ett rört leende. ”Men..”
Dörrarna stängdes igen och Andy kunde inte hålla sig från att leta upp Jens hand igen. Den var varm och mysig.
”Fryser du fortfarande? Du är jättekall.”
”Förlåt”, log han oskyldigt.
”Lova att du gör varm choklad eller något när du kommer hem. Med extra mycket kakao.”
Han drog lätt på munnen. ”Jag är sämst på att göra choklad. Oboy är min nivå ungefär, och jag tycker inte ens om oboy.”
Jens flinade tillbaks mot honom. ”Det är ju katastrof. Får jag bjuda in mig själv och göra det till dig då?”
Med snabba steg skyndade dom sig uppför trapporna från perrongen och var snart äntligen inomhus i den betydligt behagligare värmen. Hallampan hade lämnats tänd av Magda men han kunde lättat konstatera att hon inte hade väntat uppe och somnat inne i vardagsrummet den här gången. Han hoppades verkligen att hon också hade haft det trevligt med sina vänner ikväll – hon var värd det.
”Visst sover din mamma på övervåningen?” frågade Jens lågt efter att dom fått av sig ytterkläder.
Andy nickade och såg sedan mot köket. ”Är du säker att du vill ställa dig och göra choklad klockan tre på natten?”
”Helt säker”, svarade han roat. ”Du fryser ju fortfarande.”
Det blev en hel del kakao på golvet, ännu fler kvävda fniss och till sist två överfyllda muggar som togs med in till Andys rum där dom sjönk ner på sängen.
”Du är expert på det här, du vet det va?” sa han efter att ha druckit upp nästan halva innehållet i ett enda svep.
”Nu ska vi inte överdriva.” Handen strök genom håret och Andy kom på sig själv med att fastna med blicken på honom. Han tyckte om det där håret, och leendet, och mest av allt tyckte han om att Jens var Jens. Den där väldigt fina insidan. Han tyckte om honom. På det där sättet som han för ett tag sedan aldrig trott att han skulle kunna tycka om någon igen.
”Du får gärna stanna om du vill. Det är nog ännu mer skumma typer på tunnelbanan nu och jag vill inte heller riskera något”, log han snett. ”Inte bara därför såklart. Du får gärna stanna för att jag vill det”, tillade han och fick ett nästan blygt leende tillbaks innan Jens nickade och sa att han gärna gjorde det.
Tillsammans släpade dom fram extrasängen som stått oanvänd i flera år i förrådet, vilket märktes extra tydligt när dom skulle veckla ut den och det knarrade högst oroväckande. Skratten och fnissen hade avlöst varandra och när Jens till sist prövande satte sig ner på sängen kved Andy till och höll sig samtidigt för magen.
”Herregud.” Det lät som att minst tio fjädrar gick av.
”Shh! Jag får inte röra mig för mycket..” Jens försökte hålla tillbaks skrattet medans han försiktigt la sig ner.
Så helt plötsligt vek sängen ihop sig på mitten och efter en sekunds tystnad där Andy befarade att Jens gjort illa sig på riktigt brast det för dom båda.
”Får du plats?”
”Jaa det här blir jättebra”, log Jens och la upp armarna över varandra ovanpå täcket. Han gjorde sedan misstaget att kasta en blick mot den ihopvikta sängen bredvid och snart fnissade dom båda två igen.
”Jag får alldeles ont i magen”, flinade den brunhårige och vände sig helt om mot Andy istället.
”Jag med..”, andades han ut och drog händerna över ansiktet.
Deras blickar möttes igen och än en gång tänkte Andy inte efter så mycket utan gjorde bara. Läpparna snuddade försiktigt vid varandra, precis som fingrarna först hade gjort, och dom båda trevade sig fram innan läpparna fick röra vid den andres på riktigt; känna, smaka, utforska.
Jens pussade honom mjukt en sista gång och besvarade sedan leendet han fick från den svarthårige.
”Sov gott.”
”Du med.”
ni är jättesnälla om ni lämnar några ord om vad ni tycker känner och tänker! =D (och ni vet att jag älskar lite mer specificerade kommentarer så att jag får veta Vad ni gillade/inte gillade.)
|
| Kommentarer | | loversarelonley - 8 okt 14 - 00:13 | hej!
Jag började läsa din novell om Andy och Liam för bara några dagar sedan och har redan fastnat! Älskar därför att den är så lång så kan jag läsa flera avsnitt om dagen hehe.
Jag tänkte att eftersom jag nu kommit mer än halvvägs ändå borde skriva några ord.
Det har/är så otroligt roligt att läsa denna novell. Den är både rolig och fin! Man blir så inspirerad själv till att börja skriva igen.
Du skildrar karaktärerna så otroligt bra och jag älskar hur du ger novellen en hel historia bakom sig.
Tycker det är jätte bra att du skriver långa delar och att alla inte alltid behöver innehålla massa story och konversationer.
Jag tyckte också man hade på känn lite innan att Jens kände något mer för Andy. Så spännande att se hur det kommer sluta!
Kram Loversarelonely | | JennnyJ - 16 maj 14 - 22:22 | | Så, vi börjar alltså med Andys mammas tjejmiddag, med väninnan som inte har sett Andy på flera år. Han och Jens ska hitta på någonting, för det är Jens han hör av sig till nu när han vill komma undan, när han vill ge sin mamma lite utrymme. Andy som säger ”pojkvän hade det varit i såfall[…]” som om det inte är någonting speciellt. Han har blivit så stor. Halsdukar. Kyla. Jens som vill ha sommar. Skinnjackor och jeansklädda höfter med nitskärp. Andy som känner sig nöjd med sig själv. Det är så fint att få ta del av det här, att få se honom och Jens tillsammans där de bara drar runt och har roligt. Händer som drar i varandras armar omvartannat. Kycklinggrytor. Det här som (egentligen. Egentligen. Egentligen.) är bättre än att spendera tid med Liam. Alltså. Egentligen. Rosa, paraplyförsedda drinkar som är gayiga men goda. Paradise Hotel och skratt, skämt om att de hade varit en jättebra duo. Jens som vill dansa, paraplyn som hamnat i mörkt hår. Jens ex och händer som plötsligt för dem närmre, så att de dansar nära nära och ÅH. Det är ju så fint, alltihop. Jag tycker om dig. Skål på det! Du är fin. Visst är jag? Jag känner mig fin idag! (Dessa killar. Dessa killar.) Fingrarna rörde sig lite försiktigt fram och tillbaka, tvekade och ville, ångrade sig och ångrade sig igen. (Jag dör lite här.) Jag menar det verkligen när jag säger att jag tycker om Andy och Jens, jag tycker de är otroligt fina, fina killar och när jag läser det här så vill jag att det ska vara dem, att de ska vara lyckliga och må bra och bara tycka om varandra. Jens som vill göra varm choklad åt Andy. Jens som stannar kvar. Som får sova i Andys säng på grund av sängen som faller ihop. När de pussas. Det här var en fin, fin, fin del som gjorde min kväll. |
|
|
|
