Duell i skymningen |
När dagen tar sina sista, skimrande andetag och hälsar natten välkommen hem, skapas Skymningslandet. Det är en flyktig plats badandes i rosa- och orangenyanserat ljus där stjärnorna först träder fram innan de pryder natthimlens mörka fasad, och dit alla minnen kommer för att med tankarna bilda de drömmar som ska fylla sömnens rofyllda timmar.
I Skymningslandet samlas även alla de som aldrig valt sig en fast skepnad; alfer och älvor, änglar och demoner, nordanvinden, västanvinden, östanvinden och sydanvinden, den vise Merlin och Tiden samt makarna Tellus och Gaia är några av dem.
Den stund de skepnadslösa träder in i Skymningslandet möts de av minnena som tagit sig dit, och av dem lånar de bilden av en form som de klär sig i under besöket. Aldrig har de samma yttre två skymningar efter varandra, men aldrig kan man heller låta bli att vet vem de är.
En fridfullhet råder alltid i Skymningslandet, ty det är en plats till för vänlighet och avkoppling. Alla de som besöker förser sig med förfriskningar från den undersköna vegetationen och sätter sig varhelst de känner för; runt ängen, bland träden, mellan stenarna, utanför skuggorna eller mitt bland vattnet. Alla där är såta vänner vare sig de vill eller inte under den stund som de befinner sig i skymningen, så därför behöver ingen rädas glåpord eller avvisningar.
Oavsett var de sätter sig kan de även se skådespelet som under varje besök utspelar sig mitt på ängen. Olika skådespel sätts upp vid olika tider, men i flera sekel har det nu varit en duell mellan Tiden och Tellus.
Hur, när och varför den inleddes har även tiden själv glömt, så duellen har övergått till att vara mer av en vana än en företeelse, men ändå ser alla fram emot den. Liksom de aldrig ikläder sig samma skepnad två gånger på rad duellerar de aldrig med samma regler två gånger på rad.
Ibland tvistar de med värjor, ibland med kunskap, och ibland med musik. Ett par gånger har de utmanat varandra i blindbock och i gåtor, eller i skrivning och måleri. Det sägs även att de ägnat en av skymningarna till att äta i kapp och en annan till poesi utan tal.
Ingen vet när duellen kommer avslutas, och ingen verkar yrka på att den ska. Måhända kommer en av parterna utropas till segrare, måhända kommer ställningen aldrig ändras från lika, ty om ingen utmaning ännu slutförts innan Skymningslandet långsamt bleknar bort kommer kanske ingen av dem någonsin göra det.
Även om endast de skepnadslösa hittills funnit sin väg till Skymningslandet är vem som helst tillåten att avlägga en visit. Allt som behövs är att den aspirerande besökaren finner sig en vacker plats när skymningen träder in, och noga lyssnar efter dagens andetag. När de hörs – och de är omisskänneliga – gäller det endast att finna den glimrande revan i verkligheten och stiga in.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | CasperLejon - 28 nov 14 - 12:48- Betyg:  | | Riktigt bra skrivet. Gillar det! Speciellt känslan den ger. | | Louisean - 5 jul 14 - 23:46 | | Amen. | | martobicat - 24 apr 14 - 23:20 | | Bra skrivet! |
|
|
|
