The Forbidden Kiss -56- Time to ... Talk? |
Hoppas ni gillar delen och glöm inte bort att önska/fråga/kommentera
Betyder mycket för mig <3
-
Del 56 Is It Time To ... Talk?
-
När jag vaknade befann jag mig själv i sängen och jag hade svårt att minnas när jag somnade. Jag satte mig tveksamt upp. Jo visst var han borta. Jag suckade och reste mig upp. Hann precis få på mig byxorna innan han plötsligt kom in genom dörren. Jag skrek till och slog mig själv mentalt av min försvagning när det kom till liknande händelser. Han rynkade frågande pannan men lade armarna i kors.
”Vi ska börja från grunden. Det vill säga, omgivningen”, sade han och stängde dörren långsamt. ”Slappna av och blunda, använd din hörsel och säg hur många som befinner sig i vardagsrummet”, instruerade han. Jag gjorde som han sade och blundade, lyssnade efter andetag och hjärtslag. Två olika hjärtslag.
”Det är två stycken”, sade jag. Han nickade.
”Hur många är det i hela lägenheten?” Jag suckade men han bara gjorde klartecken att fortsätta. Så jag blundade igen och lyssnade till varje vägg i lägenheten. Hittade två hjärtslag i köket, ett i hallen och ett bredvid mig. Frågan var, menade han alla inklusive oss eller bortsett från oss …? Antagligen alla, inklusive oss. Det hade varit så han. Fem ute i de övriga rummen och vi två. Jag öppnade ögonen.
”Det är sju totalt”, svarade jag. Han nickade och pekade på dörren.
”Vilka varelser är det?” Jag lät axlarna falla och jag himlade irriterat med ögonen.
”Vampyrer”, svarade jag utan att tveka.
”Bra. Nu till självförsvar”, sade han och ställde sig i mitten av rummet. ”Med kontrollen av omgivningen kan du även förutspå vad din motståndare kommer att göra. Du vet att fem personer befinner sig utanför detta rum. Vi låtsas att du har mig som motståndare och du vet även att jag inte är själv, du vet att de andra fem befinner sig i närheten. Vad förväntar du dig?”
”Hur ska jag veta det?” Han pekade mot dörren.
”Antingen så kommer någon av de andra in genom dörren eller så kommer din motståndare bli lite arrogant i sitt sätt. Överskatta sig själv. Ta vara på den”, började han och vinkade mig till sig. ”Så vi tar det troligaste och det är överskattningen. Så vad gör då du?” Jag slog ut med händerna.
”Antar att du kommer berätta.” Han log utan humor.
”Du väntar, motståndare kommer göra ett tidigt misstag och då är det enkelt för din del att slå ut motståndaren.” Jag lade armarna i kors och vände mig om för att gå ifrån honom.
”Mycket möjligt.”
Han rynkade pannan och slog ut med händerna när jag sneglade bak.
”Vad nu?” Jag ställde mig framför sängen.
”Kvittar vad du säger att man borde göra, det är sällan det man gör när det väl gäller”, svarade jag kallt. Han suckade tröttsamt.
”Okej, vände dig om Cassandra”, började han. Han gick tvärs över rummet för att vända på mig. ”Berätta, vad det är frågan om? Jag kände det redan igår och idag är det nästan dubbelt så starkt. Du är kallare än någonsin, du undviker inte bara mig utan även Raija med tanke på att du inte försökt lämna rummet och nu så ignorerar du vad jag säger. Så dags att prata.” Jag skakade på huvudet och slog undan hans hand till hans förvåning.
”Du hade chansen att prata men gick. Så den möjligheten försvann illa kvitt!” klippte jag av. Han lade huvudet smått på sned och försökte lista ut vad jag snackade om.
”Okej, så då är det bortblåst?” frågade han men väntade inte på svar. ”Men då kan vi återgå till ämnet, tack. Så, du vet i teori vad du ska göra men vad gör du i praktiken?” Han backade lite och jag blev faktiskt väldigt besviken på honom. Jag lade armarna i kors och vände ryggen till för att inte visa hur sårad jag faktiskt blev.
Jag blev ner tacklad i sängen så plötsligt att jag inte hann återhämta mig av chocken, innan han låste fast mig. Jag hade vridit halva kroppen mot väggen innan jag satt fast.
”Jag tror att man inte ska vända ryggen till den man slåss mot, eller vad säger du?” frågade han och jag gav honom en sned blick. Han kysste min hals och min käke. ”Är det därför du är arg?” frågade han milt. Men jag förblev stum. Han tog ett finger för att vrida mitt ansikte mot sitt. ”Är detta anledningen?”
”Släpp …” men jag hade ingen styrka i orden.
”Är det därför Cassandra?” frågade han och snudda min kind med sina läppar. Jag slog undan hans hand från mitt ansikte och därmed aktade han huvudet. Han fångade min hand och rörde försiktigt vid min hals innan han kysste mig bestämt och utan förvarning. Jag satte min hand mot hans bröstkorg för att knuffa undan honom. Men han tog bara min haka.
”Nu får du faktiskt bestämma dig”, sade han men log charmigt. ”Jag tänker inte slå dig.” Jag gav honom en dumförklarad blick.
”Med dig vet man aldrig”, kontrade jag. Han skrattade roat då jag kom undan hans styrka, men mer tur än så hade jag inte. Han tog bara en varsin handled och sträckte ut mina armar. Han satte sitt ansikte framför mitt.
”Nu då?”
”Men sluta!” skrattade jag och han tystade mig med en kyss. Han följde käklinjen och ner till nyckelbenet. Oh vad jag ville blunda och omfamna känsla. Han såg och kände min vilja så han log mot min hud.
”Slappna av du”, viskade han och jag märkte att mina händer var fria då jag tog tag i madrassen av effekten av hans ord.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 22 apr 14 - 14:16- Betyg:  | Okej... Jag börjar tycka Cass är för tjurig. Ibland förstår jag inte hur Spike orkar med henne,
Men sen har han ju mer koll och erfarenhet med. Det jag tycker är lite frustrerande är att man får känslan av att Spike vet hur han ska spela Cass,
Men sen gör han aldrig något... Utan låter henne styra och komma undan med massa undanflykter.
Så, låt Spike ta mer utrymme och låt de andra komma in i gamet igen! | | mizzkitty - 21 apr 14 - 21:07- Betyg: | Riktigt bra del, det verkar som att Cass behöver lite
träning på vissa saker men det är bra. Då lär hon sig det
sen. Spike verkar vara en bra lärare för henne.
Han lär det hon behöver veta och kunna och så lite småmys
på det hela. Fortsätt :D. |
|
|
|
