The Forbidden Kiss -54- Tolka Spike? |
Kort del, men kanske en lite efterlängtad del. Jag hittade ett bra sätt att få in Spikes tankar. Så vad tycker ni? Om hans tankar och hans val?
Trevlig läsning! ^^
-
Hur ska jag tolka Spike?
-
Jag var förvirrad och visste inte riktigt hur jag skulle tolka Spike. Hade han alltid brytt sig om min relation till Jetro? Gillade han inte att vi var vänner? Han hade släppt mig och hade nu ryggen till. Stämningen var väldigt tung, inte jobbig på det sättet utan mer lite förvirrat och genant skulle jag tro. Han hade ju erkänt på sitt sätt och det var inte lätt för någon av oss att inse. Jag tittade ner på mina händer. Skulle jag svara? Hur skulle jag svara? Jag svalde tyst och knöt mina händer, oförmögen att ge honom ett svar. Jag hade försökt så länge med att hålla avstånd, att leda Kretsen jag fortafarande lärde mig hantera och så kommer detta.
~Spike~
Jag skakade på huvudet åt ironin och åt mig själv. Jag hade tappat min självbehärskning och sänkt garden. Detta blev resultatet. Såhär skulle det inte bli. Redan från första början, första gången jag träffade henne då hon fortfarande var människa, kom problemet. Inte för att hon var människa, utan för att hon inte brydde sig om att vi levde på blod från människor. Hon glömde till och med bort att vi var vampyrer, vilket gjorde att vi själva gjorde det. Jag glömde mitt blodsår, mina minnen och lyckades glömma det viktigaste. Släpp inte garden, inte ens för en människa. Hon blev nästan dödad, vi blev nästan dödade. Men ändå står jag här och lät munnen gå före tankarna. Hon blev vampyr mot sin vilja, hon går emot alla oskrivna lagar. Hon är bered på att dö hela tiden, hon lever nu och inte då eller sen. Utan nu. Hon lär sig så fort och memorera allt som görs. Det är beundransvärt och jag släppte garden. Jag kände fortfarande hennes kind under mina fingrar och jag ville fortsätta känna hennes kind under mina fingrar. Jag blundade en kort stund innan jag sneglade bak på henne. Hon såg förvånad och lite tagen av det jag hade sagt, hon märkte inte av att jag tittade på henne. Hennes händer var knutna som hon försökte uppfatta innebörden av mina ord. Hon var vacker. Stark psykiskt och i personligheten. Jag kunde göra två saker. Det första var att släppa ämnet, fortsätta med henne träning och göra så hon chansen att bestämma själv över sitt liv. Men jag kunde också, göra det klart för henne vad jag menar, att hon förstår innebörden av mina ord och vara säker på att hon aldrig glömmer det. Sen kunde vi återgå till träningen. Frågan är, skulle hon acceptera faktum eller skulle hon sätta en gräns?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 16 apr 14 - 19:33- Betyg:  | Du är grym på att bytas perspektiv, speciellt när Raija
eller Spike kommer in i berättelsen. Raijas personlighet
måste nog vara det som fångade mig i början av den här
berättelsen. Klockrent helt enkelt. Frågan är hur Spike gör
det :). Fortsätt tack :D. | | Fribergska - 15 apr 14 - 21:35- Betyg: | Gillar när du byter perspektiv ibland o Raija eller Spike gästar scenen.
Speciellt Raija i början. Du satte hennes personlighet där. Nonchalant road.
:) så, hur gör han? ;) |
|
|
|
