Mod - Inledningen |
En början på en novell jag troligtvis kommer jobba på ett tag. Vet dock inte om jag ska fortsätta med den. Lägger upp den här ändå, kommentera jättegärna vad ni tycker, positivt som negativt.
Det var år 12053 skeppen för första gången föll från himlen, som sökande misiler. Målmedvetna. Skräckinjagande. Skyddade av en mur av tunga moln. De reflekterades i pölarna på marken medan stadens invånarna sov i sina sängar. Djupt försjukna i en drömlös sömn. Det var varningssirenerna som väckte dem, som med gälla toner sprängde deras trumhinnor i bitar. Skrek ut att tiden var inne. Tiden de väntat på. Yrvakna sprang de runt i sina hem, oförmögna att trösta de panikslagna barnen. Oförmögna att andas. Hela världen hade planerat och förberett för dagen då Polytianerna skulle slå till, men trots alla övningar de gått igenom, trots alla förberedelser, stod de som handlingsförlamade när dagen väl kom. Helt plötsligt blev de arga och patriotiska männen och kvinnorna rädda, de överrumplades av barnens skrik, sirenernas tjutande och mulltret av bomber utanför husets väggar. De stolta, sträckta ryggarna på alla som väntat på dagen, sjönk ihop. Skräcken slog in, som den skulle gjort på vilken annan varelse som helst. Det var av ren instinkt de flesta av familjerna tog sig ner i de underjordiska tunnlarna. Tunnlarna där råttor och möss slogs som deras mat och fukt letade sig in i deras kroppar. Men det kunde de stå ut med. Det var bättre än vad som fanns ovanför. Under tystnad satt de sedan på de kalla cementgolven och tänkte på deras bröder och systrar som aldrig hann ner. Som tillfångatogs. Som mördades och plågades. Förintades. Det var år 12053 polytianernas skepp, för första gången, föll från himlen. Och det skulle ta flera, flera år innan de slutade.
|
| Kommentarer | | Elwine - 13 apr 14 - 22:56 | | Jättebra skrivet! Verkar väldigt spännande. Jag tycker absolut du ska fortsätta, skulle vara spännande att veta vad som kommer att hända. :) |
|
|
|
