Sista första kyssen - del 10. [sista delen] |
Ester låg ner på marken och kände igen det här. Det var precis samma procedur som sist, förutom att Thilda var med. Thilda! Ester fick någon extra kraft och kastade sig över Thilda som låg bredvid och fick ta emot slag och sparkar hon med.
- LÅT BLI THILDA! Skrek Ester mellan alla slag, sparkar och vad som kändes som slag med en stor gren.
Killarna lyssnade inte. Dom fortsatte. Harry hade tagit fram en kniv ur innerfickan på sin kavaj.
- Nej, nu har du fan gått för långt! Skrek Emanuel.
Harry hörde inget. Han var så inne i att misshandla tjejerna. Han sprang fram och högg först Ester i benet. Sen i armen. Sen i axeln. Då blev Ester medvetslös och Harry sparkade ner henne.
- Du är en äcklig fitta, och jag kommer att pissa på din grav flicka lilla! Sa Harry innan han högg Thilda i magen, ryggen för att avsluta med rakt i bröstet. Det var bara Harry och Erik kvar, dom andra hade stuckit. Harry kollade på Erik som en signal att dom var klara. Dom spottade på både Thilda och Ester innan dom sprang fort mot dom andra.
Ester vaknade upp och såg ett grått tak med vita kala väggar. Hon vände sig om och fick se Thildas pappa.
- Vart är Thilda? Viskade hon.
- Ester, du ska ve..
- Vart är Thilda? Sa hon lite högre.
- Du kan bo hos oss så länge du vill..
- VART ÄR THILDA?! Ester började gråta när hon skrek.
Thildas pappa John blev tyst. Kollade ner på golvet och tog tag i Esters hand.
- Nej. Nej, jag tror dig inte. Nej.
John började gråta och klämde hennes hand hårdare.
- Dom kunde inte göra något, hon var död redan när ambulansen kom fram.
- Nej, detta är bara en mardröm. Nej, jag måste leta efter Thilda, sa Ester och försökte slita ut droppet ur armvecket och försökte ställa sig upp men John tvingade ner henne igen.
- Ester, kolla på mig.
Ester kollade på John. Hon såg hur tårarna hade runnit i hans ansikte. Hon blev helt tyst och stängde av. Vände huvudet mot väggen. Känslan av att aldrig mer se Thilda var sjuk. Det är en känsla ingen människa någonsin ska behöva känna. På grund av vad? Allt detta på grund av att folk inte kunde acceptera kärlek mellan två människor.
- Jag vill hem. Jag vill hem nu, viskade Ester innan hon drog upp täcket.
- Du har rätt svåra skador, jag tror inte du får åka hem ännu.. Sa John.
- Nehe, sa Ester känslokallt.
Ester skulle äntligen få lämna sjukhuset. John hade varit hos Ester varje dag. John var som Esters pappa. Han körde hem henne till Johns hus.
- Vill du vara här eller vill du hem till din pappas hus?
- Jag vill hem. Det här är mitt hem, sa Ester.
John hjälpte Ester ut ur bilen. Ester gick försiktigt upp för trapporna och direkt till Thildas säng. Ester kände doften av Thilda. Den var överallt. I rummet, i sängen, på kudden, på Esters kläder.. Ester la handen under kudden och kände ett papper. Det var från studentmorgonen. Thilda hade skrivit följande:
” Ester. Jag älskar dig, kom ner så fort du vaknat. Jag saknar dig redan. Thilda”. Det var ett hjärta över i-et. Hon tryckte det mot sitt bröst och grät. Hon grät sig själv till sömns den natten. Och dom följande 14 nätterna.
Ester stod vid fönstret och kollade ut. Det regnade. Hon såg ett äppelträd, en kaninbur och en åker. Det var grått ute. Mörkt. Ingen glädje. Precis som Ester kände sig. Tom. Mörk. Olycklig. Ensammast i världen. Där uppe i trädet hängde nyckellåset i ett snöre som Ester och Thilda hade kastat upp. E+T=4EVER var det inristat. Vi skulle ju vara föralltid, tänkte Ester..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aprikos - 10 apr 14 - 17:15- Betyg:  | Gud så underbart skrivet, älskar varje del och budskapet.
keep it up :)
svårt att sitta oberörd efter den sista delen. |
|
|
|
