The Forbidden Kiss -53- Did he just Confess? |
Hon fnittrade lite och försvann ur mitt synfält. Jag gjorde ett modigt försök med att slingra ifrån Spike men han var starkare än vad jag var, precis som alltid. Men jag förvånade mig själv lika mycket som jag förvånade Spike när jag snurrade ur hans grepp och hamnade framför honom.
”Jag tänker inte bli vaktad som en hund och jag tänker inte sova här”, sade jag bestämt. Han lade armarna i kors.
”Och vad ska du göra åt saken?” Jag pekade på honom.
”Jag hatar dominanta jävlar, så passa dig från att bli en!” varnade jag och jag hörde att Raija smög fram till oss och tittade spänt på händelseförändringen. Han suckade tröttsamt.
”Jag tänker inte kontrollera ditt liv, utan jag försöker hjälpa dig vilket du tydligen är starkt emot. Varför?” Jag slog ut med händerna.
”För att det är precis det du gör, försöker kontrollera mitt liv!”
”Den dag du dricker blodet, när du överlever själv och lyckas övermannan mig så låter jag dig gå utan några knep. Blir det bra?” frågade han och drog med sig mig utan omsvep in på Raijas gästrum. Precis som jag minns det. En säng och tre garderober. Ett fönster som såg lite malplacerat ut. Det var det. Jag vände mig om mot dörren som Spike stängde och ställde sig framför. Han pekade på sängen.
”Du borde sova.” Jag pekade på honom.
”Sluta säga vad jag ska göra!” Han suckade och tog tag i min haka.
”Det var ett råd Cassandra. Mycket har hänt idag, nytt intag av blod och du har träning imorgon. Att sova är inte helt fel. Men det var ett råd, du behöver inte gå och lägga dig. Det var bara ett tips”, sade han. Det blev tyst och vi tittade länge på varandra. Han lade sedan huvudet på sned och suckade. Jag ryckte min haka ur hans hand men han tog bara två steg fram vilket fick mig att backa stressat. Jag höll på att snubbla men Spike fångade bara min arm och drog upp mig igen. Problemet nu var att vi stod lite väl nära. Jag kisade misstänksamt på honom. Men han såg ut att ha lite problem med tankeverkstaden.
Han strök två fingrar över min kind och sedan lät dem stanna under min haka. Han granskade hela mitt ansikte innan han log svagt. Jag var minst sagt förvirrad.
”Jag förstår att du och Jetro arbetar bra tillsammans, ni sammarbetar bra det erkänner jag. Men jag hoppas att det bara är vänskapligt och att du stannar hos mig. Även om nu verka trivas bra ihop”, sade han oförstående. ”Kanske har jag varit för försiktig och missat min chans. Om det är så kommer Ritualen göra detta till ett Helvete för oss båda”, fortsatte han och log sorgset. Jag blinkade till i samma stund som han släppte mig.
”Vad snackar du nu om?” frågade jag försiktigt rädd för vad svaret skulle bli. Han tittade upp från golvet och log som om ingeting hade blivit sagt.
”Oroa dig inte”, svarade han och gick förbi mig. ”Jag måste bara varna er att jag inte viker av från mina metoder … även om jag vet vad de innebär”, sade han med ryggen mot mig. Nu pekade jag på honom.
”Jag lär ångra mig, men vad fan pratar du om?”
”Möjligheter.” Jag skakade på huvudet.
”Och jag som trodde att du hade slutat att prata i gåtor”, suckade jag. Han sneglade bak på mig. Jag slog ut med händerna. ”Man kan väl aldrig få bort ovanor”, sade jag smått för mig själv. Jag gick bort till sängen för att faktiskt gå och lägga mig. Spike skulle bara fortsätta att tala i gåtor tills jag ändå skulle sova. Men han överraskade mig med att snurra runt och ställa sig framför mig.
”Är jag verkligen så otydlig?” frågade han bekymrat. Jag slog ut med händerna.
”Dina gåtor är!” Han suckade innan han tog två steg närmare mig. Han drog fjäderlätt sina fingrar mot min hals, upp på kinden och ner på halsen igen.
”Vet du varför man gör Ritualen?” Jag vågade inte skaka på huvudet.
”Nej …”
”Inte bara för att få totalkontroll, för det kan man få ändå. Man får den det extra övertaget av manipulationen, slipper ta den äckliga medicinen och man blir det man är. Men vampyrer kan inte leva på varandras blod, så enkelt är det inte vilket gör träningen så mycket svårare. Men med Ritualen kan du leva på den andres blod, utan några bieffekter. Ritualen kan endast göras mellan två vampyrer.” Jag blinkade till. Det var ny information. ”Det är därför jag hoppas att det bara är vänskapligt mellan dig och Jetro, annars blir det jobbigt för oss båda”, sade han och släppte mig. En ny överraskning och en ny gåta … eller. Kunde det vara så att han konfronterade mig. Han bäddade upp sängen. Erkände han precis att han … att han hade känslor för mig?! Jag blinkade till och stirrade på hans ryggtavla. Vad det därför han tog upp Jetros relation till mig? Han var orolig att jag och Jetro var mer än vänskapliga. Jag tappade hakan. Var Spike avundsjuk?!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 9 apr 14 - 22:19- Betyg:  | ÅH!!!!!
:)
Nu är Cass tillbaka där hon hör hemma, och Spike är precis som Spike ska vara.
Bäst.
Gillar att de håller sig till sina respektive "sätt" att vara. Spike tänker efter och säger lite.. som egentligen kan betyda hur mycket som helst,
och Cass är spontan, aggresiv och tänker så mkt på sina vänner. Fast hon försöker dölja det bakom en tuff mask.
Verkar som det kan ordna upp sig med bloddrickandet... kanske?
Det är ju bra om hon kan "nöja sig" med Spike ;)
Tokgillade förra delen med förresten, men läser de i ett svep så du får kommentaren här :) |
|
|
|
