The Forbidden Kiss -50- Tillbaka Till Verkligheten |
Några oklarheter som önskas blir förklarade? Och det känns som novellen aldrig kommer ta slut xD
Trevlig läsning & Ni är Guldvärd
-
Tillbaka till Verkligheten igen
-
Han såg lite förvirrad ut lite så som jag kände mig. Varför hade jag blivit tyst? Jag borde fortsätta pressa honom med de fakta att jag var orsaken till deras eventuella död, han var ju fan nästan död då jag blev vampyr. Han hade slutat att andas, så varför envisades han med att ... Jag blinkade till och tittade misstänksamt på Spike då han återigen stod framför mig. Fast den här gången så fanns det lite mer luft mellan oss.
”Det som har hänt går inte göra ogjort och innan du börja knuffas igen, tänk såhär. Raija har alltid haft bra inflytande på Kretsen och har ett väldig stort kontaktnät …” Jag skakade på huvudet och skulle just gå förbi honom, men han satte handen på min axel. ”Vänta lite. Hon har alltid haft den risken efter sig så länge jag kan minnas. Jag om någon vet hur du känner när det kommer till skuldkänslor, tro mig jag vet precis hur det är. Men du ser det från fel synvinkel. Vi valde att hjälpa dig, inte du. Vi valde att blanda oss i, inte du. Du valde att hjälpa Raija när hon blev tagen, du valde att fortsätta även när du blev ensam. Du valde att komma i kontakt med Kretsen och sedan lämna oss ifred, då du ansåg att det var ett bättre alternativ. Men vi, vi valde att leta upp dig igen. Inte du.” Han tog sin paus och släppte min axel. ”Jag och Raija vi valde att gå till den där hangern ensamma, inte du. Det var Nyckeln som dök upp och bestämde sig för att göra ett nytt försök. Du valde inte det åt dem. Deras val. Vi alla göra våra olika val, hela tiden. Alla göra Sina val”, avslutade han och sedan blev det tyst. Musiken från festen var fullt igång fortfarande utan vetskapen om problemet jag hade. Jag pekade på honom.
”Hade jag inte från början ställt till det så hade Raija aldrig blivit hotad med livet, ni hade aldrig fått problemet med gruppen Nyckeln och ni hade inte haft problemet i båthangern.”
”Vänta lite, vad sade du att första början var? Vad var det som du gjorde som du anser har satt Raija i skottlinjen?” Jag blev lite ställd men lade armarna i kors.
”Samma stund som jag hängde med er efter jag blev vampyr.” Han skakade på huvudet och log.
”Det var vårt val att ta med dig tillbaka, vi bestämde att hjälpa dig. Du försökte redan då att undvika oss. Men vi valde att inte låta dig gå”, svarade han med. Jag hade inget svar på det, jag kunde inte vända på samtalet så jag suckade irriterat.
”Du struntar ändå i vad jag säger, så vi låtsas att vi är överens om att ni valde att hänga i galge. Till vilken nytta?”
”Måste det finnas en anledning mer än att vi vill hjälpa dig?” Jag skakade på huvudet.
”Nej. Raija vill att du hjälper mig och nu när den förbaskade Ritualen är gjord blir jag inte av med dig, på tal om den”, började jag och rynkade pannan.
”Varför kommer det sig att Raija visste vart jag var men inte du?” Han skulle inte då komma undan så enkelt, ämnet skulle diskuteras vidare så fort jag hade bättre svar. Men hans reaktion var inte väntad då han skrattade roat.
”Jag berättad för Raija var du befann dig, det tog ett tag innan hon trodde på mig.” Jag pekade misstänksamt på honom.
”Du menar att du har vetat från första början att jag befann mig här?” frågade jag ändå lite häpen. Han log.
”Klart jag gjorde. Jag har koll på dig.” Jag lade armarna i kors och skrattade utan humor.
”Jaså? Verkligen?” Han skakade roat på huvudet.
”Varje gång du har lämnat byggnaden har jag följt efter, valde att hålla mig undan ett tag.” Jag rynkade pannan.
”Varför det? Fast det skulle förklara varför du inte var arg”, funderade jag högt. Han rynkade pannan som han försökte uppfatta vad jag sade.
”Jo arg var jag nog i början, enligt Raija då till och med Jetro lämnade mig ifred. Men jag kom på att det var ett så kallat guldläge på ett annat sätt”, svarade han och backade ifrån mig. Han tittade på flaskorna på skrivbordet. ”Jag insåg att jag inte skulle ha alltför bråttom med att ta hem dig.” Ta hem mig? Vad ska det betyda då? Jag bodde varken hos honom eller hos Raija. Men jag fortsatte att förbli tyst med armarna i kors, lite mer spänt kors än tidigare. ”Jag kunde lära mig saker”, fortsatte han och skrattade åt något internt skämt. Jag himlade med ögonen.
”Som vad då?” Han vände sin blick mot mig.
”Hur du lär dig saker. Avslöjande rörelser när du bli utmattad och lite vart dina gränser sitter”, sade han som om han hade memorerat dem, vilket jag var rädd för att han hade också. ”Din reaktionsförmåga, svaga punkter när det kommer till syn och hörsel. Du använder alltför sällan ditt luktsinne. Du gör ibland onödiga lösningar och onödiga misstag”, fortsatte han. Jag höjde handen.
”Okej, okej jag fattar din poäng.”
”Men det som jag lade märkte till först var faktiskt att du har ett speciellt sätt att hitta lösningar på problem, det är som om du vet om dem utan att tänka efter om du förstår vad jag menar?” Jag ryckte på axlarna.
”Kanske …”
”Du är snabbtänkt, lätt förklarat. Och väldigt bra på att planera saker men när det kommer till att hålla sig till den, så blir det lite jobbigare.” Jag himlade långsamt med ögonen. ”Det kan vara positivt, som det brukar vara, men det kan bli till något negativt. För redan då kan man se ditt mönster så som du hitta andras mönster. Som exempel”, började han och släppte flaskorna för att ställa sig framför mig igen. ”När din förplanerade plan inte slår igenom använder du ditt trumfkort tidigt, det vill säga din kontroll av vind manipulationen. De flesta vampyrer kan bara göra simpla saker som förflytta sig någon meter längre fram med hjälp av vinden eller som Lynn hon kan bara använda värmen i händerna av elementet eld”, sade han och slog ut med händerna lätt. ”Du kan göra lite mer avancerade saker som vindkontraktion eller vindbarriär, det är då du skjuter iväg de andra så du blir omringad av en vindspiral. Effektiv men ganska, inte dumt, men inte så bra tillfälle att använda de avancerade egenskaperna så tidigt. I båthangern, vi hade klarat oss med simpla manipulationer men du satte ribban högre än nödvändigt. Visst de fattade poängen och inget mer hände, men ändå.” Jag höjde handen och han tystnade nyfiket.
”Du min vän pratar för mycket, vet du det”, sade jag och suckade lite förvirrat. Han log.
”Men det är sant”, påpekade han.
”Kanske”, svarade jag undvikande.
”Du får väl ställa frågor på vägen ifall det skulle vara oklarheter”, sade han och lade armarna i ett bestämt kors. Så där hade vi den där Spike igen, envis, pokeransikte och helt omöjlig att rubba.
”Vänta, vad menar du?” Jag hade backat om jag inte redan hade stått med ryggen mot dörren. Han pekade mig.
”Tillbaka till allvaret.” Jag kisade misstänksamt.
”Våga jag fråga vad det innebär?” Han log snett.
”Din träning.” Jag gapade faktiskt av förvåning.
”Är du seriös?!” Han nickade väldigt seriöst och kunde nog inte förstå varför jag var så överraskad. ”Kom igen, du kan inte mena …! Jag driver en jävla makt, hänger med ut på kontrakten och så tycker du att jag behöver mer träning. Om jag lyckas med att driva Kretsen då tror jag att jag klarar av bråkstakarna längre fram också”, sade jag lätt kränkande. Han började gå väldigt långsamt närmare mig.
”Ja och nej, skulle jag säga. Du klarar av dem när ni är flera, du har en backup om det skulle skita sig eller så blir det en överraskning. Men själv, jag vet inte riktigt …” Jag pekade på honom.
”Det tar jag som en förolämpning!” Han ryckte på axlarna.
”Tyvärr så kanske det också är sant”, menade han på. Jag lade armarna i kors och han stod så pass nära att jag återigen önskade att jag hade sprungit och gömt mig när han hade haft ryggen till. ”Men mer om det längre fram för det första problemet är det där med blodet”, sade han och nickade bak mot skrivbordet. Jag hade gnisslat tänder om han inte hade hört det men istället log jag fientligt.
”Mitt problem …” Han hötte med fingret.
”Fel, det var ditt problem. Nu blir det också mitt så frågan är”, sade han och tog fram en … burk med blod. Jag pekade på honom.
”Hur kan du alltid ha en glasburk med dig?!” Han skrattade faktiskt.
”De är inte så stora, innehåller knappt en deciliter. Lätta. Inga problem”, sade han och visade fickan på sin munkjacka. Jag satte händerna på höfterna. ”Du vet redan hur detta går till så hur ska det bli?”
”Nej.” Han ryckte på axlarna och ställde den faktisk på skrivbordet. Nu hade vi distans mellan oss.
”Om du lyckas avvärja mig så kan jag nog tänka om angående träning, vad sägs?” Jag rynkade misstänksamt på pannan. Innan jag hann blinka en andra gång hade han redan tagit sats mot mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 4 apr 14 - 21:00- Betyg:  | Dessutom håller jag på Spike. Det ÄR dumt att flagga med sitt "enda ess" i tid och otid.
iaf om man inte har så mkt annat att komma med.. :) | | Fribergska - 4 apr 14 - 20:58- Betyg: | :) Och Spike är alltid så typsik Spike. Du är suverän på personporträtt.
Smart, svår och med humor.
Ql läsning! |
|
|
|
