(m/m, f/m) Med hjärtat i själen kap 17 |
Kapitel 17
Poppy
Ingen annan verkade ens märka hur kvav luften blivit i det lilla rummet med alldeles för många människor. De som var ”lovliga” som Poppy ville kalla dem, trängdes i lokalen tillsammans med dålig musik, sprit och antagligen en och annan drog.
Poppy trängde sig genom människorna för att ta sig ut, vilket visade sig vara svårare än hon trott. Hon snubblade över en kille som stod i en lite grupp tillsammans med ett par andra och sluddrade. Det verkade som att de bråkade, men Poppy kunde inte avgöra vad de handlade om. Hon brydde sig inte heller, hon hade annat för sig. Med något hon trodde var tur, lyckades hon precis undgå en knytnäve.
Utanför stod en grupp och rökte obligatoriskt, antagligen tyckte de att de såg väldigt häftiga ut, det tyckte inte Poppy. Snarare tyckte hon att de luktade äckligt. Hon suckade och såg sig omkring för att se om hon kunde hitta ett bekant ansikte någonstans.
Brandon stod och pratade med Ruby och av någon anledning kände hon sig inte välkommen där. Hon sto och tittade på dem och efter en stund dök Riley upp, som ställde sig med dem.
”Jättegoda bullar” Hörde hon Riley säga, eller snarare mumla mellan tuggorna. Poppy hade också ätit dem och de var skitgoda, så in i helvete goda. Men eftersom hon visste vilka som gjort dem, tänkte hon inte säga det högt.
Var det svartsjuka? Nej det kunde det väl inte vara? Eller kunde det vara det? Hon var mer konfunderad över hur han verkade släppt henne helt och gått vidare till en annan, det kanske var hans stil, som påminde om hennes egen. Var det så hon fick killar att känna sig? Efter en stunds övervägande, ryckte hon obekymrat på axlarna och gick för att utforska lite.
Max befann sig vid en av husknutarna, tafsandes på en mörkhyad, slank kille som Poppy sett dansa tidigare. Han kanske ville göra Oliver svartsjuk, om så var fallet verkade han lyckas. För Oliver stod en bit bort och tittade på dem med avsmak. Om Oliver nu var så angelägen att ha Max för sig själv, fick han väl gå dit och ta för sig, som alla andra gjorde. Eller så gjorde Max som Brandon och Poppy, från den ena till den andra. Det var verkligen en fascinerat besynnerlig värld de levde i, nästan lite tonårsfasoner.
Poppy kände sig ensam och fylledeprimerad, ett fenomen som ofta drabbade henne. Hon funderade på att kidnappa Brandon, men han såg så upptagen ut, alla såg upptagna ut.
När hon funderade på att gå till Oliver för att prata med honom, var han borta. Max stod fortfarande med den där killen, men han hade ögonen där Oliver stått bara sekunder innan.
”Vilken jävla skitfest” Sa hon högt och sparkade ner skon i leran.
”Verkligen” Hon tittade upp när hon hörde en röst, det var Jacob som stod där, vad fan ville han? Hennes logiska del av hjärnan sa tyvärr inte åt henne att be honom dra åt helvete. Den sa något helt annat, Jacob, han kanske kunde hålla henne sällskap ett tag. Hon var ändå full, det tillstånd som var reserverat för att göra misstag, vilket hon mer än gärna gjorde.
Utan att riktigt tänka på konsekvenser och så vidare, tryckte hon upp Jacob mot ett träd och startade en hångelfest, vad spelade det för roll? Den kille hon lämnat i London, befann sig i London, den kille hon bodde med, ignorerade henne. Max, verkade knulla en av dansarna och Oliver tjurade över att Max verkade knulla en av dansarna. Benji var inte där och Ruby verkade ha gått, Riley hade bjudit in sig själv i Brandons lilla grupp och Poppy var ensam kvar.
”Ska vi göra den rolig?” Frågade hon och satte handen mot Jacobs bröstkorg, han log. Jacob var uppenbart påverkad, men han nickade ivrigt och följde villigt efter när Poppy drog iväg honom mot en av toaletterna. Det var tydligt vilket dåligt omdöme Poppy hade när hon var full, men lite roligt kunde väl hon också ha. Även om det var på en offentlig toalett med en idiot som Jacob.
Brandon Frost
Brandon lämnade sin lilla grupp av människor han pratat med och gick mot Oliver. Han funderade på om allt hade spårat ur, Poppy och Jacob, tanken äcklade honom en aning, precis som Max och den där killen han träffat året innan.
Olivers nedslagna blick och de där två killarna som startat knytnäveslagsmål och krossat en ruta. Han hade en känsla av att hans pappa inte skulle vara överlycklig. Som tur var befann sig hans syster på annat håll, så han slapp tänka på det.
”Vilket arsle han är” Brandon som gillade Oliver, han gillade Oliver väldigt mycket och ville att Max också skulle göra det, vilket han visste att Max gjorde, men tydligen var han för dum för att fatta det.
Oliver gick därifrån utan att säga något, med blicken i marken, och den killen som sett fram emot det hela mest av alla. Det här med fester, alkohol och hormoner verkade ta död på det bästa i människor och Max verkade inte fatta vad han skulle missa om han fortsatte sådär. Brandon själv hade ju missat Poppy, en väldigt snygg tjej med låg standard och villig till sex. Men det var hans problem, Max behövde inte missa något bra för det.
Brandon, knackade killen på axeln och sa ett trevligt ”Fuck off” innan han gav Max en allvarlig blick.
”Har du glömt bort Oliver eller?”
Max ryckte på axlarna och tittade på den plats Oliver stått tidigare.
”Vadå?” Fick Max fram och skakade sedan på huvudet istället.
”Jag vet inte vad jag ska göra med Oliver” Max såg dumt på honom.
”Du kan ju börja med att gå efter honom och komma på en bra ursäkt på vägen”
”Okej” Max gick efter med släpiga steg.
Brandon stod kvar en stund innan han gick in till toaletterna och bankade på varenda dörr. Bakom en av dem kunde han höra Poppys stönande som han kände igen mer än väl. Var det verkligen så här personer över tjugo år skulle bete sig? Han visste att Poppy hatade Jacob lika mycket som Oliver gjorde, lika mycket som Max gjorde, lika mycket han själv antagligen skulle gjort om han visste mer om honom. Han kände sig som någon slags relationsmäklare.
”Poppy?” Sa han högt och bankade på dörren igen, eftersom ingen öppnade. Han hörde hur låset klickade och Poppy med halva ansiktet fullt i läppstift stack ut huvudet. Brandon ryckte upp dörren och drog med sig Poppy som protesterade lite halvhjärtat.
”Jag tror du förtjänar lite bättre än så” Brandon ansåg att han precis räddat Poppy från den ångest han brukade känna. För om Poppy vaknade dagen efter och insåg att hon knullat sin bästa kompis ärkefiende på en toalett… Den ärkefiende som dessutom haft sönder Oliver gitarr, skulle hon garanterat känna den ångesten, eller i alla fall ett visst hat mot sig själv.
Brandon ansåg att han var den som var lite bättre, okej att han var en idiot efter han satt på Poppy, men han var bra på sex och hade inte sönder gitarrer. Jacob var säkert värdelös i sängen och han hade säkert liten kuk också.
Oliver Stone
För Olivers del fick firandet av May day bank holiday ett abrupt slut. Det var i den stund han sett Max med en annan kille han kände igen från dansdepartementet. Säkerligen smidig och med varierat rörelsemönster. Oliver kunde inte förstå varför just den grabben var så jävla intressant.
En kyla hade spridit sig magen när han såg dem tillsammans, under Max hatt, i ett hörn.
Det värsta var ändå inte vad de gjorde, utan att Max såg Oliver stå där och titta på dem, och Max hade tittat på honom, men verkade inte ha någon plan på att sluta med det han gjorde. Det var nog just i det ögonblicken Oliver insåg vad han egentligen kände för Max. Då menade han inte att han ville ta med Max till ett hörn och göra det Max och danskillen gjorde just då. Om det hände, skulle det bara vara en bonus. Han gillade att bara sitta och titta på Max. Känna lite på honom ibland, få honom att le sådär fånigt som bara Max kunde. Säga konstiga musiktermer som Max låtsades förstå, fast det var så tydligt att han inte gjorde det. Oliver ville sitta med ett par hörlurar över öronen och lyssna på Max spellistor in i oändligheten och kanske, men bara kanske, få smaka lite. Han förstod inte hur de hade hamnat där de befann sig nu. Det enda Oliver visste, var att han ville därifrån och han ville därifrån fort.
Ändå tog det ren viljestyrka att slita bort blicken från de där nyfikna händerna och gå därifrån. Han och Max som hade kommit så bra överens, var Max verkligen så ointresserad av honom? En vag känsla av att det inte var så dök upp inom Oliver. Max var intresserad, av något, specifikt vad visste han inte, men något.
Bredvid sig kunde han höra Brandon säga något, men han lyssnade inte. Det var säkert något som ursäktade Max och gav honom fripass till det han höll på med. Självklart skulle Oliver aldrig hindra Max att göra vad han ville med vem han ville, men det betydde inte att han ville se det. Så han gick, eller snarare förde sig i sidled som en desorienterad krabba.
Varför hade Max stirrat på honom sådär? Hade han också visat ett bristande intresse? Det hade han väl inte? Oliver slog sig själv i huvudet en gång för att få stopp på alla frågor han ändå inte skulle kunna svara på. Det kanske var tur att de skulle åka därifrån snart, och han som precis börjat trivas på det där stället.
För första gången sedan Lady Les Paul gått sönder, kände Oliver att det brände lite under ögonlocken, brände mer än han vad stolt över att erkänna. För hans del var det okej att gråta ibland, en mänsklig nödvändighet och han hade inget emot det. Det var mest själva situationen över Max och dansaren han inte var så nöjd att gråta över. Så mycket som han visste fanns det fler killar där ute som säkerligen ville ha honom. Men antagligen hade ingen av dem förstora glasögon som gled ner på näsan och en kritstreckad hatt som antagligen skulle se jättefjantig ut på någon annan.
Oliver tog sig till stugan, där han och Max förövrigt bott, i ett par dagar. De hade haft kul där inne, de hade haft roligt utanför de där väggarna också för den delen. Men ingen förvarnade Oliver att Max skulle vara så svårflörtad och helt plötsligt fans det en dansare som blockerade vägen och han verkade minsann inte behövt anstränga sig det minsta.
Det var svårt att avgöra hur länga han suttit där på golvet, med ryggen mot soffan och druckit ur samma flaska som han gått runt med i säkert en timme, kanske mer. Så trycktes handtaget ner, det kanske var Max som kommit för att avsluta det han påbörjat med dansaren. Oliver förberedde sig på att gå.
Det var Max, men han var ensam.
”Jag tänker inte förlåta dig” Sa Oliver högt och sträckte benen framför sig så långt han kunde.
”För vadå?” Max satte sig bredvid honom och tog flaskan ur Oliver hand, drack en klunk och gav tillbaka den.
”För den där killen”
”Är du svartsjuk”
”Mmmm… vart är han? Ska ni inte knulla?”
”Nej”
”Varför?”
”Jag knullar inte full”
Oliver hade väntat sig ett svar som mer liknade något om hur han hellre ville ha Oliver. Att Max gjort så för att avsiktligt göra honom svartsjuk, istället fick han ett av de vanliga, ärliga svaren Max alltid bjöd på. Så om Max varit nykter, hade han knullat killen då? Oliver vågade inte fråga.
”Aldrig?” Sa han istället.
”Nej”
Oliver tystnade, han visste inte vad han skulle svara på det, det fanns inte så mycket att säga.
”Varför svartsjuk?” Max röst var mjuk, och den lät inte otrevligt, vilket var förvånansvärt när det kom till Max, som hade en tendens att låta smått otrevlig i allt han sa.
Oliver svarade inte, han visste inte vad han skulle säga, eller, han skulle kunna säga mycket, men han visste inte riktig hur han skulle lägga upp det på ett bra sätt. Han kände inte för att utföra en poetisk utläggning om hur han ansåg att det enda stället Max läppar skulle infinna sig på var hans och hur Max händer kunde hålla sig i Olivers bakfickor och ingen annans.
Tillslut sträckte sig Oliver efter gitarren, han var bra på att uttrycka sig genom musik. När han gjorde det verbalt, blev det mest en massa smörja om regnbågar och underbara fluffiga saker i rött och rosa.
I was on the living room floor
And you came marching through my front door
Hoping you”d stay long enough to catch your name
Never really did talk to much
But trough the cigarettes, the drinks and the shots
I think i caught you smiling at me
Och Max lyssnade, Max lyssnade alltid när Oliver spelade eller sjöng, han satt som paralyserad och stirrade på honom. Om det var ett sätt att nå fram till Max så var det musik och det var ingenting som Max dolde heller. Tvärtom verkade han gilla det. Gilla det så mycket att han log ett av de sällsynta och underbara leenden som bara Max kunde. Så kände Oliver ett huvud mot axeln och hur Max hand hamnade på hans lår, mellan gitarren och Olivers mage.
So i want you to stick around
Cause i”m feeling kind of high right now
And i don”t wanna be alone when i hit the ground
Yeah i want you to just be around
Cause ”’m a friend of feeling good right now
Oh i hope you don”t let me down
Max satt så nära att hans kroppsvärme, blandat med Olivers nervositet, fick Olivers kropp att i stort sett koka. Det var ju sådär han hade velat ha det från början. Meddelandet verkade nå fram till Max, i alla fall delar av det, och även om Oliver var ganska dålig på att uttrycka vad han kände för någon, tyckte han att han gjorde ett väldigt bra jobb med tanke på omständigheterna.
Max Lowsley
Så, det var inte Max bästa beslut att impulsivt köra ner tungan i halsen på dansaren, som för övrigt hette Keyon. De hade träffats där förra året och det hade slutat på samma sätt som det gjort nu, eller de hade gått lite längre. Anledningen till att Max valt just honom var för att Keyon var afroamerikan och Max ville känna sig mångkulturell, eller se hur många länder han kunde befinna sig i, utan att åka dit. Vilket egentligen gjorde att det lät mer rasistiskt än mångkulturellt, för utöver det hade han inget intresse av Keyon.
Now you”re here most every night
And i guess that”s just fine
But don”t you feel like there”s something missing here
You say no you swear to god
That you finally found the one
You measure my arm and whisper ”do you catch my drift?”
Det gick aldrig att beskriva hur det kändes när Oliver spelade för honom och nu var han säker på att Oliver spelade för honom. Det var mysigt, samtidigt som det var underbart, svårt att förklara och extremt sexigt. Som om varje ord präntades in i skallen.
Max hade lämnat May day bank holiday-firandet kort efter Oliver, och han var nu medveten om att han skulle missa mer än halva festen. Fast sitta där med Oliver fick honom att frivilligt missa hela livet. Han kunde sitta där tills han blev äldre än solen, skrumpnade ihop som en tant med läderansikte och så småningom tynade bort. Det var värt det.
So i want you to stick around
Cause i”m feeling kind of high right now
And i don”t wanna be alone when i hit the ground
Yeah i want you to just be around
Cause i”m a friend of feeling good right now
Oh i hope you don”t let me down
But you go and leave, you gotta go and disappear
Oh you just disappear
I want you to stick around
Cause i”m feeling hight right now
And i don”t want to be alone when i hit the ground
Yeah i want you to just be around
Cause i”m a friend of feeling good right now
Oh i hope you don”t let me down.
Men låten tog slut och Max reste sig upp, gick in på toan och borstade tänderna. Han hade inga planer på att gå tillbaka till festen som Brandons pappa inte uppskattade, inte när han kunde stanna där.
Oliver dök upp i dörren och följde Max exempel.
På vägen till sängen kastade Max av sig kläderna och kröp ner under täcket. Han låg där en stund och tittade upp i taket. Funderade på vad han skulle göra med Oliver egentligen. Men när Oliver väl visade sig satte han sig upp och drog bort täcket. Han klappade lite på det lilla utrymmet bredvid sig och tittade på Oliver, log lite finurligt, han antog att han var förlåten.
”Men kom ihåg att jag inte knullar när jag är full”
Låt
Friend of feeling good-Olin and the moon
|
| Kommentarer | | beatriceni - 3 apr 14 - 00:46 | Ahh the tension, the spänning </3
Bra som alltid! |
|
|
|
