The forbidden Kiss -48- återvändsgränd ... isch |
Väldigt lång del, men jag tror inte det kommer störa så mycket ;P
- 48 - En återvändsgränd ... isch?
Alla tog avstånd från den stora gruppen jägare. De stod beväpnade. Raija backade förskräckt och Spike förberedde sig för kontakt. Men jag gick bara förbi dem och pekade på Lynn som hukade sig sedan ner till barnen. Tre pistolpipor riktades mot mig, två knivar höjdes och fem skramlade med sina kedjor. Jag log och visade med handen in. Övermannen nickade kort och äcklat men sänkte sina vapen för att le mot barnen. Alla barnen sprang mot dem, utan Zoey. Hon ställde sig hos mig och ryckte lite i min tröja.
”Cazi?” Jag vände mig och hukade mig ner.
”Följ med dessa män, de för er säkert ut ur detta område. Okej?” Hon nickade osäkert men en av alla jägare gick igenom gruppen då jag närmade mig dem med Zoey bakom mig. Övermannen höjde sitt vapen men jägaren släppte sina, sjönk ner på marken och kramade om sitt barn.
”Återigen är jag tacksam”, sade han. ”Jag står i tjänst till dig.” Jag skakade på huvudet.
”Tror inte dina vänner skulle gilla det. Ta upp dina vapen och ta hem barnen i säkerhet.” Han nickade, tog med sig sin dotter och gick till resten av sällskapet. Övermannen närmade sig min grupp och drog fram en kniv så han var dubbelbeväpnad.
”Era äckliga varelser! Rör ni någonsin …” Jag ställde mig bakom honom i samma stund som han tänkte gå ifrån dem. Jag såg mina vänner, hörde jägarna bakom min rygg och hade deras överman framför mig.
”En sak ska du ha väldigt klart för dig jägare. Jag skiter i de övriga grupperna, Nyckeln eller vilken ni nu känner till. Men hör jag något om att ni letar efter vampyrer i mitt område eller ur min Krets så kan jag lova dig att jag leta reda på hela Huvudgruppen och eliminerar er alla på fläcken!” hotade jag och han svalde.
”Du lär knappas hitta oss.”
”Jag vet hur man jagar och jag lägger ditt spår på minnet, så tänk dig för vart ni befinner er”, varnade jag honom. Jag ställde mig rak och passerade honom. Klappade honom en gång på huvudet och vände ryggen till mina vänner, såg hur Jägarna lämnade oss ensamma. Lorentz wohoade och skrattade sedan.
”Du har attityd, den saken är säker”, sade han och skakade på huvudet. Jag suckade trött men skrattade jag också.
”Bara det sista kvar, städningen.” Jag följde med Lynn och Lorentz, skapade avstånd mellan mig och mina vänner. De hjälpte till, fast vid buren och när han tappade sitt fokus på mig stack jag ut ur hangern. Jag hörde att han skrattade, svagt road faktiskt.
”Smart.” Jag log och fortsatte längre bort från dem.
Jag lade mig på sängen inne i rummet och hörde musiken från festen två dörrar ifrån mig. Jag blundade och kände den febriga värken i kroppen. All energi hade gått åt manipulationen av vinden. Barnen var i säkerhet, Jägarna hade ögonen på oss och vi hade ögonen på dem. Jag hade fortfarande inte löst problemet med mina vänner ännu. För att hålla tankarna på nuet gick jag igen en massa namn. Vi hade Lorentz, han var som min rådgivare. Lyndia även kallad Lynn var den förra makthavaren av Kretsen. Hon var både vakt men också den som visste hur det mesta sköttes så hon hade en del förmåner kvar, skulle man kunna säga. Jag hade gett henne en grupp som hon skulle sköta. Vakterna här på festen men också en grupp på fem som hon skapa ett eget rykte. Men hon sade att hon alltid skulle hjälpa mig. Men jag menade på att hon också kunde ha sitt eget rykte och ta fördelen av att vara en del av Kretsen. Sedan hade vi mina vänner. Raija även kallad Rai som jag hade gått i skola med men som visade sig vara en vampyr som jag hade skapat mycket problem för. Hennes bror Kyle som ingen visste vad han sysslade med. Han var bara där men man visste inte så mycket om honom. Sedan hade vi Daniel eller så många känner honom som Spike. Han var Skyddare åt Raija och hennes bror. Men jag hade fått reda på att det var för att han kände sig skuldmedveten och ville gott göra det. Det var där hela ryktet startade med Raija Okada. Skyddaren som ingen gav sig på då han var väldigt svår att besegra och i sammabete med Raija var de en grupp som man tog kontakt med. Raija, hennes Skyddare Spike och deras kontaktnät. Den oturen som jag hade var att deras kontakt var Kretsen bland annat. Jag som nu undvek dem. Jag suckade och rullade runt så jag hade ansiktet mot väggen. Lättare sagt än gjort.
Jag var halvt sovandes när jag uppfattade en störning. Först trodde jag att det var min andning som hade förändrats men när den trötta suckgäspningen kom ryckte jag till och skrek. Snurrade runt och fick se en bekväm Spike ligga på rygg med händerna under huvudet. Han log plötsligt även om han fortfarande blundade.
”Det är ganska smart ändå. Att vara där folk tror att man borde vara, men inser att det är just där folk inte tittar. För att sedan befinna sig där.” Jag kliade mig på kinden, vara där man inte borde för att sedan vara där och … eh vad? Jag satte mig upp då Lynn dök in.
”Jag sade att du inte fick gå in hit!” Sedan fick hon syn på mig. ”Förlåt han lurade vakten med en människa som sökte dig, för att sedan bara kunna gå raka vägen hit. Kräk!” sade hon och pekade på honom. Han viftade lite med fötterna och skrattade.
”Modigt.”
”Ut Nu!” Han skrattade och öppnade ögonen.
”Dörren är bakom dig så det är fritt att använda den.” Jag skakade på huvudet.
”Båda två. Håll käft!” Lynn ryckte till och Spike rynkade pannan för att sedan sätta sig upp. Jag reste mig så jag kunde hoppa ner från sängen. Lynn pekade på Spike.
”Han kommer inte gå även om jag så mordhotade honom”, muttrade jag och visade med handen att hon kunde lämna rummet. Han skrattade då dörren stängdes efter henne. Jag lade armarna i kors och väntade.
”Mordhotade? Var inte det att ta i lite”, påpekade han.
”När det kommer till killar, nej.”
”Aj”, sade han och satte sig på kanten. Han var inte sig själv riktigt, han skrattade för ofta, han log hela tiden och han verkade road. Fel bild helt klart. Men jag kunde inte hitta vad felet var. Så jag fick vänta och hoppas på en tydlig hint. Men jag behövde inte vänta allt för länge utan han blev plötsligt väldigt seriös. ”Varför stack du den här gången?” frågade han och satte armarna i kors. Jag suckade.
”Vad tror du?” kontrade jag irriterat. Han skrattade utan humor.
”Du vet vad Ritualen innebär, så varför stack du?”
”Nej, jag vet inte vad den jävla Ritualen innebär!” Han rynkade pannan och ställde sig upp.
”Jag har sagt det hur många gånger som helst. Du blir som en lärling och jag är som en mentor. Den går inte göra ogjord.”
”Fel, enligt flera andra är den där ritualen något som man undviker just för att den tar bort möjligheten att använda den där medicinen för att dölja vampyrdragen. Att verkligen bli vampyr och kunna göra dessa hokus pokus sakerna”, sade jag. Han slog ut med händerna.
”Delvis ja, men du är fortfarande bunden till mig.”
”Tror du kanske.” Han skakade på huvudet.
”Du kan ju alltid försöka motbevisa mig”, svarade han. Det var jag inte bered på. Jag satte handen över ansiktet.
”Vad du ska vara jobbig”, klagade jag.
”Inte jobbigare än vad du gör det till.”
”Men lägg av nu!” fräste jag. Jag vände ryggen till och suckade lugnande. Han satte sina händer plötsligt om min midja.
”Det är lite svårt att vara i närheten om du hela tiden gömmer dig, så du kan inte klaga längre på att jag lämnat dig”, sade han lågt. Jag spärrade upp ögonen. Självklart skulle han ta upp det igen.
”Det har jag inte gjort!” försvarade jag mig.
”Inte ännu nej.” Jag sneglade varnande bak mot honom men han skrattade bara. ”Andas.” Han närmade sig min hals och jag svalde lågt. Hans arm hamnade runt min mage men han stelnade till.
”Vad är det som luktar?” sade han och letade efter något tydligen. Jag ryckte på axlarna.
”Släpp så kan jag hjälpa dig”, sade jag. Han skrattade lågt.
”Bra försök.” Jag muttrade till svars. Men plötsligt så luktade han på min hals.
”Men vad sysslar du med!” utbrast jag.
”Du luktar märkligt.”
”Ursäkta mig?” frågade jag häpet. Han log det kände jag.
”Inte så. Utan något som inte stämmer, väldigt svagt. Lite som varm plast och det kommer från dig. Det påminner om …” Hans blick letade efter något och han släppte mig till min förvåning. Han hade rynkad panna och fortsatte att leta efter sin varma plast doft.
”Jag känner inget”, sade jag och satte mig på sängen. Han var tyst ganska länge innan han suckade uppgivet.
”Jag kan tänka mig det när det är du som är källan”, sade han. Jag vände blicken stött mot honom.
”Vad snackar du om?”
”Du kan börja med att förklara varför i hela fridens namn du dricker blodvatten?” sade han och höll fram två tomma plastflaskor.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 4 apr 14 - 00:02- Betyg:  | Gillar skarpt när en del utav delarna är långa och man får
läsa lite längre. Den där Spike verkar dyka upp när som
helst. Utan någon förvarning så har han helt plötsligt där.
Fortsätt skriva som du gör :). | | Fribergska - 1 apr 14 - 22:56- Betyg: | Bra del. Gillar när de är långa ;)
Kul hur Spika bara dyker upp som gubben ur lådan och sen är så lugn :) |
|
|
|
