blödande stycken |
Jag sparkar sönder mitt hjärtas alla skålar av kristall,
Jag sliter stycken utav allt.
Jag välter all möblering och sliter ur min soffas stoff,
Jag fräter, eldar och bänder loss, allt som skiner hopp.
Jag spikar igen alla fönster och slår ihjäl varenda blomma.
Jag har plockat rent varje klocka, urtavlorna står tomma,
för att kanske sluta hoppas,
på att kanske du ska komma.
Tillbaka.
Jag har kastat dina badbomber så hårt i väggen att doften smärtar,
Jag har tömt hela vårat hus på min hjärtegränd, iallafall nästan.
Mina nattliga tankepromenader leder mig ofta förbi den adressen,
Stjärnglans i trasiga fönster, som gör mig så fruktansvärt djävla ledsen.
Jag vill kräkas på alla små detaljer du pyntat min stolthet med,
Jag vill karva bort alla skimmrande tillfällen då du lovat och smekt.
Jag vill inte kunna blunda och se dig le.
Du sänkte ditt finger i mitt bröst likt en medicinskt välmenande nål,
Du viskade så vackert hur allt var förevigt, allt skulle fungera, allt skulle gå.
Jag öppnade alla mina porer för dig och du dränkte mig i gift.
Du vågade se mig i ögonen och le innan du gick.
Jag är som kluven på mitten och ihopskrapad i en hög av blottade nerver,
Jag ilar i vinden, gråter av att andas, fryser och går sönder utav allt jag känner.
Du skrattade och log,
medans allt jag levt för förblödde och dog.
Du spottade och sa att all varit en dröm,
Ett sätt att spara pengar på och att alla löften varit lögn.
D
u sa att du hatade mig.
Du strimlade mig, eldade mig och kastade mig i vinden.
|
|
|
|
