Att få explodera |
Tankarna återkommer allt mer.
Jag blir mer och mer nedstämd,
mer och mer ledsen.
Jag känner mig som en tidsinställd bomb,
nära att sprängas.
Som en vulkan,
redo att explodera.
Alla känslorna skapar ett tryck.
Ett tryck jag inte kan inte kan lätta på.
Ingen lyssnar.
Jag sluter mig därför istället.
Jag bygger upp en skyddsmur.
Ett falskt leende och ett falskt välmående,
ett perfekt yttre.
Men på insidan bryts jag ner.
Detta gör mig än mer ledsen.
En ond spiral har startats.
Allt för jag inte kan lätta på trycket.
Spiralen gräver sig allt djupare och djupare.
Nu finns där bara en utväg,
att explodera.
Att få prata, att få berätta.
Att du lyssnar.
Att du finns där och stöttar mig.
Att du fångar upp mig när jag faller.
Att låta din rädsla för min ledsamhet försvinna,
vara stark för min skull.
Att helt enkelt lyssna,
att finnas där för mig.
Jag behöver dig!
För jag litar på dig.
|
|
|
|
