Älska mig levande |
Kärleken, så längtande, ivrigt saknande och statisk.
Enbart åtråvärd och ovärderlig, när som den är gratis.
Länge ligger önskan i lä och samlar damm på mitt hjärtas vind,
tills den dag jag ska värna, vurma och Älska din hand i min.
Dansa ömt till glömda spår ur min själs innersta vinyl,
fumla fram men hålla om, för att låta alla tvivel fly.
Likt en klenod så högt i rang utav affektion,
att den hanteras med livsavgörande precision.
Sådan är kärleken mitt i sin akt på scenen,
balanserande ut ur ljuset, blundar och bara lever.
Slår piruetter sakta ut emot scenkanten, publiken andas,
likt då stormen stannar av, är du dungen, där vart diset landar.
Flyter sakta ut och vidrör topparna utav dina strån,
omfamnar dovt den gröna natur som är du, så frisk och rå.
De klara, böljande daggdropparnas glitter i dina löv,
väcker liv; en älvornas hymn eller en änglarnas bön.
Något magiskt ligger i diset, sakta lättar markens moln,
inget är förtappat, världens rötter när sig så;
utgjuta fukt ur luften och göra ett, av två.
Älska mig då.
Spring med barfota fötter på mina meter utav blommande bry,
mina ängar utav daggdränkt kärlek, vaknar om du låter den dagen gry.
Jag ska vara så tjock av underbar natur och liv, jag kan,
att du kan njuta utav vart steg, språng och utav varje fall.
Jag ska fånga dig med min mjuka matta närd av min innersta klenod,
jag ska värna dina känsligaste delar, med mina heligaste ord.
Jag ska hålla för ditt lugn, din sorg och din vildaste fantasi,
spring mig platt, jag formar om, bara du lovar att du är vi.
Svalkande sommargräs och färgsprakande näktars blomma,
lägg dig på min öppna äng, dröm dig bort och somna.
|
|
|
|
