Kalles verklighet [ Del: 4 ] |
Dörren slogs igen med en smäll, efter att pappan gått ut ur rummet. Kalle satte sig upp på sängen för att hämta andan, och bara få vara ifred ett tag. Efter ungefär en halvtimme gick han upp på sitt rum, det låg på övervåningen. Kalle älskade sitt rum, detta var hans, här fick ingen annan komma in. Hans säng var ganska stor, och täcktes av ett stort, tjockt blått täcke. På snedväggen, som var över sängen, var en stor plansch av Good Charlotte uppsatt. De var en av Kalles största idoler, han hade alla deras album, och kunde i princip alla låtarna utantill. Längs andra väggen stod det ett skrivbord, och där låg det lite skolgrejer, och en massa annat småplock. På skrivbordet stod det dessutom en bärbar dator, och där brukade han sitta och chatta om kvällarna.
Han la sig ner på sängen, och tog fram Mp3:n och blundade och lät sig svepas iväg av musikens ljuva toner.
Där låg han säkert i en timme, och diggade med i musiken. Klockan var över tolv innan han stängde av Mp3:n, och gick ner för att se om han hittade något att äta, han hade ju inte hunnit äta något innan, och nu kände han hur magen kurrade.
Hans pappa och mamma hade redan gått och lagt sig. Eftersom de gick upp redan vid klockan sex om morgnarna, gick de och la sig redan vid klockan tio om kvällarna. I kväll hade de dock lagt sig senare, eftersom de suttit uppe och väntat på Kalle.
Det var helt mörkt på nedervåningen, så Kalle fick treva sig fram innan han hittade fram till kylskåpet. Han tog och bredde sig några mackor, och la dem på en tallrik, som han sen tog med sig upp på rummet.
Medan han satt och åt, så tänkte han på hur det skulle bli på måndag. Då skulle han ju börja i den nya skolan. Han var faktiskt lite nervös, ovanligt för honom. Men nu hade han ju inte Erik, Oskar, Joel och Viktor som backade upp honom. Han hade hängt ihop med dem sedan dagis, och de hade alltid funnits där ifall han behövde dem. Egentligen så betraktade han väl inte dem som riktiga vänner, såna som ställde upp för varandra vad som än hände. Nej, de fanns där i bakgrunden, hängde med honom bara för att på egen hand var de osynliga. Kalle fick dem att synas, genom att alltid bråka.
Efter en stund kände han tröttheten komma över honom, klockan var redan vid halv ett nu, och det var nog dags att gå och lägga sig.
Det hade varit en omtumlande dag, mycket skulle komma att förändras.
Men det visste inte Kalle, då han la sig ner och drog täcket över sig, och somnade, helt utmattad.
Fortsättning Följer :)
Ursäkta ifall det har dröjt lite med denna delen, har inte riktigt haft tid eftyersom det är sommarlov :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Ledsen91 - 22 okt 06 - 01:47 | | så j***a bra! (ursäkta språket..) | fille - 18 jul 06 - 22:52- Betyg:  | | Du skriver minsann inte dåligt du heller!! | | spite_fire - 7 jul 06 - 05:01- Betyg: | | skit bra! :) |
|
|
|
