På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Tonårsliv Del 7.

-Jonna, Jonna förihellvete, vakna. skrek jag.
Jag tog upp mobilen och ringde ambulansen.
Medans jag väntade försökte jag få liv i Jonna.
Hon bara låg där. Jag grät så mkt.
-Förlåt mig, förlåt. hur kunde jag vara så dum? sa jag högt.
Nu kom ambulansen. Jag fick åka med.
Hoppas att dom inte märker haschen. hoppas hoppas hoppas tänkte jag.
-Vad gjorde ni igår? frågade en av ambulanskvinnorna.
-Vi, vi ehh. stammade jag.
-Ni var på fest och söp er så fulla,sen somnade hon här log en av kvinnorna.
-Om du måste säga till våra föräldrar så nej, men annars ja. sa jag nervöst.
-Lilla gumman, vi kan inte va tyst om det här. sa hon.
-Då var vi hos Sara sa jag glatt.
Dom skrattade.
-Kommer Jonna klara sig? frågade jag.
-Jadå, hon ska bara få sova lite.
-Huh, skönt. sa jag och pustade ut.
-Vad ska vi säga till dina föräldrar?. sa kvinnan igen.
-ehh, inget? frågade jag konstigt.
-Vi måste sa dom i munnen på varandra.
-FATTAR NI INGENTING? skrek jag. Mamma kommer slå ihjäl mig
och jag kommer aldrig mer få gå ut, jag kommer aldrig få va me Jonna igen
och pappa kommer sitta och vilja ha "pappa-dotterprat"
JAG ORKAR INTE!
Ambulanskvinnorna tittade lite på varandra och kom överrens om att inget säga.
-Tacktacktacktacktack sa jag och kramade båda två.
Nu vaknade Jonna också.
-Gomorgon sömntuta sa jag och log.
-Vart är jag?
-Ambulansen, jaghittade dig i en buske sa jag.
Nu var vi framme.
-Jag klarar mig nu sa Jonna till en av kvinnorna.
-Vill du inte vila ett tag`? svara hon.
-Nej, jag bor bara några meter härifrån, jag klarar mig, tack för skjutsen.
-Okej sa dom.
-Hur fan kunde du låta mig gå? skrek Jonna då vi var ute ur ambulansen.
-Förlåt. sa jag tyst.
-Dra åt hellvete jävla hora skrek hon och sprang iväg.
Jag började gråta. En av kvinnorna kom fram till mig.
-Vad hände egentligen igår? frågade hon.
-Jag kan inte berätta grät jag.
-Jo, de kan du.
-Nej,du jobbar för polisen, eller. ja, de går inte.
Jag måste hem nu. snälla, låt mig gå. sa jag.
-Vill du ha pengar till bussen? frågade hon.
-Ja tack sa jag och log.
Hon gav mig en hundring och jag sprang iväg.

Jag visste själv att jag inte tänkte använda pengarna till bussen.
Jag gick till vasaplan och letade upp mannen med haschen.
Jag hittade honom nästan direkt, han var hög.
-Du igen, sa han när jag kom.
-Hur mkt får jag för en hundring sa jag.
-Äsch, du får en gratis. här sa han och gav mig en.
Jag tog den och sprang iväg. Där jag visste att jag var ensam.
-Det här är sista gången sa jag tyst för mig själv.
jag tände den och efter bara första blosset kände jag hur lycklig jag blev.
Jag började gråta, men jag rökte ändå.
Jag la mig ner i gräset, kände hur tröttheten kom.
Jag fick inte somna, jag ville inte till sjukhuset.
jag ställde mig upp och började gå mot Maria.

Jag knackade på dörren och Maria öppnade.
-Emma, kom in, hittade du Jonna.
-Hon bad mig dra åt hellvete. sa jag och satte mig på golvet.
Hon luktade på mig.
-Emma för hellvete, du skulle ju inte.
-Det var sista gången.
-Ja de hoppas jag då verkligen.
-Vart är Jonna nu då? sa hon efter en lång tystnad.
-Inte vet jag. hon kallade mig hora.
-Hon är väll arg, arg på MIG för att jag drog hit dig. sa maria.
-Jag måste hem nu. Dom blir galna annars. sa jag och log.
-Jag finns här för dig, kom ihåg de.
Jag gav hon en kram och gick hem.

När jag kom hem stog dom och skrek igen.

Orkar inte skriva nå mer nu, så fortsättning följer. blää!

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

BlodRosen - 29 feb 08 - 22:45

Hmm...går lite fort...men ändå...lite bra!:]

love_you_too - 26 jan 07 - 02:58- Betyg: