The White Lady - Del 1 - En Bekymrad Rynka |
Springer längs en gata, sirener ekar genom tystnaden. En katt skriker och hoppar undan precis innan jag skulle ha trampat på den. Jag svänger in i en smal gränd och fortsätter springa. Hör skrik bakom mig men stannar inte. Plötsligt exploderar luften av färger och röster. La Plaza är täckt av festklädda människor, det är någon slags karneval. Jag tränger mig igenom alltihopa, välter en vagn. Känner någonting hugga tag om foten. Sparkar till och hör en hund gnälla. Men det är för sent, utan att ens se mig om känner jag kulan komma. Den myllrande folkmassan överöstar både smällen från pistolen och mitt skrik när jag faller och tar mig om benet. Allt blir svart.
Allt är vitt, taket, väggarna och kläderna jag har på mig. En dörr smäller igen och en man med död blick kommer in, han säger inget. Jag försöker röra mig, men är för svag. Han bänder upp min mun och trycker ner två piller, sen håller han för min näsa ovch tvingar igen käften. Jag är tvungen att svälja. Han smäller igen dörren efter sig. Knappt har han gjort det förren min kropp imploderar av smärta, slänger mig vilt omkring men kommer ingen vart. Fastbunden med rep av tvinnat järn. Brinner hetare än helvetet, känner inget annat än smärta, sen kyla, feberfrossa. Jag har haft feber en gång, influensa också. Men det här är värre, varje cell i min kropp skriker efter henne. Min dam! Lämna mig inte här. Vad är det dom har gett mig, sockerpiller, heroin? Jag måste ha. Febern och smärtorna blir för mycket och jag svimmar igen.
Vaknar av att dörren öppnas, den här gången är det en kvinna. I hennes ögon ser jag medlidande, men samtidigt förakt. Hon gör samma sak som mannen, ger mig ett piller och tvingar mig att svälja. Innan smärtan bryter ut ser jag flera märken på vänsterarmen. Dom har gett mig heroin tänker jag och jublar av glädje, jag slipper febern. Slipper helvetet! Sen känner jag det, den pulserande smärtan genom mina muskler, strupen som torkar och drar ihop sig. Magen rycker i kramp och jag spyr. Sen svimmar jag igen.
Spyan är borta, dom har gjort ren mig. Det luktar gott tänker jag. Det luktar som det gjorde hemma. Hemma, jag minns det som en dröm, som en annan tid. Dörren öppnas försiktigt av en ung man, han har en pda i ena handen och ser forskande på mig.
- Jag kommer ställa frågor till dig, frågor om den behandling du har genomgått. Vi börjar med nåt enkelt, vad var du beroende av?
- Varför ska jag berätta det för dig?
- För att du kan slippa rättegång och bli släppt på fri fot om du samarbetar.
- Det tror vi på va. A men visst, jag ska göra er glada, jag ska samarbeta. Men först ska du svara på varför.
- Varför vad då?
- Varför just jag ska slippa rättegång bara för att jag samarbetar. Varför ni tror att jag inte kommer fortsätta med heroinet så fort jag kommer ut.
- Du blev fångad vid rätt tillfälle, och dina föräldrar gick med på att vi testade dig, och släppte dig fri efteråt.
- Ha, för mina föräldrar skulle jag lika gärna kunna vara död. Min glamorösa morsa skickar pengar ibland, men min kallsinnade farsa skulle strypa mig om han fick reda på det.
- Det är kanske därför dom gick med på avtalet. Dom kanske faktiskt älskar dig, och vill ha tillbaka sin son, utan heroin i blodet.
- Skippa sagorna och ställ dina frågor, vi vet båda hur det slutar om ni släpper mig fri.
- Du tror du vet, rättare sagt. Men till frågorna.
- Sätt igång.
- Vad var du beroende av?
- Heroin, men det visste ni ju redan.
- Känner du någon som helst längtan efter heroin ju nu?
- Nej, men jag vet inte vad ni har stoppat i mig de senaste dagarna, eller månaderna, eller hur jävla länge jag har vart här.
- En vecka ungefär, och det preparat vi har gett dig har inget namn än.
- Så jag är en försökskanin, yay. Har inte jag nåt att säga till om det?
- Nej. Har du känt någon smärta under behandligsperioden?
- Försöker du vara lustig eller, har ni inga kameror här inne?
- Jo, men vi vill ha din bekräftan också.
- Um, exakt när blev jag av med mina rättigheter?
- I samma stund som du kom in i det här rummet, har du känt någon smärta?
- Ja.
Ett bekymrat drag svepte över mannens ansikte.
- Hur ofta?
- Varje gång jag fått det jävla pillret i mig.
Den bekymrade rynkan i mannens panna blev djupare.
- Har du sett saker?
- Saker?
- Hallicunationer.
- Nej, jag har inte sett något sånt. Jag harknappt öppnat ögonen eftersom de gjorde så jävla ont.
- Jag förstår, det var allt för idag. Du kommer få fortsatt medicinering och kanske börja äta fast föda.
Jag försökte somna, men det gick inte så bra. Skulle dom släppa mig fri. Knappast, inte ens en naiv rikemansson skulle tro på det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | _m4ng0_ - 8 jul 06 - 07:08- Betyg:  | | SKitbra =D | | Prinsessan_ - 7 jul 06 - 04:38 | mer mer mer
foooooooort:D | | Lovely__ - 7 jul 06 - 03:17- Betyg: | | Mera tack :) | | spite_fire - 6 jul 06 - 22:17- Betyg: | | cool :D |
|
|
|
