På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

I hate (almost) everything about you- del 1 [m/m]
missa inte prologen :)

- kapitel 1

Lördagkväll brukade oftast vara något positivt för Liam. Typ festa hemma hos någon, grabbkväll med fotbollsmatch eller något annat som innebar att man hade kul. Men inte ikväll.
”Liam! Kommer du och gör salladen är du snäll?” ropade Cathy ifrån nedervåningen.
Han knäppte irriterat den sista knappen i skjortan, målade snabbt på lite kajal runt dom smaragdfärgade ögonen och rufsade till det blonda håret. Det fick räcka. Varför skulle han lägga ner mer tid inför något han inte alls såg fram emot? Typ lika lite som han såg fram emot slutproven i matte.
Han gick ändå lydigt ner till köket och öppnade kylskåpet för att plocka fram tomater och sallad.
Cathy, hans 35åriga ensamstående mamma, vände sig om mot sin son. ”Vad fin du är. Skölj salladen först.”
”Jaja. Alltså.. varför går inte du och Magda ut och äter på restaurang eller något istället? Du kan behöva skämma bort dig lite”, log han.
”Försök inte”, skrattade Cathy. ”Det är klart vi vill ha med våra pojkar. Du och Andy har väl också kul.”
”Jag och Andy har inte haft kul på år mamma.”
För ja, det var där problemet låg, det var därför den här lördagen hade sabbats. Cathys bästa kompis hette Magda, hon hade en son, Andy, och dom var deras grannar, hade alltid varit dom 18 åren Liam levt. Det låter väl inte så hemskt? Och nej, till en början var det inte det.
Liam och Andy umgicks logiskt nog ganska mycket då deras mammor gjorde det. Det var utflykter, lek i parken, fika hos varandra, ihopslagna kalas då dom fyllde med en veckas mellanrum, övernattningar och läsande under täcket med ficklampa, and so on. Allt roligt och bra så långt. Skolan började och dom hamnade lyckligt nog i samma klass, var i princip oskiljaktiga. Tills i 6an då Liam fick nya kompisar.

6 år tidigare
”Hänger du med hem?” log Andy då engelskalektionen var slut och därmed skoldagen också.
”Njae, jag ska med Nick och dom till glasskiosken”, sa Liam undvikande och drog på sig sin ryggsäck.
”Kan jag följa med då?” frågade Andy, fortfarande med ett leende på läpparna. Han hade ofta det, var glad och snäll och ville alla väl.
Liam sneglade mot Nick och company som stod vid dörren och väntade.
”Kan fråga..”
Andy stod kvar och tittade mot Liam och killarna, såg Nicks blick och huvudskakning, hörde hans skratt.
Liam försökte skratta med, kastade en blick mot Andy innan han följde med ut från grupprummet och ut på skolgården.
Andy kände en klump i halsen som inte funnits där tidigare, la sakta ner boken i ryggsäcken och lämnade klassrummet.
Efter den dagen hände det allt oftare att Liam ’inte hade tid’ eller inte svarade överhuvudtaget när Andy ringde. Och sen kunde han ändå se Liam lämna huset fem minuter senare.
Så när väl hans blonde granne ringde eller knackade på någon månad senare för att han ville hitta på något så sa Andy nej. Han hade aldrig trott att Liam skulle bli sån. Dom hade ju varit bästa kompisar.
Han hade velat säga ja och hoppas att allt skulle vara som vanligt igen. Men något hade tagit emot.

När salladen var klar och det luktade mat i hela huset verkade det som att Magda och Andy var på ingående.
”Hämtar du välkomstdrinkarna?” log Cathy och vek den sista servetten och ställde i kristallglasen som stod på bordet. Hans mamma hade alltid varit åt det kreativa hållet, gillade att sy, dekorera allt möjligt, hade målat mycket tidigare. Det var förmodligen från henne Liam hade fått sitt kreativa intresse också. Han visste inte mycket alls om sin pappa, inte Cathy heller sorgligt nog. Han hade lämnat henne när hon var i åttonde månaden med Liam. Men dom hade klarat sig fint själva. Nåja, någorlunda i alla fall, Liam var väl inte den som alltid skötte sig exemplariskt.
Liam suckade lågt och tog upp sin mobil ur jeansfickan, läste ett nytt sms.

[18:34 nytt meddelande-Jake] Kommer du på festen eller inte? Det kommer behövas lite partyfolk ;)
”Jake vill att jag ska komma på fest.”
”Lägg av nu Liam, jag ber dig uppföra dig en enda kväll, gör det för min skull.”
Han la ner mobilen i fickan igen och greppade glasen precis då det plingade på dörren.
”Hej, kom in!” kvittrade Cathy ifrån hallen och han gick motvilligt ditåt. Det här kändes så oäkta, varför skulle han låtsas att han tyckte det var kul när han hatade det?
”Hej Liam!” log Magda efter att hon kramat Cathy. ”Är det bra?”
Han log och nickade. ”Absolut. Här.” Han räckte henne det ena glaset och sin mamma det andra.
Först efter det kastade han en blick mot Andy. När dom varit yngre hade dom varit jämnlånga, nu var Liam betydligt längre. Andys hår var också en aning rufsigt, precis som hans eget, fast svart som natten och med ett par blodröda slingor. Hans klädval, svarta jeans och en mörkgrå t-shirt, fick honom dock att ångra sina egna kläder. Han såg alldeles för uppklädd ut med sin svarta skjorta.
Av Andys min att döma var han lika motvillig till det här som Liam, fast det hade han i och för sig inte behövt en min för att förstå. Ingen av dom ville det här. Det var bara deras mammor som inte hade förstått än att dom inte var det minsta kompisar längre.
”Det är alkohol i, jag kan fixa en barndrink istället om du vill?” frågade Liam lågt och gav honom ett glas. Han log dock stort när han såg hur Cathy vänt blicken mot dom.
”Ha ha skitkul”, log Andy ironiskt och drog åt sig glaset.
Att få en alkoholdrink hade varit ett villkor ifrån Liam för att han skulle vara med på middagen. Cathy ville egentligen inte att han drack förrän han var typ 20, eller säkert 40 om hon fick bestämma, ändå visste hon att han drack på fester. Han svepte glaset på en gång med anledning av att han gärna ville överleva kvällen. Det fanns ju ett liv efter den här kvällen också.
Dom förflyttade sig in i köket och Liams mamma ställde fram gratängformen och fatet med kött.
”Nu har jag inte gjort någonting speciellt”, log hon.
Ӂh men det luktar jättegott”, svarade Magda leende tillbaks.

När dom en stund senare satt sig vid bordet fyllde Cathy Magdas glas med vin och såg sedan mot Andy.
”Jag vet inte hur ni brukar göra.. vad vill du ha Andy? Cola?”
”Jag tar gärna vin..”, började Andy innan Magda avbröt honom med ett leende. ”Han tar läsk.”
Tack för den mamma, tänkte Andy och försökte att inte rodna. Det blev inte bättre av att Liam flinade roat mot honom.
”Liam med”, sa Cathy.
Han såg snabbt upp då han hörde vad hans mamma sa och Andy log skadeglatt tillbaks.
1-1.
Maten smakade väl bra och allting men det fick inte Liam att bli på bättre humör. Det var inte det mest underhållande att sitta och lyssna på deras mammors pratande, och han och Andy hade ju inte direkt mycket att säga till varandra heller. Inget som kunde sägas inför deras mammor i alla fall.
”Din mamma säger att du har jättefina betyg Andy”, log Cathy och såg mot honom. ”Du kanske skulle vilja hjälpa Liam med matten någon dag? Det är ju så viktigt inför slutproven och sådant där nu.”
”Mamma..”, sa Liam och gav henne en men please-blick. Hur gamla trodde hon att dom var? Sju?
”Men det skulle väl vara jättebra gubben, man kan inte ha lätt i alla ämnen, det finns säkert något du kan hjälpa Andy med också.”
Han ville bara sjunka ner genom golvet. Kunde det bli mer pinsamt? Nu framstod han som ett ig-barn inför Andy också. Nog för att han verkligen hade problem med matten och inte riktigt visste hur han skulle få ihop till ett G innan trean var slut, men ändå. Det var ju inget Andy behövde veta.
”Men absolut, det är väl jättebra om ni kan hjälpas åt”, höll Magda med.
”Vadå gick det inget bra på nationella för dig?” frågade Andy.
I deras mammors öron lät det säkert som medlidande, en vanlig fråga. Men Liam hörde mycket väl undertonen i det. ’Suger du på matte? Tråkigt för dig, hehe’ typ.
”Något poäng ifrån G bara, slarvfel”, svarade Liam utan att vika undan med blicken.
”Visst, jag kan nog hjälpa dig”, svarade Andy med sitt vanliga leende.
Märkte aldrig Cathy och Magda hur falskt allt var? På riktigt?
Det kändes som att dom hade suttit där i en evighet och då hade dom inte ens ätit efterrätten än. Men med tanke på hur inne Cathy och Magda verkade i sitt skvallrande så skulle det förmodligen ta ännu en evighet innan deras gäster kunde gå hem.
Ӏr ni klara så behöver ni väl inte sitta här”, sa Cathy efter en stund. ”Ni kan väl gå upp på ditt rum Liam.”
Tack för den, tänkte han irriterat men reste sig ändå upp. Stämningen blev alltid hundra gånger värre när dom tvingades umgås själva. Och än en gång; dom var inte sju år. Det var i den åldern som mamman brukade föreslå att barnen kunde gå och leka på rummet istället för att sitta och ha tråkigt vid bordet.
Han hörde Andys steg efter sig i trappen. Kunde fotsteg verkligen låta motvilliga? Han började tro det. När dom tagit sig upp till övervåningen slängde Liam upp dörren till sitt stökiga rum och gick in. Varför kunde Andy inte bara fejka en magsjuka så att dom kunde gå hem? Då skulle dom slippa allt det här. Andy hade faktiskt gjort det en gång tidigare, rätt komiskt faktiskt.
Medan Liam damp ner på den obäddade sängen placerade Andy sig i datorstolen, såg måttligt road ut. Liam visste inte alls vad han skulle säga. Dom gick inte i fyran längre så att han kunde visa några nya leksaker direkt.
”Kul lördagskväll”, suckade han till sist.
”Stackars Cathy som får tillbringa varje kväll med dig. Eller just ja, du är tuff och är ute och festar varje kväll va?” log Andy sarkastiskt. ”Lägg bara ner, jag blir inte imponerad.”
Liam kom av sig lite men fnös sedan till.
”Vad hade du gjort annars idag då? Haft filmkväll med Magda? Jag hade åtminstone umgåtts med riktiga kompisar.”
Andy suckade bara till svar och tog sedan upp sin mobil ur fickan istället. Liam drog åt sig fjärrkontrollen till stereon och tryckte igång den. En gång i tiden hade han och Andy gillat samma musik, bytt skivor och sådant där. Nu visste han inte ens vad Andy lyssnade på. Men han hade inget vidare intresse heller.
Musiken var något som Liam hållit fast vid, han spelade både gitarr och skrev låtar, rätt hyfsade enligt honom själv. Han brukade se Andy med en fotboll vid fötterna rätt ofta utanför fönstret, så han hade uppenbarligen fått ett nytt intresse sedan dom var små. Han hade ett svagt minne av att han sett Andys namn i sportbilagan till morgontidningen någon gång. Målskyttar i någon serie eller så. Vilket lag det var mindes han inte.
Det kom någon fruktansvärt irriterande melodi ifrån Andys mobil och Liam började tappa humöret ännu mer. Rädda mig någon.
”Du, kan vi inte säga att du ska visa mig någonting hemma hos er, och sedan kan jag dra hem till Jake istället?” undrade han lite ivrigare.
Andy slog upp blicken och ryckte på axlarna. ”Visst.”
Det gjorde Liam lite förvånad att han gått med på det faktiskt.
”Tack..”
”Jag gör det inte för din skull, tror du jag gillar att vara här eller? Att titta på bingolotto skulle vara roligare.”
Vad trodde Liam liksom? Det var år sedan Andy hade slutat göra honom några tjänster. Han ville bara härifrån nu.
”Du får säga det”, sa Liam och reste sig upp, gick mot dörren. ”Mamma kommer inte tro på mig om jag säger det.”
Andy höjde på ögonbrynen och gick ut från rummet. Han tyckte faktiskt synd om Cathy, Liam hade med största säkerhet ljugit mer än en gång för henne. Och om mindre oskyldiga grejer än det här.
Väl nere i köket puttade Liam till Andy lite med armbågen varpå han öppnade munnen.
”Jag ska bara visa Liam en sak hemma, en.. skolgrej.”
Liam stönade till inombords. Kunde han inte ha hittat på något bättre?
”Vad ambitiöst”, sa Cathy lite förvånat. ”Men vill ni inte ha efterrätt först?”
”Nej det är lugnt, börja ni så kan vi ta sedan”, svarade Liam.
”Ni kommer väl tillbaks snart då?” frågade Magda och smuttade lite på sitt vin.
”Vet inte hur lång tid det tar, men visst”, svarade Andy lite undvikande. Han tyckte inte om att ljuga.
”Hejdå”, sa Liam glatt och drog med Andy ut i hallen.
På med skor och jacka, ut genom dörren, och dom var fria. Liam fiskade upp ett ciggpaket ur jackfickan och började gå mot Andys hus, ifall deras mammor skulle få för sig att se ut genom fönstret. Skulle ju vara dumt att avslöja sig på en gång. Hur det skulle gå när Magda kom hem och insåg att inte Liam var där visste han inte riktigt, Andy skulle förmodligen skvallra till sin mamma, men det fick han ta itu med imorgon. Hans svarthårige granne svängde in på gården och Liam fortsatte mot busshållplatsen.
”Tjingeling!” flinade han och höjde handen i en vinkning, men det kom inget vare sig hejdå eller vinkning tillbaks. Det struntade han fullständigt i.

Andy hade faktiskt inte så mycket att göra när han kom hem, men han tänkte inte sjunka till bingolottonivå. Han kunde också festa ibland, men inte alls så ofta som Liam verkade. Istället för teven blev det datorn, inte överdrivet kul men bättre än att sitta på Liams rum i alla fall.

Under kvällen hann Liam få ett antal sms. Magda hade uppenbarligen gått hem. Cathy var inte överdrivet glad då Liam bekände att han råkat åka till Jake istället. Efter att standardsmset hade kommit stängde han av mobilen. ’Jag är jättebesviken på dig Liam.’
”Skål Liam!” Jakes arm låg plötsligt runt hans axlar och han fick en smackande puss på kinden. Han fick säga förlåt när han kom hem inatt så skulle det säkert lösa sig.
Riktigt så blev det dock inte. Det var först vid halv fyra han började gå, förlåt; vingla, hemåt. Det kunde ha blivit någon shot för mycket, men man ville ju inte vara sämst liksom. Han kände hur magen vände sig och han hukade sig snabbt ner över en buske och lät all alkohol, kött och potatisgratäng och diverse annat komma ut. Han stönade till och drog med handen över munnen. Det var verkligen inte coolt att bli sådan här efter en fest när man hade passerat 15 år. Han kunde omöjligt gå hem så här till Cathy, hon skulle ge honom utegångsförbud i 3 månader. Vilket skulle betyda; inga studentskivor. Det kändes lite som att gå på den där bron i lustiga huset som höjs och sänks hela tiden, som att man åkte båt på höga vågor. Han blev faktiskt tvungen att fnissa till lite.
En evighet senare var han på deras gata och det värsta illamåendet hade lagt sig, istället kände han sig rätt glad. Han la fundersamt pekfingret mot underläppen, som även pryddes av en ring, och såg mot Andys nersläckta hus. Ibland var han himla smart faktiskt. Han smög fram till dom låga buskarna som inhägnade huset och tog sedan ett stort kliv. Men tydligen inte tillräckligt stort då han snubblade och landade med ett förstklassigt magplask.
”Vad fa-an..”, stönade han till och rätade på sig igen.
Andy hade sitt rum på nedervåningen och när dom varit små hade dom ofta öppnat upp hans fönster och lekt affär där inifrån. Nu hade han dock helt andra planer än att leka. Han vinglade till igen och tog stöd med handen mot den bruna stenfasaden innan han knackade på fönstret.

Först trodde han att det var någonting han hörde i sömnen men knackandet blev alltmer tydligt. Med en tung suck vek han undan täcket och gnuggade sig lite i ögonen, tände sänglampan och blinkade till av det starka skenet. Det knackade igen och han insåg att det var ifrån fönstret och inte dörren som han först trott. När han drog upp persiennen fick han sig en mindre chock. Vad i helvete gjorde Liam där utanför?!
”Öppna!” mimade han och log brett. Vad fan?
Ӏntligen!” sa Liam när Andy till sist öppnade fönstret.
”Vad gör du här?” frågade han, inte så glatt och absolut inte med ett brett leende. ”Klockan är..” Han kastade en blick på klockaradion. ”Fyra.”
”Oops”, flinade Liam. ”Får jag komma in?” Han drog handen genom håret och verkade samtidigt tappa balansen. Full, konstaterade Andy.
”Gå hem istället, du bor här bredvid vet du”, sa han och pekade.
”Men.. jag kan inte.. jag är full”, sa Liam och log busigt. ”Spydde där.. längre bort.. ser du lampan? Den långa? Allde.. alldeles bredv..”
”Jag vill inte veta vart du spydde Liam.”
Andy fattade verkligen inte varför han gjorde det här. Varför skulle han vara snäll mot Liam? Om han varit taskig i 6an så var det ingenting mot hur han varit på högstadiet.

Att börja 7an var rätt stor omställning, och att möta sin förra bästa kompis i korridoren och bli totalt ignorerad gjorde det inte lättare. Liam hade kanske alltid varit lite sådan, tyckt att dom äldre killarna var häftiga. När Liam och Andy haft treväxlade monark-cyklar hade Liam tyckt att killarna som hade BMX var jättecoola. När dom hade fått 21-växlade cyklar med horn på styrena tyckte han skejtarna var ascoola. När dom började högstadiet var det moppekillarna som var dom coola. Det var i alla fall dom han umgicks med.
Andy fick andra kompisar i sin klass och efter ett tag spelade det inte så stor roll med Liam. Tills Liams nya kompisar fick för sig att tracka Andy vill säga. Att höra ’Nu kommer emokidet’ från honom och få den där lite hånfulla blicken, höra hur han skrattade med dom andra, det hade gjort ont. Även om han förmodligen bara gjort det för att impa på dom, visa att han minsann vågade vara elak. Andys självförtroende hade ändå åkt i botten.
Tack och lov pågick den där perioden bara i åttan. Kanske skämdes Liam för att ha betett sig så där, eller så tröttnade han bara. Var kanske rädd att Andy skulle säga någonting till Magda. Men det gjorde han aldrig. Efter det återgick dom till att bara ignorera varandra istället. Ett tyst hat mot varandra. Fastän Andy egentligen aldrig gjort något fel.

”Kom in då”, suckade han och flyttade sig åt sidan. Det blev lite kyligt när den kalla nattluften kom in och han insåg först då att han ju faktiskt bara hade underkläder på sig. Det var liksom vad han brukade sova i, och han hade inte väntat sig besök. Men det skulle verka alldeles för konstigt om han skulle gå fram till garderoben och börja leta på kläder. Det var väl inte hela världen om Liam såg honom praktiskt taget halvnaken. Han kände sig jättebekväm med det. Kände inte alls för att kasta sig mot sänglampan och släcka den snabbt som fan.
Liam gjorde allt annat än en snygg entrè när han ramlade in i Andys rum.
”Kom ihåg att det här inte var min idèe”, muttrade Andy och stängde fönstret efter Liam.
”Ska du inte fråga om jag har haft kul?” log han stort. Såg först då att Andy faktiskt bara hade boxers på sig. Satt rätt bra.
”Nej för jag bryr mig faktiskt inte. Men jag ska fråga imorgon när du mår som ett as.”
Liam såg lite undrande på honom och sedan mot sängen.
”Sov du?”
”Men jaa det är klart, jag sa ju att klockan är fyra. Och jag tänker fortsätta sova nu. Gör vad du vill men var tyst.”
Andy var inte den morgonpigga typen, ännu mindre när han blev väckt innan solen gått upp.
Liam såg sig lite omkring i Andys rum, mycket mer välstädat än hans eget, och la sig sedan ner på mattan. Den där promenaden från Jake hade verkligen varit utmattande.
Andy vände sig om efter en stund, såg Liam ligga på golvet. Han var för snäll för sitt eget bästa ibland, tänkte han då han tog upp överkastet ifrån fotändan och kastade ner till honom.
Ӂh.. tack”, log Liam upp mot honom. ”Känns ju mysigt det här!”
Det kändes konstigt att ha Liam sovande över, det var ju typ 8 år sedan sist. Men nu när han låg där med slutna ögon och det blonda rufsiga håret ner över dom så kunde han faktiskt se sin gamla kompis i honom. En äldre variant av den där livliga, något vilda killen. Några av dom egenskaperna hade han nog kvar, bara att det där vilda hade gått över i lite mer bråkigt. Andy hade aldrig haft en kvarsittning, men han hade sett Liam lunka iväg till ett antal under högstadiet. Han hade ju fått höra en del genom åren av Magda och Cathys prat också. Ändå hade ingen av dom insett att Liam och Andy faktiskt inte var kompisar längre. Han själv kom sig inte för att säga det. Det hade bara känts pinsamt att berätta något då han nästan blivit mobbad, inte bara utav Liam, och nu såg han ingen mening i att berätta det längre. Han var ändå 18 år. Det spelade ingen roll. Han ville inte ha några frågor. ’När slutade ni vara det?’ ’Har det hänt någonting?’ ’Men Andy varför har du inte berättat?!’
När det lät som att Liam hade somnat kunde han själv slappna av och sov snart.

Liam vaknade av att det knackade på dörren och såg förvirrat upp på Andys mamma, med tanke på att han var hemma hos Andy borde han ju inte bli så förvånad men det blev han.
”Men Liam, är du här? Din mamma var jätteorolig igår när du inte kom hem, hon fick inte tag på dig på mobilen.”
Han suckade lågt och vände sig om på golvet.
”Är Andy vaken?”
”Mhm..”, mumlade Liam utan att veta vad han svarade på.
”Jag ringer Cathy”, sa Magda innan dörren stängdes igen.
Efter att ha drömt om rosa konstiga kaniner tyckte Andy det var ganska skönt att vakna, känslan byttes dock snabbt ut då han såg vem som låg på golvet.
”Liam”, väste han.
Det tog ett tag innan hans blonde granne, och övernattningsgäst, vände sig om och han såg allt annat än pigg ut. Rätt åt honom.
”Vad är det?” sa Liam en aning irriterat och började sakta ångra sig att han gått dit inatt. Det var ju Andy för fan. Han borde absolut inte ha sovit hemma hos honom. Hur hade han tänkt?!
”Vad är det?” härmade Andy honom och gjorde en gest mot dörren. ”Det är inget hotell, jag kommer inte bjuda dig på frukost, du kan gärna gå.”
Liam stönade till igen, insåg att hans rygg inte hade gillat att sova på ett hårt golv. Han kämpade sig upp på fötter och drog handen genom det rufsiga håret.
”Det var ett nödfall, jag hade inte gått hit om jag haft andra alternativ”, mumlade han och tog sig för huvudet, helvete vad ont han hade.
”Kul fest igår?” frågade Andy och kunde inte låta bli att dra på munnen i ett allt annat än snällt leende.
”som fan”, mumlade Liam tillbaks och släntrade iväg mot dörren som en zombie.
Andy andades lättat ut när han försvunnit ut från rummet. Det störde ju deras mönster om någon skulle hålla på och sova över. Pikar, taskiga kommentarer och irriterade blickar var deras vanliga mönster. Fast Liam borde faktiskt ha kunnat säga ett litet tack åtminstone, inte för att Andy brydde sig men ändå. Ett litet tack.

”Liam.”
Han var på väg att vända i dörren när han hörde sin mammas röst. ”Vad håller du på med egentligen?” frågade hon och kom ut i hallen. Såg inte ut som att hon hade sovit så mycket heller.
”Men.. det var ju tråkigt här.”
”Det är ingen ursäkt. Vi skulle ha en trevlig middag, men istället ljuger du för mig och drar dessutom med Andy i dina dumheter.”
”Han ville inte heller vara kvar”, försökte han försvara sig samtidigt som huvudet hotade att sprängas.
”Han smet åtminstone inte på fest. Jag visste inte ens vart du sov! Det fick jag veta av Magda nu. Du förstår väl att jag blir orolig Liam?”
”Jaja, kan vi ta det sedan? Jag måste.. gå och lägga mig.”
Han hann dock inte längre än till trappan förrän illamåendet slog till igen. Han hann lagomt till toaletten innan allt kom upp.

När det knackade på dörren senare orkade han inte ens vända sig om mot väggen, mest i rädsla över att spy igen.
Det var inte hans mamma som kom in genom dörren som han väntat sig, utan Jake.
”Tja, här mår vi bra ser jag.”
”Stick”, mumlade han bara till svar men Jake satte sig glatt på sängen, oförskämt pigg.
”Kom du hem inatt?” frågade han.
”Mm. Till Andy.”
”Va?!” Jake skrattade till.
”Mm. Jag var för full för att gå hem.”
”Ursäkta, pratar vi om samma Andy? Din granne som du smet ifrån igår och som du alltid gnäller över att du hatar? Du var för full för att gå hem så du valde.. att sova hos Andy?”
”Mitt i prick.”
”Jaha där ser man”, flinade Jake. ”Och det var han villig till? Att bara låta dig sova över där?”
”Snälla Jake, jag spyr om jag pratar mer, och du sitter väldigt dåligt till.”
”Jag tycker fortfarande han är snygg i alla fall, hur ser hans morgonfrilla ut?” fortsatte Jake ändå och klappade sedan Liam lite på axeln. ”Du är inte dödssjuk. Konsekvenserna av en fjortisfylla kallas det.”
”Käften.”
Jake tjatade jämt om att Liam borde sluta fåna sig med att hata Andy och lägga in en stöt istället. Något Liam verkligen inte höll med om. Visst såg han bra ut, snygg till och med, men det fanns ingen chans på jorden att det skulle bli något mellan dom. Orsak nummer 1 var att Liam hatade Andy. Orsak 2 att Andy hatade Liam. End of story.
______________________________

x kommentarer uppskattas j�ttemycket! :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
JennnyJ - 23 jan 14 - 15:59- Betyg:
Jätte fint det här med att de fyller år så nära inpå - även där öppnar du upp till framtida födelsedagsplaner som kan vara mycket intressanta! Jag gillar hur du låter Liam välja Andys hus över sitt eget när han ska gå hem från festen, det känns som om de har stått varandra väldigt nära om en sådan idé känns så självklar trots att de inte pratat ordentligt med varandra på flera år. Jag gillar även tanken om att Liam kommer brottas med sitt eget beteende medan Andy hamnar i den förlåtande rollen - det skulle ju också kunna leda till hämndtillfällen, längre fram, vilket alltid är intressanta. Och, jag gillar skarpt att Jake är så lugn med Liams läggning - det känns bra att ha någonting som försöker föra samman Liam och Andy, då de (som det är nu i historien) kommer behöva hjälp utifrån för att på ett naturligt sätt ändra sin uppfattning om den andra. Jag gillade även beskrivningarna i denna!

Skriven av
ilenna
18 jan 14 - 02:30
(Har blivit läst 211 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies