(m/m, f/m) Med hjärtat i själen kap 1 |
Detta är jätteläskigt iihihihi (Fult språk)
Kapitel 1
Max Lowsley
För ovanlighetens skull åkte det förbi en bil på Brick Lane, och det var inte en taxi, utan en personbil. Däremot var det inte fullt lika ovanligt att det regnade, det kändes som att det alltid gjorde det. Därför var bilen inte sen med att skvätta vatten rätt upp på trottoarkanten där Max gick med skateboarden under armen. Max kände hur hans svarta Levi’s sög upp vattnet och klibbade fast sig, om möjligt, ännu mer, mot benet.
Detta var säkert tionde gången, minst, som Max tog tunnelbanan från Liverpool Street till Notting Hill Gate. Ibland önskade han att Liquid Monkeys ville spela på Rough trade East istället för West, så han slapp åka så långt. Förvisso behövde han inte byta tunnelbana men han gillade ändå inte att åka de där tågen.
Max jobbade där, på Rough trade East och han bodde på Brick Lane, det var nära till allt han behövde. Ändå svor han över att behöva åka till andra sidan för att se de där orimligt utklädda glamrockarna.
Egentligen visste han inte vad det var med bandet som var så tilltalande, kanske för att de såg ut att han så kriminellt roligt på scenen, eller för att musiken var trallvänlig. Och sist men inte minst, han visste absolut ingenting om någon i bandet, vilket gjorde det möjligt att ha fördomar om dem, men omöjligt att hata dem av just de anledningarna. Vilket som, offrade han flera helger till att åka runt och stå längst fram vid en högtalare och göra sig själv lomhörd.
Brandon ville som vanligt inte följa med, han hade gjort det de första gångerna, men så småningom hade han fått nog och det var ingen idé att fråga längre. Ibland sa han att han skulle följa med, då var det av egen vilja, men att fråga. Självmord. Max hade frågat och tjatat så många gånger att Brandon nästa bröt ihop av bara tanken på att följa med hela vägen till Notting Hill, lyssna på några låtar och sedan åka hem utan att ens hänga kvar efteråt. Egentligen visste han att Brandon inte ville stanna kvar han heller, det var ett under om han ens gick utanför dörren vissa dagar. Själv ville han aldrig stanna kvar han heller. Han gillade inte alla människor som stod där och dreglade i hopp om att få knulla någon av killarna eller den lilla tjejen på bas som såg förvånansvärt stark och skräckinjagande ut för att vara så liten.
Brandon Frost
Brandon drog handen genom det mörka skägget, sådär som han alltid gjorde när han kände sig lite bekymrad. Det var inte det att han inte trodde att pojken kunde reda sig själv, utan att han åkte tunnelbana ensam, mitt i natten. Så ofta som i stort sett varje helg, och det hände mer än sällan att hans bästa kompis, (som han delade lägenhet med) blev rånad eller trampad på. Därför bestämde han sig i sista minuten och kastade den rutiga kavajen på sig innan han sprang ut på gatan i riktning mot Liverpool Street.
”Max vänta” Skrek han och flåsade lätt redan efter femtio meter.
”Maxxi fan” Brandon saktade in och gick fort istället för att springa.
En bit framför kunde han se Max stanna och vända sig om, hur han tog hörsnäckorna ur öronen och log.
Det var inte ofta Brandon följde med, men när han hade en bra dag, så tänkte han alltid på hur Max låg söndersparkad i tunnelbanan och fick dåligt samvete, då följde han med. Hur svårt det än var att erkänna att han hade roligt, när han väl var där.
Dåliga dagar hoppades han på att Max skulle bli nedsparkad, så Brandon kunde få lite lugn och ro. Självklart menade han det aldrig egentligen, det var bara som om hans hjärna inte var allierad med hans känslor.
Sett ur psykologiska perspektiv fanns det inget som stämde in på Brandon. Han hade ingen Fight-Flight-Freeze-instinkt heller, om han skulle hamna på savannen med lejon som ville äta honom, skulle han varken spela död, fly eller slåss, han skulle helt enkelt sätta sig ner på marken och bara acceptera att han skulle dö.
Poppy
Håret såg som vanligt ut som en explosion över Westminister ett nyår strax efter nyår. Just den dagen var håret i en orange färg, det var inte den typen av orange som kom efter en misslyckad blondering, utan en klar, medveten orange men inslag av lite rött.
Poppy stod bakom disken och bläddrade bland några vinylskivor som precis hade kommit in. Hon märkte dem med prislappar och flyttade den till lådan med nyheter.
”Maxxi! Bran!” Poppy vinkade när hon såg de bekanta ansiktena, inte så mycket Brandon som Max. Brandon hade hon träffat några enstaka gånger. Max däremot var nu mera mer än bekant. De första gångerna de setts hade det varit vänskap mot hans vilja, men han hade vikt sig tillslut.
”Vad tidigt du är här?!” Hon såg lite frågande på Max och flyttade sedan blicken till klockan.
”Tänkte bara se om ni fått in något nytt” Max beställde en kaffe och bläddrade bland några vinylskivor som stod i lådan med nyinkommet.
”Inget särskilt” Poppy ryckte på axlarna och rättade till några böcker som hade hamnat på sned i hyllan.
”Jag har något som jag tror skulle passa dig” Hon la armen runt Max axlar och styrde honom mot en låda. Hon höll upp en vinylskiva och flinade.
”Rent Boys - Gang Love” Hon kunde känna mördarblicken från Max och flinade. Poppy visste inte varför hon fick en mördarblick men det kunde bero på A) Den manliga torson på omslaget. B) Den homosexuella undertonen, eller C)Båda.
|
| Kommentarer | | Mp3 - 22 jan 14 - 23:11 | | de mest intressanta karaktären av de tre utifrån dessa korta stycken - Brandon helt klart! Vill veta varför han skull ha bra och dåliga dagar. Så dåliga dagar att han ville att Max skulle bli söndersparkad, fast inte på riktigt. | | Meela - 16 jan 14 - 01:41 | | Jag kommer följa min karaktär som om den vire mitt egna barn behandla den väl! | | ilenna - 15 jan 14 - 01:32 | | såg några få småfel bara, men väldigt bra skrivet :D | | beatriceni - 15 jan 14 - 00:41 | | Gillar vart detta är på väg Hannis! |
|
|
|
