The forbidden kiss -22- Inte jag! |
En av de sista delarna uppe nu. ledsen för tiden, storyn har inte riktigt velat ta form.
Men nu så xD
---
Två män med tung utrustning steg in genom dörren. Ett vapen med silver handtag glimmade till i handen på den tatuerade mannen. Den andra hade två längre knivar och smala länkar hängandes från knivskaften. Jetro vände sig om för att värja för ett skott. Jag ryckte till och skrek. Hukade mig ner och höll om mitt huvud. Den där krypande känsla, jag var på väg att förlora mig själv igen. Kyle drog upp mig och flyttade mig från rummets mitt. Raija stod bakom Spike som spände blicken i männen, väntade på deras nästa steg. Jetro lade armarna i kors och skakade på huvudet.
”Om ni verkligen är de berömda jägarna så är ni väldigt dåliga”, sade han. Den tatuerade mannen skrattade.
”Verkligen? Det kommer från en döende person som ska föreställa ett blodigt djur.” Jetro ryckte på axlarna.
”Döende, nej men jag kan bli lite blodig av mig ja”, sade han och slog obekymrat ut med händerna. De skrattade igen.
”Om vi blir av med huvudkontakten faller säkringarna”, sade den tatuerade. ”Så Raija, dags att förbli död.” Förbli död huh. Om det ändå vore så enkelt. Jag kände tårarna som rann skoningslöst ner för mina kinder. Jag ville förbli död! ”Släpp flickan först!” Jag skakade på huvudet, så de visste inte. Hur kunde de inte se vad jag hade blivit?! Jag skakade kraftigt på huvudet men de hade andra planer.
Jag såg bara rörelser, hörde bara ljud jag inte ville minnas. Blod jag inte ville se. Men den tatuerade mannen hade gjort sig en väg till mig, på något märkligt sätt. Bara en massa ljud. Jag höll om huvudet hårdare, försökte att inte skrika igen.
”Cassandra!” Ljudet nådde fram nu. Raija skrek på mig, nej åt mig. Jag slog upp blicken och såg mannen, han lade en varsam hand på min axel. På min bara arm. Hur kunde han göra så mot mina vänner, för att sedan röra mig. Med sina äckliga blodiga händer! Mina vänners blod. Jag knuffade till honom.
”Vi är på din sida”, försökte han. Jag reste mig och spände blicken i honom.
”Min sida?! Blodet du har på händerna är från mina vänner ditt kräk”, sade jag och slog till honom. Han for två meter bak innan han reste sig chockat upp. Hans pistol med det silvriga handtaget glimmade till igen. Jag for fram mot honom, hörde skottet och fick tag på den varma metallen. Tog i med all kraft och kastade iväg den in i väggen. Begravd inne i väggen.
Jetro fick tag på mina armar.
”Yish! Cassandra lugna dig lite ... nej du vänta.” Han fick tag på mina armar igen. ”Okej det räcker, lugna dig lite. Andas du ens?” Jag slet mig fri.
”Jag lever än eller hur!” fräste jag. Han höjde händerna.
”Trodde aldrig jag skulle erkänna men …” Jag fällde honom och såg kniven fara in i väggen bakom oss. En ny kniv kom farandes men Spike fångade den i näven. Jag stirrade chockat i hans hand. Jodå han hade fångat den med bara handen, blod som hamnade på golvet bevisade det. Men kniven varade inte länge i hans hand, utan den begravdes i den tatuerades mans bröst. Plötsligt rann all kraft av mig igen och jag hamnade sittandes på knäna på golvet.
Det var redan över. Männen hade blivit undanröjda av Jetro och Kyle. Raija tittade hopplöst på mig innan hon vände blicken till Spike.
”Jag ville inte det här, inte min vän”, sade hon matt. Hon kramade om sig själv.
”Jag hade låtit Jetro sköta jobbet men vi vet båda två att det inte räcker, vi ser att det inte kommer att räcka.” Han kollade på mig länge innan han hukade sig ner.
”Cazz, är du närvarande?” Jag nickade kort. Jo jag var där men ville bara blunda och försvinna. ”Dags att saker börja hända. Du måste ta dig samman”, sade han rakt på sak. Jag mötte hans blick. Mumlade bara till svar. Ta mig samman huh, om det vore så enkelt hade jag inte suttit här nu eller hur. Men jag blundade. ”Cazz, vi ska ut”, sade han plötsligt och drog upp mig.
”Ut?” Han drog med mig mot dörren och sneglade på Raija.
”Vi kommer när vi kommer”, sade han och tvingade ut mig.
”Nej, säg vart vi ska?!” fräste jag och drog mig loss från honom. Han himlade med ögonen.
”Vi ska till centrum och vi ska jaga”, sade han och fick tag på min handled för att dra mig efter sig. Sade han verkligen jaga. Jaga?! Som i följa efter en person och … Jag svalde och skakade på huvudet.
”Jag kan inte!” utbrast jag. Vi kom till ett torg.
”Du behöver inte äta eller slå ut någon men du ska delta, end of story”, sade han och pekade in i en gränd. ”Gå bara in dit och få dem att följa med dig till grändens andra utgång”, sade han och knuffade mig i rätt riktning. Jag var så chockad. Detta var inte Spike alls. Eller hade jag varit blind när jag fortfarande var människa, kanske hade jag missat detta. Kanske, så var detta en helt annan sida av världen vi lever i. Gränden var mörk, typiskt område för ett skräckscenario som detta. Jag förstod snabbt vilka jag skulle lura. Tre grabbar. Ett sådant gäng du helst inte vill möta själv i en gränd som denna. De fick syn på mig och skrattade. Men jag fick inga kalla kåra, jag fick ingen rädsla.
”Vad gör en tjej som du i här?” frågade ena av dem. De skrattade. Men jag rös inte, jag blev inte rädd. Jag var lugn. Jag var bekväm.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 13 jan 14 - 21:14- Betyg:  | Helt makalöst bra. Har läst alla delar två gånger för
dem är grymt bra. Du är grymt på att skriva må jag säga.
Fortsätt så. | | Fribergska - 11 jan 14 - 16:54- Betyg: | Vad glad jag blev när jag såg att du lagt ut en del till. Synd att du inte känner inspiration bara,
för jag blir väldigt inspirerad av att läsa.
Du släpper massa "cliffhangers". Så nu måste du ju fortsätta ;-)
Gillar denna absolut bäst:
"Jag hade låtit Jetro sköta jobbet men vi vet båda två att det inte räcker, vi ser att det inte kommer att räcka.” Han kollade på mig länge innan han hukade sig ner." | | Aprikos - 11 jan 14 - 11:52- Betyg: | Haha har nu sträck läst varje del av denhär storyn och den är sjukt bra!Du är
En dold talang på att skriva haha :) |
|
|
|
