Ja det är en varning när jag säger att jag är en sån som tänker
att skelettet knyter sig samman precis som på vem som helst men
att någonting med systemet är extra komplicerat
Du är så enkel och det gillar jag men det skrämmer mig att falla för
någon som bara går utan att oroa sig över väglaget Det skrämmer mig att
ha förmågan att förstöra något så oförstört eller att gå sönder igen
fast på riktigt
Om nätterna svär jag med händerna om bröstkorgen att aldrig ge bort mig men
det är som att du tar mig och som att det blir okej med mig, förstår du?
Jag har aldrig älskat morgonkaffe så mycket som nu inte ens när jag älskade på riktigt
och du går och lägger dig med armen om mig för att viska godnatt som att
ingenting har hänt du kysser mig i nacken helt ovetandes om att jag samma dag
dog tretusenfemhundraåttiofyra gånger, förstår du?
|
| Kommentarer |
| Sockerina - 22 okt 14 - 20:47 |
| Bra, men konstiga kommentarer nedtill? |
| Tiggarflikkan - 24 maj 14 - 11:14 |
| Åh, tycker synd om dig som tvingas ha alla de där kommentarerna. Du kasnke skulle ta bort dikten och lägga upp den igen? För läsvärd, det är den absolut. Gillar formuleringarna väldigt mycket. Speciellt detta: "Jag har aldrig älskat morgonkaffe så mycket som nu inte ens när jag älskade på riktigt" |
| Immortal_Me - 24 feb 14 - 21:22 |
| Gåshud.. helt underbar! |
| Eclipse - 28 jan 14 - 20:04 |
en fråga.... What the fuck??????????? Vad är det med de där jäkla kommentarerna? O.O Seriöst?
Ja ja, tillbaka till dikten. Jag gillade den andra delen mer än den första men den hade en speciell känsla igenom hela som jag har svårt att beskriva. |
| faakeSmile - 27 dec 13 - 21:07 |
| Fantastiskt skrivet. Finns någon slags djup sanning och ömhet i det hela. |
