Älskande grönska |
Mitt hjärta och bröst är din bördigaste jord,
jag svär dig min eviga kärlek,
i mig bor ditt lojalaste blod.
Dina spröda fingrar planterar frön i regnvåt mark,
vare sig mitt bröst eller hjärta är tillräckligt starkt.
Att hålla emot din beröring och dina grävande ord,
sen så växer mitt innersta till din leende sol.
Jag är dina ängar utav blomster,
havsblå viol och klarvit lilja,
det böljar blommande i säsonger,
styrt utav din rena vilja.
Du skördar med din kärlek och det är obeskrivligt svindlande stort,
Hur du kysser mina meter utav äng med din barfota fot.
Plockar mig ren, spelar mig kal,
du sveper i sommarklänning och ber mig om inga val.
Som en skördetröska över fälten sveper din älskade dimma,
så taktilt vibrerande att jag är nära att svimma.
Varje bruten stjälk är en nerv,
och når mig som en kalldusch och en kyss,
Jag är uppbruten naken och själv.
Så lätt, får du mig, trots min mark var frusen nyss.
Miljoner stjälkar, miljarder blad,
varje pistill och pollen är för dig ur mitt jag.
Varje strå och stjälk är en längtande saknad,
som vissnar till mull, varje gång som jag vaknar.
Så kastar jag lasso om molnen i natten,
så skrattar min måne sned i mina försök att få fatt den,
så leker mina tankar med mitt hopp,
att jag snart blivit ett med den djupfrysta marken.
Tills du väcker mig igen med den planterande kraften.
Din närvaro när mig.
|
| Kommentarer | | martobicat - 9 dec 13 - 00:23 | | Ja, den var fin!!! |
|
|
|
