Ångesten |
Jag försöker låta bli att känna ångesten som river i mitt bröst.
Varje dag, varje natt, vareviga sekund.
Jag har älskat och förlorat.
Sårat och blivit sårad.
Saknat och hatat.
Adde du var den bästa människan i mitt liv.
Vi sa att det skulle vara förevigt vi. Någonstans känner jag fortfarande att det är möjligt.
Nu säger du det till någon annan istället.
Men man säger ju att det sista som lämnar en är hoppet.
Och du ska veta att hoppet är det som håller mig levande.
|
|
|
|
