Nya ögon |
Jag möter din blick men tvingar mig själv att titta bort, ner igen på de blanka tangenterna. I ögonvrån ser jag att även du fixerar din blick åt ett helt annat håll, besvärad, men kanske mest förvånad, av intensiteten i ögonblicket. Det är så konstigt, för i denna stund inser jag att jag faktiskt aldrig fört en riktig konversation med dig förut. Vi har mest skämtat lite smått med varandra när vi hamnat i de situationer där vi helt enkelt har varit tvungna. Vilket har varit förvånande sällan, med tanke på att vi levt under samma tak och umgåtts i samma kretsar i mer än ett år.
Men nu sitter vi plötsligt här, ensamma av fri vilja. Du sitter knappt två meter bort från mig, och jag sitter med händerna redo på pianot ifall att vi skulle få slut på samtalsämnen. Jag vrider huvudet mot dig igen och förundras över att du gör dig besväret, tar dig tid, att lära känna mig. Och nu ser jag dig ur helt nya ögon.
Och allt jag kan tänka på är hur fin du är.
|
|
|
|
